everydaycharlotte

Vi besökte en lekplats, efter vår dagliga morgonprommis. Den lille hittade ett hus. Som han snabbt gjorde till sitt. Och vägrade således att lämna det. Tur att det inte var så många besökare på denna lekplats. Med tanke på den lilles vrål av ilska då mamman lyfte ner honom.

Kanske inte så märkligt då klockan var runt 09 på förmiddagen. Obserevera att jag skrev "på förmiddagen" om klockan 09. Förr. Innan bebis. Då var 09 morgon för oss också.

Den lille i sitt nya hus.





Tittut. Tittut. Tittut. Tittut. Tittut. Den här lille kan hålla på hur länge som helst. Mamman som har sämts tålamod, inte så road nej.

Alltså ni med barn. Är det rätt såhär? Ska de små sitta på det här sättet, i denna typ av gunga? Jag har vaga minnen sedan jag själv gick på dagis att detta var bebisgungan. Men jag kan ha fel. Den lille ser sådär nöjd och road ut.

     

Nu har den lille sovit i tre timmar. 11.30-14.30. Och mamman har således fått solsting av alltför mycket solande. Nedrigt är också att poolen inte kan pumpas upp. Då mamman verkligen försökt men misslyckats. Får snart väcka den lille och se om han kan vara till någon hjälp. Annars får det blir en runda ner till stranden. Vi bor ju galet nära när man tänker på det.

Och snart, om en dag typ. Då han pappan semester/pappaledigt och vi kan sola, bada och semestra oss hur mycket som helst. Jag längtar. Men jag tror att pappan längtar ännu mer.

Det finns en favoritfigur i Emilians liv. Förutom mamman och pappan, står den här personen högt på listan över viktiga människor.

Emilians gudfar Niklas.

Alla bebbar kollar temperaturen i poolen. Ska de våga sig i månne?

Isolde. Emilian. Elly. Amanda. Ebba.

Ser ok ut. De hoppar i.

Även om Elly bestämmer sig för att Emilians napp är intressantare än bad.

Helt plötsligt. Emilian ensam i polen. Nice med space. Plask!

Elly och Ebba bytte till sköldpaddepoolen.

Underbar eftermiddag. Härlig fikastund med bad och lek. Även om en viss herr Emilian blev skogstokig när han inte fick bada mer. Vilket vrål. Riktat mot mamman som blev helt chockad. Är detta något slags ettårstrots som visar sig? Hoppas inte. 

Ibland ser det ut såhär när mamman vill att det lille ska vakna. Den lille vill inte vakna. Idag efter en tvåtimmarslur var det hög tid att fara på mamma/barnträff. Den lille fick ruskas om för att vi skulle hinna i tid.


Så trött så trött. Och gosig. Man vill nästan hoppa ner och gosa in sig där bredvid. Bland gosedjur och den mysiga lilla killen.

Idag är det varmt. Riktigt jävla varmt. Och när det är varmt. Då badar man. Ute. I sin röda balja. Nu sover han dock. Alltså sol på altanen för mamman.

Som varit hurtig. Skjutsat pappan. Tvättat tre maskiner. Gjort storkok. Badat den lille. (Som inte är någon semester direkt.) Alltså slapp och sol nu. Och i eftermiddag blir det lek och bus hos Emma & Elly. Åh härliga sommar.

"Mamma säger att jag inte får äta sand. Men ibland gör jag det ändå. Ångrar mig varje gång. För det är ju äckligt."


Idag bad (och sandätning) i Trollbäcken - Tyresö. Därefter fem timmar non-stop i bilen hem. Phu. Men den lille var tapper och höll humöret uppe. Pappan och mamman - not lika much.

Vi är kvar i Stockholms skärgård. Midsommardagen bjöd på lite mer varierat väder. Regn. Sol. Om vartannat. Dock även bad. Lunch och middag på altanen. Lite lekar. Mycket barn. Mycket god mat. Åh vilken mat sen. Vi får tacka Cattis, Alex, Aline, Thomas, Åsa, Isak, Alice, Jenny, Daniel, Alva, Tyra, Niklas, Erik, Lena och Anna-Clara för sinnesjukt nice midsommarfirande.


Hade såklart ingen bild där alla var närvarande. Så bjuder på den lille. Midsommarstång. Folkmassa. Hav. Och en Niklas.

Glad midsommar. Vi hade en stålande dag. Sol. Bad. Dans. Mat. Jordgubbar. Vin. Precis allting man kan önska sig. Riktigt midsommar.


Enda bilden på mamman. Och då kom en Niklas med också.

Nu planeras det inför midsommar. Vi fick midsommaraftonskvällen på vår lott. Vi (jag och Thomas) har planerat grillning. Oväntat. 10 vuxna och  8 barn i åldrarna 6 mån-4 år. Shit. Stockholms skärgård here we come. Ska bli nice att komma iväg lite. Det är utlovat strålande sol, eller i alla fall sol. Och vi hoppas att poolen på tomten är badklar. Tar med badboll i alla fall.

Funderade just på mina olika midsomrar. De i tonåren spenderades ofta med mina söta tjejkompisar från Älmhult. Lina, Sanna, Erica, Emma mfl. Mellbystrand. Torekov. Hemmafester. Ofta regnade det. Ofta var vi fjortisfulla (sorry mamma men vi var faktiskt det). Ofta hade vi galet skoj. Under min studietid var det sedan en del riktiga "Pripps Blå"-midsomrar. I Helsingborg. På Orust (sagolikt vackert). I Halmstad. Ofta med stora gäng av allt möjligt folk och nära vänner.

Sedan min Ronnie kom in i mitt liv har vi mestadels varit i Stockholm. I skärgården. Mer familjärt och inte riktigt lika mycket fokus på det drickbara. Förra året var vi dessutom nyblivna föräldrar. Firade i ett regnigt Karlshamn. Jag befann mig i någon slags amningspsykos och kommer således inte ihåg så mycket av det firandet. Mycket att ta igen alltså.

Ser fram emot årets firande. Äntligen sommar.

På eftermiddagarna är det ofta mellis i form av välling. Så fort flaskan kommer ut ur micron (fram till dess är det ofta gnäll, gråt och skrik för att det inte går snabbt nog) travar den lille, hungrige, bort till mattan och lägger sig på rygg. Där är vällingplatsen. Så serveras han flaskan och allt är frid och fröjd igen.

Idag lånade jag min mans mycket högteknologiska utrustning. I form av gps-klocka,  som förutom registrerar puls, även mäter tid och distans, samt tempo (min/km). Nedan visar den lille hur den ska användas och hur den ser ut.

Distansen på min lilla runda är 5,53km. Vilket är en bit längre än jag trodde. Tiden? Låt mig säga som så. Min man springer dubbla sträckan på ungefär samma tid. Men i vår familj anser vi att det viktigaste är att man tar sig ut över huvud taget.

Right!


Här ser ni hur klockan används. Och vart man läser av. Den lille illustrerar klart och tydligt.

Idag har vi rivit tapeter i vad som ska bli den lilles rum. Alla hjälpte till. Verkligen alla. Mer eller mindre. Pappan. Morfar. Mormor (på stegen) och Emilian. Mamman hjälpte dock inte till just i det här ögonblicket.

Efter stadstur manade jag på min man. Ville såklart hem och se brudparet säga ja till varandra. Det muttrades en del över detta förslag. Men tills prästerna började orera om gud och den allsmäktige fick jag faktiskt sällskap i soffan. Därefter försvann han. Prinsessbröllop är ingen som min man sätter högt på listan av intressanta ting.





Är lite (läs väldigt) irriterad på honom över detta. Det är nämligen inte alls roligt att kolla ensam. Speciellt inte när det är känslosamt. Hade varit trevligt om han hade varit lite mer road. Han hatar i stället all form av evenemang som andas folkfest. (Typ schlagertävlingar, lördagsunderhållning, Allsång på skansen etc.) Men jag glor minsann på diverse fotbollsmatcher stup i kvarten. Att jag sedan snackar sönder dem kanske inte direkt uppskattas. Men jag bidrar ju med sällskap i alla fall.

Skulle varit trevligt med lite sällskap just nu.

Jävlar vad det är bröllop på gång. Förutom, of course, ett kungligt. Idag. Har min söta vän Anna gift sig i Hong Kong. Grattis. Min andra söta vän ska snart gifta sig i Las Vegas. Grattis. Utomlands is the shit alltså.

Men den här donnan hade nog inte mycket till val. Megapampigt bröllop med hela världen som åskådare. Eller hela världen vetefan. Men många. Är hennes dress i likhet med gårdagens blir det alla rätt. Gud vilken klänning. Själv hasar jag runt i myströja och tights. Det är trots allt inte jag som ska gifta mig. Idag.

Bild Aftonbladet

Barnfri helg alltså. Utan planer. Bara soft. Herregud hade nästan glömt hur det känns att vakna av sig själv. Utvilad. Kunna plocka upp en bok. Ligga kvar i sängen och läsa. Tänk hur underbart det är. Att ibland få unna sig. Pappan sover än.

Den lille huserar hos mormor och morfar. Säkert pågår någon livlig aktivitet hos dem. Katten får ta skydd. Han är nämligen mycket för bus den där lille. Vår son. Sist mamman vände bort blicken. I en sekund. Någon viss liten har klättrat upp i soffan. Står lutad över mammans dator. Handen i högsta hugg för att hamra på alla tangenter. Samtidigt.


"Woops mamma såg mig". Låtsas hänga lite oskyldigt. Backar en smula så att hon ska förstå att inga onda avsikter finns. Jo visst. Sist han hamrade lite lätt. Allting blev upp-och-nervänt samt spegelvänt. Tog den, relativt datakunnige pappan, ganska lång tid att återställa.
  

"Men åh...sluta kolla dårå mamma. Jag bara vilar mig lite här". Sure!

Jag vet inte vad det är med den här bilden. Men jag älskar den. Kanske hade den varit roligare om den lille hade stått vänd åt andra hållet. Mot kameran. Men hey - man kan inte få allt här i världen.

En otroligt obehaglig händelse idag. Den lille tupplurade (som vanligt mellan 13-15 typ). Mamman (jag). Låg ute och solade. På vårt "trädeck". Precis vid altandörren som var öppen. Svisch. Pang. En fågel flyger med all kraft rakt in i dörren. PANG! Och faller ner typ på mamman. Gahhh. Jag blev så jävla rädd. Och sedan tyckte jag att det var otroligt äckligt. Fågeln låg kvar. På rygg. Med tassarna (benen) i vädret. Och andades.

Jag ringde min man. Som satt i något jäkla möte och var till föga hjälp (vet egentligen inte vad hans kulle kunna ha gjort). Tills slut fick jag ta ett överblivet sopskaft och peta på den. Men den vägrade att flyga. Bara sprattlade till. Fick nog puffa en tio gånger innan den föll ut i rabatten och satte sig upp. Där satt den sedan. Blixtstilla. I säkert en kvart. Med öppen näbb. Hua. Är inte förtjust i fåglar. Ännu mindre nu.

Ser ni den här?


Här?

Angående rabatten. Den ska bort.

Vi bor ruskigt nära vattnet. Underbart. En perfekt liten ministrand. Hur barnvänlig som helst. Idag var jag och den lille där en runda. Den lille loved it. Han tjöt av glädje i vattnet. Ville aldrig gå upp. Han ville vara som de stora barnen. Som simmade och plaskade hela tiden. Phu, det är ingen semester att vara på en strand med en vild ettåring. Och det här med att ligga och se snygg ut i sin bikini. Det kan man glömma. Att över huvud taget ligga (och sola) kan man helt glömma. Men härligt hade vi. Föräldraledig rocks!

   
Enda gången han är still. När han får mat. Först macka. Sen bad.

 
  Gruppbilden blev sådär.

Vilken underbar morgon. Emilian och jag begav oss ut i skogen redan klockan 8 i morse. Superhärligt tyckte mamman. Supertråkigt tyckte bebben. Alltså blev det landsvägen hem. Förbi golfbanan. Som var fullproppad med pensionärsgolfare. Vi mötte ett helt stimm.

Pensionärsgolfgubbe 1: Vad har du för klubba i din vagn...höhöhö...
Pensionärsgolfgubbe 2: Höhö...hoho...
Pensionärsgolfgubbe 3: Höhö...haha..
Pensionärsgolfgubbe 4: Höhöhö...etc.

Humorn kan diskuteras ja.

   
Observera bild nr 3. Pensionärsgolfgubbar i massor.


Kan tänka mig att pappan skulle gett ganska mycket för att få vara här just nu.

Ena sekunden står jag och lagar italiens köttfärslimpa med fetaost och soltorkade tomater. Fixar gräddsås, kokar potatis och ångar broccoli. Äkta husmorstyle. Andra sekunden, personalmöte på jobbet. Snicksnackar om kvalitéer. Förundras över kaninpälshandskar och studerar försäljningssiffror och budgetar. Två helt skilda världar. Tvära kast.

Kommer hem efter ett par timmar. Min lille blir tvärglad. Kastar sig i min famn. Och jag har saknat honom. Herregud hur ska jag kunna börja jobba åtta timmar om dagen. Jag kommer seriöst att få världens abstinens. Pappan får minsann pallra sig ner till stan med honom då och då.

I augusti börjar allvararet. Eller då smygstartar allvaret. I september börjar det på riktigt. Tiden går löjligt fort. För fort. Stoppa för i helvete nu.

 

Å andra sidan. Höstkollektionen. Fabulous. Den här blusen/tunikan kommer jag att leva i. Älskar brodyren. Manschetten med spets. Tofsarna. Snörena. De klädda knapparna. Passformen. Materialet. Längden.

Är det här ett skämt eller. Ska det här föreställa sommar? Ösregn och nu halgelstorm. Nice. Cissi och jag fick ta skydd under ett industritak då regnet fullkomligt vräkte ner över oss. Bebbarna grymtade och gnällde, trots att de, de lyckostarna låg varmt och torrt nerbäddade. Mammorna och Malte - dyngsura. Var är sommarvärmen och solen?

Den här bilden arkiveras. Perfekt för kommande spex/student etc. Emilian kommer förmodligen bröla (typisk beskrivning för målbrottssnack) fram att morsan är töntigast i världen. Så sant. Så sant.

Antingen har man rytmen i blodet. Eller så har man det inte. Döm själva. Att det sedan nästan bara är julmusik som är förinspelat på den lilles keyboard. Det verkar inte spela honom någon roll. Dansstilen? Ja ni känner väl igen den. Kommer från hans far såklart.

Idag firades alla bebbarna med ett gemensamt ettårskalas. Location. Ett församlingshem of course. Ännu ett. Har aldrig vistats i så många olika församlingshem som nu. Herregud liksom.

Hur som. Sex familjer. Varsin ettåring (snart ettåring). Ett herrans liv. Men ändå städat och uppstyrt. Det blev en härlig buffé av vårt knytkalas. Som avslutades med somriga jordgubbstårtor. Första gången som papporna också är med. Annars träffas ju vi mammor (och numera en pappa) fortfarande varje måndag.

Det blev såklart paketutdelning. Jag behöver dock inte nämna vilken ettåring som travade (först) fram till pakethögen och valde det största. Annars hade den unge herr Emilian fullt upp med alla tjejpolare och leksaker. Men ruschkanan var nog det roligaste ändå.

 
 
  

Vi försökte med gruppbild. Det gick sådär. Lilla Nellie saknas, hon hade somnat så sött. Plus Elly som var sjuk och fick stanna hemma från hela kalaset. Annars har vi (från vänster) Isolde. Ebba. Greta (något ledsen). Amanda. Och Emilian. 

Hipp Hipp Hurra!

 

Ibland väljer (?!!) den lille att nysa precisnär mamman  assat in en sked med, i det här fallet, röd skogsbärsfrukt. Härligt. Mamman hade dessutom vit klänning. Mer härligt.

Pappan på middag med jobbet. Bebis somnade 19.30. Mamman i lugn och ro. Ett glas vin. Tilltugg. Sista twilightboken. Herregud vilken njutning. Att vi dessutom gjorde ett "uppehåll" i vårt vad. Gör inte saken sämre. Lite choklad on top alltså.

Vad gör ni i afton?

Fler tips. Åk inte iväg för att kolla på barntapeter med en trött/uttråkad ettåring. Fortsätt sedan inte med att prova kläder på HM. Handla mat på Ica. Och att välja vin i en evighet på systemet. Eller om ni står ute med uttråkningsskrik. Vanliga gallskrik. Tröttskrik. Ledsenskrik. Gör detta. Mamman är nu helt slut. Ettåringen mer slut. Han somnade som en stock. Sover än. 

Pappan är på femkamp med jobbet. Följt av middag och galej. Mamman planerar således chill-i-soffan-kväll med handskalade räkor, guacamole och lite vitt vin. Till detta någon trevlig film, eller bok. Hm måste nog bege oss ut igen. Satan vad det regnar bara. Jag dör på Växjö-vädret. Vi måste fan flytta. Typ till Florida.

Var är Emilians huvud? Var är magen? Var är munnen? Vi tragglar med den lille. Ibland nonchalerar han oss. Ofta tröttnar han på sina tjatiga föräldrar. Ibland lyckas han. Ofta kan han. Stor kille nu ja.

Mitt barn har nu sovit i över tre timmar. Och jag har inte gjort någonting vettigt alls. Snacka om slöseri med dag. Jag kommer allvarligt att få världens chock när jag börjar jobba. Det dumma är också att pappan fick med sig barnvagnen i bilen, som han tog till jobbet. Alltså är vi typ strandade här. Kanske ska sortera något. Leksaker? Strumpor? Badrumsartiklar? Kläder? Åh fy vad tråkigt. Återgår till soffan. 

Eurosko i Tegnérgallerian i stan ska lägga ner. Total utförsäljning. Allting 30-70%. Mamman fyndade ullig tofflor till den lille. Som ansåg att de var en aning märkliga. Men gosiga.

                                

Idag är det ingen vanlig dag. Idag är det fröken Gretas 1-årsdag. Vi, jag och unge herr Emilian blev inbjudna på tårta. Förmiddagstårta. Aldrig fel. Ettåringarna lekte och stojade. Mammorna mumsade mest tårta.

Här är födelsedagstjejern. Hon vet vem som rockar!


  
Så himla coolt att se hur de leker tillsammans. Dock tyckte nog lilla fröken Greta att den där unge herrn, han stökar då ner en väldig massa. Gretas rum såg ut som ett mindre kaos när Emilian var klar. Alla leksaker måste fram och kastas runt i hela rummet. Notera skillnade på bild ett och tre.


Galet smarrig tårta.

Läkarbesök för den lille idag. I väntrummet rockade han fett. För att inte säga ägde alla andra bebbar. Som också var på 1-års kontroll. Orädd. Vild. Snabb. Nyfiken. Och högljud. Undra vem han har ärvt dessa egenskaper från?

11 630g och 76,5cm stor. Min liten. Som även fick sprutor. Två stycken. Gick finfint. Knappt något skrik och vips var vi ute igen. Ett plåster på varje tjockislår.

 

Alltså den här personen. Den finaste. Viktigaste. Hur söt får man bli egentligen?



  

 

Ibland blir det såhär. Och ibland orkar man inte riktigt mer. Då myser man med sin lillkille under en filt i soffan. Och blundar för röran.

Mamman ska idag ut på galej. Drinks på PM följt av Sex And The City 2 på bio. Inte illa. Tydligen är det kutym att ha något piffigt och gärna chict på sig. Jag ska väl inte klaga. Hittade minst 15-20 olika små coctailklänningar som jag med lätthet kan ha på detta event. Problemet är att välja. Det finns olika faktorer att ta hänsyn till.

Vad är det för väder? Sol? Varmt? Kallt? Regn? Blåst?
Vad ska de andra ha på sig?
Vilka skor ska jag ha? Vilket smink? Och hur ska håret vara? Vilken väska? Vilken jacka?

Alla dessa saker är beroende av varandra. Nu har jag i alla fall narrow it down to - plattat hår - sotad ögonmake - två klänningar att välja mellan - ett par svarta skor - en väska - en jacka. Phu! De som säger att det är lätt att vara hemma om dagarna skulle bara veta. Hur jävla jobbigt det kan vara. Speciellt med en liten som snorar runt och pillar på allt med kladdiga små fingrar. Nu har jag sövt honom (alltså lagt honom för tupplur inget annat).

Time for piffing. 

Bilden nedan. Ett axplock av klänningar. Det ligger minst lika många utslängad på sängen och några är kvar, ratade, inne i garderoben.


Fån vänster.
Svart tubklänning med fickor köpt i London FCUK, aldrig använd.
Svart liten festblåsa med guld och bronstryck från Olssons. Köpt till nyår, aldrig använd pga magsjuka.
Guldig tubklänning i stickat material från VeroModa (VM), använd flitigt på Campustiden.
Svart lite längre klänning med spets VM , använd två gånger, varav en nyårsafton. Ursnygg och bortglömd.
Blå/vitprickig 50-talsklänning från HM, använd en gång, i lördags, väldigt somrig.
Grön sommarklänning från Dalarna använd på ett bröllop.
Vit nattlinneinspirerad tunika, inte använt sedan camupstiden. Mycket fin.
Svart/silvrig/spets/linne/tunika, aldrig använd. VM.
Svart tubklänning med drapering. Välanvänd och tight som sjutton. VM.

Det är roligt att gunga. Ännu roligare om pappa kastar en boll samtidigt. Den lille tjuter av skratt. Låter hur underbart som helst. Dock är ljudet lite lågt så skruva upp för bästa möjliga effekt. Och återigen. Mamman låter absolut inte då där fånig i verkligeheten.

Såhär ser den lille ut varje gång han inte får som han vill. Här ville han inte gå ur sandlådan. Men tänk er. Varje gång vi slutar gunga. Den här minen. Varje gång vi ska gå in inomhus. Den här minen. Varje gång han inte får pilla på mammans dator. Den här minen. Varje gång han inte får riva ut allt i badrumsskåpet. Den här minen. Oftast följt av ett argt vrål. Ibland spelar han ut hela registret med stora krokodiltårar också.






Här har vi dessutom Bamse. Med ungefär likadan min. Han fick inte vara i sandlådan alls han.

I fredags bjöd vi in oss på grillafton hos de här killarna. Fredrik. Love. Niklas. Eller Love är Fredriks son. Och Fredrik är Niklas bror. Fredrik och Love bor nästan grannar med oss. Niklas bodde granne med oss när vi bodde i stan. Ronnie, Niklas och Fredrik jobbar  alla på samma jobb. Så nu vet ni hur det hänger ihop. I fall ni undrade.

Om man får många och stora paket. Då kan man klättra upp på dem. Dagens tips från Emilian 1 år.

Efter en fredag med massivt intag av vin. (Okey kanske inte massivt men mer än vad jag borde ha intagit). En lördag med både tårtkalas och pizza. Och slutligen en söndag fylld av rester av ovanstående. Ja inte av vinet då i och för sig. Alltså - var det på sin plats. Löprunda för mamman.

Superskönt väder. Bra musik i lurarna. Jag flög fram. Eller nej det gjorde jag inte, men jag sprang i alla fall hela tiden. I tre kvart. Min lilla runda. Endera dagen ska jag mäta exakt hur långt det är. Men for now. Lever jag i tron att jag springer långt. Superlångt. Och jag känner mig jävligt duktig. Även om min man sa: "det vore ju bra om du sprang lite oftare också".

Skit samma. Jag är grymt nöjd.

Det lönar sig att vara den lille. Kalas nummer 3 avklarat. Fler presenter inkasserade. Mer tårta. Som den lille faktiskt valde att smaka på. Gud så god den var. Enligt mamman i alla fall. Måste rekomendera. Toftastrands Bageri. Dålig service men gudomlig tårta. 

              




   

Tänker att jag skulle visa. Här bor Emilians farmor och farfar. I ett stort fint hus. På landet. I dalarna. Supermysigt. Bilen ni ser är vår. Den skulle tvunget stå parkerad just där.

Om man jobbar på min mans jobb. Då har man ledigt idag. För att det är Sveriges nationaldag. På söndag. My good märkligt. Sådana fördelar det finns. Det har i alla fall gett oss en mysig dag tillsammans. I solen och inomhus. Framför tennis. Snart blir det grillning. Igen. Liksom i går. Och i morgon blir det kalas nummer 3 för den lille. Vi lever ett rätt bekvämt liv.

 
Här är han. Och vi fortsätter på tema turkos.

09.15 messar Cissi att vi ska ha picknick utomhus och att hon är redo 09.45. Eh okey. Spontanpacka en picknickkorg alltså. Mamman fnular en smula och plockar sedan med sig; en plastlåda med rädisor och rå blomkål. En liten burk marinerad fetaost. En låda med tomat- och mozarellasallad med peppar och balsamvinäger. Samt två olika kryddstarka korvar i bitar. Ganska fancy spontankorg om jag själv får säga. Väldigt uppskattad också.

Förmiddag i förort.

   

 

                     

Man måste vara ganska much of a man to pull this outfit of.



 
Med andra ord. No problems för den lille.

En liten krasslig filur. Snörvlig. Snorig. Hängig. Men tapper. Orkade minsann väcka mamman och pappan okristligt tidigt.

Födelsedagsbarnet firas med tårta. Här är bevisen. Bilder och en liten film. Filmade dock inte då mamman och pappan sjöng för glatta livet. Uppskattad sång. Mindre uppskattad tårta.

                    

Vi inledde dock dagen med trevlig promenad och fika på Tofta Strands Konditori med bästisarna Cissi, Greta och Malte. Födelsedagsbarnet sov under hela fikastunden och kom således inte med på bild. Mammorna satt i godan ro på solig veranda och njöt av utsikten och alltför luftiga frallor.

Bakelse köptes sedan med hem till kvällsfirandet. Får se hur väl den tas emot av den lille.

Att vara sjuk på sin födelsedag är ingen hit. Den lille snorar. Har feber. Är allmänt hängig. Tråkigt värre. Den lille födelsedagsgrisen sover nu för tredje gången. Speciellt tråkigt när det är galet underbart väder ute. Mamman slappar i solen i alla fall. Massor med egen slapptid.


Här illustreras slappandet. Sjukt svårt att ta bild på sig själv och inte få med skuggan. Håll därför till godo med denna extremdåliga.


Bjuder även på lite ben. Varken brunbrända. Snygga. Smala. Eller vältränade. Bara ben helt enkelt.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag! För det är EMILIANS födelsedag! HURRA HURRA HURRA!

Min lille fyller ett år idag. Jag kan inte fatta. Det är sjukt vad tiden går. I och för sig plockades han inte ut förrän 21.48 på kvällen. Så några timmar kvar innan han verkligen fyller. Men vi firar hela dagen.


Här ser det verkligen ut som att han försöker, att blåsa ut sitt ljus. Sitt alldeles egna, första födelsadagsljus. I själva verket gäspade han, men det behöver vi inte låtsas om.

Såhär snygg var vår son på lördagens dop. Angående den nedersta knappen. Så går den att knäppa. Men vi satsade på en lös och lite ledigare look. 

  

I kyrkan träffade vi Alice. Och Anna-Clara. Men det var Axel och Sven som döptes.