everydaycharlotte

Alltså jag hade nästan glömt. Hur mycket jag love to shop. Eftersom det finns andra prioriteringar nu för tiden har mitt shoppande kommit en smula i skymundan.

Det nya är numera att jag shoppar något. Raffsar snabbt åt mig diverse i förbifarten. Njuter av det. Och sedan lämnar jag tillbaka. Alternativt byter till någonting annat. Som jag eventuellt också lämnar tillbaka. Men kicken av just shoppingen. Den infinner sig.

Idag var jag här. Alone. Det bästa. Shoppade lite smått och gott, samt något till den lille. Alltid något till den lille. För att liksom kompensera. Jag inser att allt detta är ett mysko beteende. But still. Love it.

Min sons verk. Kreativiteten är det verkligen inget fel på. Arv från mamman månne?







Nu tänker ni att det bara är en massa kludd och en fjäder på slutet. Ja, jag kan förstå det. Men. Herregud. Det här har min bebis skapat. Min lilla bebbe. Alltså det är ju sinnes.

Han som mest har sovit, dreglat och gapat efter mat. Han har nu målat. Va?! Det är magiskt. Det måste ni erkänna.

Vad säger man? Liten tröttis i stora skor.




Emilian-Smilian.

Vilken kalaseftermiddag vi har haft. Solskenspromme och lekparkshäng följt av saftkalas med de här två (soon to be tre) flickorna Krantz.




Emilian for the first time i rosa haklapp. Det spelade tydligen ingen roll. Då man fick hallon, banan och en liten kaka som mellis.

Det här med ledig måndag. Det borde införas oftare.

"Men herregud mamma. Ta din bild då. Jag orkar inte stå vid den här sabla fisken mer nu. Suck."
 


"Okey men det här är absolut sista bilden. Give me a break. Jag är ett otåligt barn."

Det blir helt knäpptyst. Det händer liksom aldrig med en vild snart tvåårig son. Mamman och pappan övertygade om att något bus är i görningen. Och. Mycket riktigt.

Den lille har dragit ut exakt varenda klädesplagg i sin garderob. För att nå de översta hyllorna har han tagit hjälp av en stol. Om han var ångerfull? Inte det minsta. Han förkunnade dessutom högt och tydligt att den som skulle plocka in alltihop igen. Det var mamma.


Såhär fann vi honom. Den skyldige på brottsplatsen.


Helst ville han ha just den där tröjan. Varför är oklart.


Klädskåpet nästan helt tömt.

Vad som slog mig nu. Det ser ut som han har en hel del randiga plagg. Från och med nu. Slut på inköp av randiga tröjor. Note to mamman.

Vet att även vissa andra flickor har bekymmer med detta. Alltså kollektiv uppmaning. Nu är det slutshoppat av randigt. Basta!

Vi har varit förskonade. Jag inser det nu. Trots att vi var tre vuxna. Alltså massivt numerärt överläge. Lyckades den lille med konststycket att skapa superirritation och total maktlöshet. Efter en heldag på stan (igår) då han faktiskt skött sig exemplariskt i sin vagn. Fick han. I de två sista butikerna. Värsta spelet. Han skulle prompt:

springa runt överallt
leka "du kan inte ta mig"
krypa under bord och klädställningar
öppna alla provrumsdörrar (inte uppskattat av dem i provrummen)
skrika högt
klättra upp i skyltfönster
kasta sig ner på golvet och skrika ännu mer
gråta
dra i skytdockor
vägra sitta i sin vagn - högljutt
vägra bli buren
endast bli buren av mamman (som inte orkade)

Alltså vi var helt slut. Helt utmattade. Döda i princip. Och då. Ja då kände vi att, gå in på ett bibliotek det är nog bra. Där ska man ju absolut inte vara tyst och stilla....


Han satt inte direkt på det här sättet. Om man säger så.

Igår afton. Sent. Det ringer på dörren. Ingen där. Det ringer på min mans mobil. Okänt nummer. Ingen där. Men så. Suprise. Niklas på besök. Fint det.


Och vilket stort paket. Till den lille. Som ja. Han var vaken. Vi vet.


Vad kan det vara. Knack knack är det någon där?


Nej nu måste vi öppna.


Wow vilken stor bjönr!


För att ytterligare illustrera hos jäkla stor björnen är. Alla i extas. Mest mamman.

Nu är det ledig lördag. Sol och shopping står på schemat. Tjoho!

Ja vad säger man. This is my boys.

Idag fyller min man år. Big time. Vi har firat. Entrecote och cupcakes. Present. Ja må han leva. Allt som sig bör. Och nu. Ja nu spelar han tennis.

Grattis älskling!

Och ja just det. Varje år envisas han med att fylla år dagen innan löning. Direkt osmidigt om jag får säga min mening.

Rita är roligt. Gärna med bläck. Gärna på sig själv. Mamman fick slag. Helt ny tröja som den lille invigde med fina bläckstreck.

Liknande streck finns även att finna på diverse bord. Stolar. Papper/brev/kuvert/tidningar. Samt väggar här hemma. Emilian är on fire.  


Låt det inte bli en vana.

Detta är bild från i fredags morse. Helt sjukt med snö. Dagen innan hade mamman invigt sina nya converse. Här var det fram med vinterstövlarna igen. Och dra den lille i pulka (!!) till dagis.

Det var också sjukt jobbigt. Då det liksom samlades snö framför pulkan och stoppade upp. Plus att det endast gick att pulsa fram. Att passageraren dessutom fann det skojsigt att slänga sig av pulkan då och då gjorde inte mamman direkt gladare. Usch och blä för mer snö.




Snö. Snö. Snö.

Jag har insett att min senaste kyss… borde varit mer passionerad.

Jag lyssnar på… alldeles för mycket radioreklam.

Jag mår bäst när jag… är hemma med mina killar.

Jag pratar… men jätteful dialekt.

Jag älskar/tycker om… mina killar/mat.

Min bästa vän(ner) är… bor lite för långt bort faktiskt.

Min första riktiga kyss… var säkert hemsk.

Jag avskyr när folk frågar… vilka som är vårens färger...hur fan ska jag veta det liksom?!

Kärlek är… fint.

Någonstans, tänker någon… "tänk om jag inte klarar uppkörningen".

Jag kommer alltid att vara… mamma till min son.

Jag är hemligt förälskad i… just nu Ryan i OC då jag överkonsumerar dvd-boxarna.

Sist jag grät var… till något fånigt OC-avsnitt.

Min mobiltelefon är… är kladdig. Emilian to blame.

När jag vaknar på morgonen… tänker jag alltid "tyyyst emilian".

Innan jag går och lägger mig… måste jag ta bort allt smink 
Just nu tänker jag på… vad vi ska handla i kväll.  
Bebisar är… söta, små och ibland väldigt jobbiga.
Blondinbella är… duktig och ger mig prestationsångest.
Ikväll ska jag… göra pizza och ha fredagsmys med killarna.
I morgon kommer jag… jobba och sen åka till älmhult och fira pappa.

Jag vill verkligen… resa till solen just nu.

Som sagt. Den här killen har bestämda åsikter. Och attityd. I morse då mamman drog en knallrosa mössa på sig. Ylade han nej nej neeeeej. Naahäääee liksom. Han tog saken i egna händer. Begav sig mot byrån. Drog ut mammans låda. Valde en annan mössa åt mamman. En som han godkände.  Han var stenhård. Mamman var tvungen att byta mössa. Jag dör. 

Skäms han redan för sin mamma? Är det pinsamt om polarna på dagis får syn på mamman i den rosa mössan? Jag trodde att det hörde till tonåren. Men nähä. Då är man en pinsam förälder nu då.

Men sedan såg vi en annan mamma lämna på dagis.  I en likadan knallrosa mössa.

Ha Emilian. In your face!

Herregud vi har ett barn. Och herregud. Han kan prata. Och han kan svara på tilltal. Surrealistiskt I know.

Idag blir det en sådan här bild. Där jag visar två fingrar. Vilka jag har träningsvärk och kramp i. Inte nog med att jag klippte ut 120 erbjudandelappar. Jag klistrade dem på vykort också.

Innan jag FÖR HAND skrev 120 adresser. Stående i en sne och obekväm pose på jobbet. Det är alltså noll glamouröst att arbeta som BC. Just so you know.


Om ni undrar över koftan. Den finns på NH. Cirkus 1499:-

Så fin. Så fint. Bara en smula ojämt. Inget som syns sådär jätteväl. Förutom i direkt dagsljus då.




Men snygg det är han. Det måste ni erkänna.

I stället fört att betala typ 300 spänn valde mamman och pappan att försöka klippa den lille själva. Inte så lätt. Då han är rädd för klipparn. Men. Eftersom han blev mutad med choklad gick han motvilligt med på att sitta still, i alla fall någon minut. Och han skrek, inte hela tiden, bara nästan.

Och ja kära ni. Mutor is the shit. Sorry för bad parenting. Men. What to do. Hot funkade inte. Och det var första (kanske andra då) gången ever som han ens smakade choklad.


Om det kom hårstrån på chokladbitarna? Finns det vatten i Atlanten?

Det här var så himla häftigt att ni bara måste kolla. Håller just nu på att gå igenom bilder på min son som kan vara till grund för liknande konstverk i framtiden. Så briljant.

Varför är knattebion 11.50? Sover inte typ alla barn, mellan 2-4år, middag då? Det är ju till dem knattebion riktar sig. Eller har jag fel nu? Men mitt barn sover garanterat vid den tiden och minst en timme framåt.

Alltså kommer han att missa hela filmen. Och ärligt. Mamman är inte jätteförtjust i tecknad film. Skärpning SF.

Jag tror att alla har fattat. Mamman är sjuk. Till och med den lille går runt och säger "mamma suuk". Igår när jag låg och feberfrossade som värst fick jag ändå iväg ett nödproviantmess till min man. Som spelade tennis.

Hem kom han. I hagel/ösregn. Utan provianten då kontokortet gått ur tiden/pengarna var på fel kort. Inte nog med en ursäkt. Han for upstairs hämtade sin bankdosa. Mixtrade lite. Letade upp nytt kort. Och. For iväg ut igen. Klockan var då nästa tjugotre noll noll. Regnet vräkte ner. Stormen ylade.

Och mamman. Den sjuka. Jag. Fick min apelsinjuice. Min chokladkaka (nåja en annan sort men vafan). Och en tidning. Senaste MAMA. I love min man. Always. Men lite extra just då. ♥


Exakt hur avundsjuka är ni nu?

Den lille pysslar i sitt rum. Sedan kommer han farande på sin lastbil. Nöjd. Parkerar i köket. Och. Visar hur han lastat hela bilen med. Fler bilar. Små bilar.

Som han sedan finner lämpliga att köra ut över hela golvet. När vi sedan ber honom vänligt men bestämt att plocka ihop sina bilar igen. Då får vi ett "nahääe" tillbaka.

Here we go. In to trotsåldern.

Såklart hade vi totalt glömt bort att det idag, någon gång mellan 07.00-09.00, skulle komma någon slags el-nisse och byta någon slags vattenmätare.

Klockan är innan åtta. Mannen på toa. Den lille framför Bompa. Mamman dunderförkyld i sängen. Och för att toppa ytterligare. Iförd randiga långkallingar och randig (ej matchande) långärmad tröja (feberfrossade som en tok inatt. Tre duntäcken, en sjal och denna mundering trots).

Självklart ropar mannen att jag ska öppna då det ringer på dörren. Jag vinglar upp. Lätt yr. Öppna och där står en hurfrisk kille som vill komma in i tvättstugan och skruva på lite kranar. Jomenvisstserru. Han mixtrar runt och inser att det ej går att utföra det han ska. Och han flyr. Bokstavligt talat flyr ut igen.

Jag vänder mig om. Och ser mig i spegeln. H E R R E G U D

Håret ser ut som en höstack hopfäst mitt på huvudet. Långkallingarna är alldeles för stora (blame my man som har dem när han åker skidor). Tröjan helt urtvättad och sne. Ansiktet helt mosigt av allt snytaden. Ögonen som två små svullna gluggar. Jag är ett freak helt enkelt. Good morning freak.

Tog en bild. Men fick beskära bort det värsta. Ville ju inte skrämma er. Också.


Ärligt så fattar jag inte att jag ens lägger upp den här bilden. Men hela grejen var så sjuk. Sinnesjuk. Den stackars elkillen alltså.

Emilian säger hej i från web-camen. Han är ledig från dagis. Som tur väl är finns mormor här. Som busar och leker med honom. Då mamman är ruskigt sjuk. Feberfrossa och allt. Bu på det.


Hej. Ha en härlig onsdag everyone!

Det är inte helt enkelt att få en snart tvåårig Emilian att vara tyst. Då femton personer ska stå gömda i ett mörkt hus. För att hoppa fram och ropa "SUPRISE" när födelsedagsbarnet kliver in genom dörren. Men vi lyckades. Inte med att få Emilian tyst. Men. Med att få födelsedags-Fredrik totalt chockad. Verkligen nice. I love överraskningsfester.

Dock var vi en stukad trio. Pappan seg och en smula bakfull. Den lille snorig och vissen efter sin febervecka. Mamman på väg in i förkylningsträsket. Därför lämnade vi in, redan efter maten. Men ändå. Mycket trevlig lördagsafton.

Nu skidor. Först vasalopp. Sedan skidskytte. Och nu. Femmil.


Försökte verkligen att ta en bild igår. Men om det här är det bästa. Då kan ni ju lista ut hur resten såg ut. Just det.

1 VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

2001 alltså. Gick på Haganäs. Tog studenten. Blev tillsammans med en två år yngre kille. Jobbade extra på ICA Maxi. Flyttade hemifrån. Började plugga på Växjö Universitet. MKV. Känns som igår. Eller nej. Det känns faktiskt som 10 år sedan.

2 VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Mars 2010. Var mammaledig. Hemma hela dagarna med Emilian-Smilian. Fikade med mammorna på måndagar. Sång- och barnrytmikade på torsdagar. Babysimmade på fredagar. Promenerade med Cissi och Greta. Skottade en del snö. Hade det ganska gött.  

3 FEM SNACKS DU GILLAR

Lösgodis. Choklad. Ostbågar. Vicknings Chips (inte Viking alltså). Popcorn.

4 FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL

Ramlar - Håkan Hellström
Monkie Boogie - Millencolin
Somebody told me - The Killers
Uptown Girl - Westlife
Det gör ont - Lena PH

5 FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR

Spara. Shoppa. Resa. Shoppa med. Och. Shoppa ännu mer.

6 FEM FILMER DU SETT FLER ÄN 5 GÅNGER

Dirty Dancing. Cocktail. Pretty Woman. Alla Twilight. Bring it On. (I know. Sjukt tjejiga)


7 FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA

Hänga hemma med min familj. Träffa mina vänner. Sova. Äta. Sola&bada.

8 FEM TV-SERIER DU GILLAR

Desperate Housewives. OC. One Three Hill. Beverly Hills 90210. Vänner.


9 FEM FAVORITMATRÄTTER

Lasagne. Köttfärssås. Helstekt kött. Mammas fiskgratäng. Pizza.

Nej men vilken tråkig lista det här var. Men nu har jag ju redan svarat så. Publicera.

Om ingen annan tränar i det här gymet så får väl jag göra det då. Trots 39 graders feber. Förkylning. Och. Hosta. 

Let it go liksom. Herregud om Kissie käkar barnmat så är det väl hennes val. Om hon är en förebild? Nej. Alla får göra som de vill. Hon kan väl inte lastas för att andra unga tjejer väljer att göra detsamma. Det är heller inget att bygga ett helt TV-program på.

Och Linda Rosing kan inte komma idag och säga att allt med Big Brother var skit. Utan det hade hon inte kunnat leva på sin blogg. Eller har världenst största, fulaste och sjukaste läppar. Let it go liksom. Gnäll inte på Anton Glanzelius, som idag sju år senare är programansvarig för Big Brother. Det är väl inte hans fel att Linda Rosing fick en panikångestattack 2003? My good. Släpp det nu för fan.

Jag tycker att Debatt är sjukt dåligt. Och Janne Josefsson är som en pajas. Som låtsas att han är ett ufo som ska bli upplyst. Det är inte ens en debatt. För det finns inget ämne som bör debatteras. Allt är skit.

Let it go. Herregud. Nu återgår jag till min OC-box.

På fredag ska min man och hans avdelning ha något slags jippo. Personalaktivitet som det så fint kallas. Då ingår det (förutom jujutsu, förfest och middag) att man ska välja ut 2st låtar.

Som man gillar. Men skäms för att erkänna. Just nu sitter han och väljer. Shit vad han gillar pinsam musik alltså. Om jag skulle fått välja? Svårt. Dels så skäms inte jag direkt. Alla vet att jag har urusel musiksmak. Galet dålig faktiskt. Och jag står för det.

Men några låtar som jag tycker är bra. Och. Som. Är. Pinsamma.

Kokobom - Ellinor
Egon. Ragnar. Lurad. (typ alla hans) - Björn Rosenström
Ich bin wieder hier. Heut is mein tag  - Blumchen

Jag vet. Tragiskt. Och pinsamt. Detta är bara pinsamt. Vet inte varför jag offentliggör. Tänkte att ni kanske ville dela med er av era pinsamma låtar. (Ni kan ju vara anonyma)

Det här med att vabba är helt okey. Speciellt då vi har ägnat förmiddagen åt att äta frukost. Gillar. Och att kolla på Pippi Långstrump. Gillar. I soffan. Gillar. Under filtar. Gillar.  

Nästan som att vara ledig. Förutom att det är en vissen liten kille. Med feber. Hosta. Snuva. Nu sover han. I vår stora säng. En liten liten febrig plutt.

 Mamman kollar skidskytte-VM. Det är också nice. Det gillar vi.

   
Den här killen är sjuk. Han har haft feber hela veckan. Hög feber. Han har yrat och frossat. Plutten. Mormor fick akutinringas i tisdags morse at seven. Då mamman och pappan har "very important jobs" och bara inte kan vara hemma.  

Men i morgon får det bli dags. För livets första VAB. Mamman är redo.

Men så köpte jag ju en ny klänning i helgen. Som är fin. Vill visa. Här kommer den. Blue and white.  

 

(Dock får fröken Hjortsjö höra av sig om hon vill bli bortklippt. Inte på grund av att hon inte är fin. För det är hon alltid. Utan för att ibland. Vill man bara inte vara med.)

Den gnälldes och klagades en hel del på de foton som togs under vår tjejhelg i Jönköping.  Alltså får jag publicera det här. Där ingen direkt syns. Men alla finns med.


Sabina. Sandra. Stina. Åsa. Johanna. Cissi. Vet nu inte vem som är vem. Då får ni gissa.