everydaycharlotte

Just det ja. Nu för tiden är jag ju mamma. Då blir man firad på "Mors Dag". Det visste min man och min son minsann. Jag fick en otroligt nice sovmorgon. (Ni med bebbar fattar hur mycket det betyder.) Därefter en blommig bricka med lyxfrukost. Äggröra (har dille på det just nu) med massa smaskiga tillbehör. Serverat på den soliga verandan.  

Jag fick även en väldigt fin text. Om hur mycket Emilian uppskattar sin mamma och allt hon gör. Sentimental som man är. Tår i ögat. Sedan hummades det något om en vågtång (värmeredskap till håret) som jag hintat lite för.

Tårta två gånger om. I olika tappning. Ja, jag kan då rakt inte klaga på min första "Mors Dag". Very Nice.

Jag blir på allvar tokig. Det mobila bredbandet funkar inte så värst bra här ute på landet. Hittar man mot all förmodan något ställe i huset där man kan få till lite internet. Ja då är det segare än segast. För att inte tala om uppladdning av bilder. Det blir nog inga fler bilder från den här trippen.

Om jag inte helt plötsligt skulle utrustas med oändligt tålamod. Och det, vet vi att, det skulle aldrig ske. Otåligare människa än mig får man leta efter. Ni som dessutom vill nå mig. Mobilen har noll täckning. Endast nödsamtal. Jag ignorerar er inte. Jag har liksom inte kontakt bara.

Annars har vi det jäkligt bra. Pittoreskt. Sol. Regn. God mat. Fika. Lek. Bus. Mys. Om vartannat. Trevligt så det förslår.

Har man ingen egen mössa då får man låna. Ibland blir det rosa. Den lille är ju dösnygg i just rosa. Wow! Att det sedan står ALINE med stora bokstäver, det kan man vända bakåt. Fiffigt.





 

Vi är alltså i Dalarna. Utanför Avesta. På landet. I en liten by. Som heter By. Här bor Emilians farmor och farfar. Dessutom är hans faster och båda kusiner på besök. Alexander snart 4 år. Och Aline 1 år och 3 månader. Fullt hus. Fullt liv.

Idag är det dop på schemat. Tvillingarna Sven och Axel ska döpas. Kusin Alexander frågade om inte den där Emilian också skulle "dopas". But no. Det räcker med alla andra kyrkliga aktiviteter vi springer på varje vecka.

Nu - mot herrens hus.

Förresten om någon undrar hur gårdagens träningspass/bootcamp gick. Kan ni läsa om det här. Och hur jag mår idag? Träningsvärk från hell. Hasar mig runt. Att böja mig efter något på golvet är förenat med livsfara. Men känner mig rätt duktig ändå.

Förutom vårt lilla pass på fotbollsplanen. Med viss publik då. Sprang vi en runda genom skogen och hem. Eller sprang och sprang. Cissi joggade sakta och snyggt. Medan jag lufsade fram bredvid som en blåsbälj (?). Även det måste ha varit en rolig syn. Jag får bjuda på det.

Mamman far runt. Packa sina kläder. Pappans kläder. Den lilles kläder. Leksaker. Gosedjur. Barnmat. Blöjor. Nappflskor - fan och hans moster. Samt tvättar. Städar. Plockar. Donar. Fixar. Bebis hjälper till föga. Men plötsligt är han borta. Så hörs ett avgrundsvrål.



Här ligger han. Inkilad mellan soffan och väggen. Sitter helt enkelt fast. Mamman fotade trots arga vrål. Gud vet varför han ligger här. Bebisar är inte alltid logiska i sina handlingar.

Nu bär det av till dalarna. 6-7 timmar i bilen. Tjoho.

Man vänder sig om en sekund. Den lille släpar fram sin stol och vips. Står och bankar på TV:n. Hjärtat i halsgropen. Mest för TV:ns skull.





Intressant med Mumin. Mamman bli dock alltid lite sne i hjärnan av finlands-svenska barnprogram. Hua!

Jaha nu har jag tydligen sign:at up för lite intervall/löpträning - med Cissi. Som inte bara springer marathonlopp utan även pysslar med triathlon. Det vill säga lopp där man cyklar, simmar och springer - långt. Känns som en perfekt träningskompis till mig. Samma nivå liksom.

Jag ber att få återkomma när tortyren är över. Först ska dock nya skor inhandlas samt övrig utrustning (?!). Herregud. Snacka om att ta sig vatten över huvudet. Speciellt då jag under vår barnvagnsprommis knappt kom framåt på grund av all träningsvärk. Från löprundan i förrgår.

Frågade min man om det var okey att jag var iväg på detta ikväll. Hans svar: "Din träning går före allt!"

Alltså den här träningsvärken. Det måste vara ett skämt. Jag har för fan ont överallt. Är sjukt stel. Kan knappt vända mig om i sängen. För att inte tala om lek med den lille. Pain pain. Trots att jag strechade så duktigt. Det enda riktiga att göra vore väl att ta en ny runda i spåret. Först måste dock riktiga och nya skor inhandlas. Alltid nice när mina projekt inleds med shopping av något slag.

Men nu. Playdate med Ida och Liam. Emilian som var uppe 06 i morse passar på att powernap:a en smula. Han är så galet smidig den där lille. Vill mamman att han ska sova, då sover han. Vill mamman att han ska vara vaken och leka, då är han det. Vill mamman att han ska se barnprogram så att hon kan duscha och fixa sig, då gör han det. Vill mamman gå på stan en hel dag med en annan mamma, då sitter han sött i sin vagn. Smidigare liten finns nog inte.

Åh nu saknar jag honom!

Den lille drillas. Här observerar vi sporten tennis. Som pappan flitigt utövar. Om han är intresserad, den lille? Nja, det är väl synd att säga. Helst vill han bita på bollarna.

Undrens tid är tydligen inte förbi. Eller jag vet inte riktigt vad som menas med detta uttryck. Men. Igår afton fick mamman sig ett ryck. Slet åt sig löparskorna och begav sig ut i spåret.

Att säga löprunda är kanske att ta i. Jag lufsade/joggade i mycket sakta mak. Det måste väl ändå vara okey. Vad som förvånade var (förutom att jag över huvud taget tog mig ut) att jag orkade springa. Långt. Jättelångt. Helt i chock. Dessutom sprang jag fel så det blev en riktig långtur.

Hade det inte varit för gigantiska blåsor under fotsulorna hade jag kanske njutit lite mer. Nu var det mest pain. I fötterna. Men kondisen var det inget fel på. Kanske alla prommisar med den lille i vagnen har givit  resultat trots allt. Och. Det var roligt. Jag vill springa mer. Men idag har jag, inte helt oväntat, massiv träningsvärk. 

Alltså - soffläge.

Det kostar att ligga på topp. Emilian och mamman stod för värdskapet under dagens mamma/pappa/bebbefika. Sex tjejbebbar med varsin målsman kom på besök. Livat värre. Unge herr värd var en aningens gnällig trots massiv tupplur på tre timmar under förmiddagen. Direkt när sista gästen åkt somnade han igen och sov ett par timmar till.

Men nu är han vaken - still.


Här har vi alla sötnosar. Från vänster: Ebba, Amanda, Elly, Nellie, Isolde, Greta och så värden himself, Emilian (som talar i telefon här). Den 13 juni blir det gemensamt ettårskalas för alla tillsammans - supermys.

För ganska så exakt ett år sedan. Såg jag ut såhär. Och japp, tydligen hade (har fortfarande) jag trosor med volanger. Bjuder på det. Kan omöjligt fatta att Emilian låg där i magen. Men till slut kom han ut. Och nu är han stor. Herregud.

Vi tackar den här filuren. Som förutom en liten stund mellan sju och åtta i morse, faktiskt gav föräldrarna sovmorgon till halv tio. Samt tupplurade i två timmar under sen eftermiddag. Så att både mamman och pappan kunde göra detsamma. Vilken pärla han är.


Här ser han barnprogram. Populär aktivitet.

Jag fotar rätt mycket i vardagen. Men när det kommer till "events" då lyser kameran med sin frånvaro (därav ingen bild). Igår hade vi ett litet event. Middagsbjudning. Grillkväll med hela familjen Krantz. Underbart väder. Underbar afton. Bebbarna lekte och busade medan vi "vuxna" avnjöt en välkomponerad meny där smakerna verkligen "gifte sig" med varandra. (Någon har sett alldeles för mycket av "Halv åtta hos mig").

Förrätt: Baconlindad halloumiost. På en bädd av ruccola med körsbärstomatet och oliver. Samt balsamvinäger i snirligt mönster.

Huvudrätt: Grillad. Dubbelmarinerad (marinerad före infrysning och sedan ytterligare en ny marinad efter upptining) fläskkarré. Ljummen quinoasallad med avocado, tomat, fetaost och oliver. Till detta två såser. En tzatziki och en bbqsås.

Efterätt: Smulpaj med rabarber och lättvispad grädde. Den tar jag ingen cred för, den bjöd nämligen fru Krantz på.

Nu tänker ni säkert wow vilken meny. Och vilken kväll. Men vänner. Det slutar inte där. Förutom trevliga drycker som öl och vin. Snacks och dajmgodis. Fanns det en absolut höjdpunkt. BUZZ-spelet plockdes fram.

Och inte helt oväntat. Utan jävligt väntat. Så vann såklart JAG - två matcher av två spelade. Sämst förlorare. As always. Min man. Trots att han gjorde allt för att jag inte skulle ha några poäng i finalomgången vann jag. Så enkelt. Så fruktansvärt självklart. Så otroligt mästerligt. Just me!

Vår fina Emilian tyckte att det var en bra idé att sova middag, i tre timmar. Det gav mamman och pappan tid till diverse utomhusaktiviteter. Som gräsklippning. Vedhuggning. Rotgrävande. Solning. Lunchning på altanen. Vem som gjorde vad är väl ganska obvious. Men mamman har faktiskt städad och dona inomhus. Till hennes försvar.

Din lille. Som här har vaknat och även han tagit sig ut. Åh idag är det lyx att bo i hus.

Vår baksida. Står i blom. Det är förvisso trevligt. Men gräset. Ja, och ogräset. Det växer, och växer. Därför var vi idag på vårt stammisställe. K-Rauta (vad annars). Och inhandlade en gräsklippare (!). Min första. Känns skitskumt. Jag hatar ju allt vad gäller trädgårdsskötsel, plantering och utomhusmekk. Men nu ska det alltså klippas gräs. Undra hur många gånger jag kommer att göra det? Inte i sommar alltså. Utan forever!

När det är varmt ute då måste man dricka mycket. Det vet min skatt. Han dricker. Och dricker. Kanske inte så mycket för att han är törstig. Mest för att det är roligt. Roligt med mammans rosa vattenflaska.

Att säga att jag hatar är väl att ta i. Men jag stör mig enormt mycket. På människor som i denna värme. Envisas med att ha jacka, halsduk och jeans på sig. Vad är det för fel på dem? Märker de inte att luften står still? Att solen gassar? Att det typ är 23-25 grader varmt. I skuggan. Jag blir nästan arg och vill gå fram och säga ifrån. Nu får de faktiskt skärpa sig.

Jag själv? Svettas som en gris. Hatar när det är så här kvavt. Mitt hår blir helt frissigt. (Tänk Monica Geller-Bing på Barbados.) Och jag liksom avlider sakta/smälter. Men man ska inte klaga har jag hört. Min man sa just "flytta till norrland i stället då" när jag gruffade över hettan.


En styck sur kille som inte ville sitta i sin vagn när mamman promenerade i värmen. Ytterligare en sak som orsakade irritation, svettbrytningar och frisshår.

En liten film. Med en liten Emilian. Som travar runt i sin pyjamis. Eller nu sover han. Men här säger han god natt. Eller vad det nu är han säger.

Lilleman besökte frisören igår. Gick väl sådär. Resultatet blev väl sådär. Men nu ser han ut under luggen i alla fall. Sötisen.



Här roar vi oss på lekplatsen. Vårt nya favorittillhåll. Men jisses vad mycket sand man får med sig hem varje gång. Mamman gissar dessutom att det här bara är början. På flera år av sand inomhus.

Om någon undrar. Så är det på det här sättet man dricker bäst. Emilian han vet.

Här kommer en liten preview på höst- och vinterkollektionen. Och jag lovar, det finns riktigt riktigt fina plagg. Nu ser jag verkligen fram emot att börja jobba igen. Tänk vad lite modevisning kan göra.

Idag har mamman varit på;

buisness trip/kick off - butikschefsmöte - säljutbildning speed - butikskommunikationsföreläsning - work shop (interiör, skylt, marknad) - affärslunch - modevisning av höst/vinterkollektion 2010 - kollektions-/produktgenomgång. Med start 04.45 i morse.

Inte konstig att jag är trött. Tvära kast i vardagen. Igår Leos Lekland. Idag det här. I morgon barnsånger i församlingshemmet.

Nu händer det saker för den lille. Inte nog med att han KAN GÅ. På riktigt. Går numera runt mellan kök, vardagsrum och hall. Helt obehindrat. Som om han aldrig hade gjort annat.

I natt sover han dessutom i eget rum. Sitt rum. Emilians alldeles egna. Sedan att det är vårt nästa renoveringsprojekt. Det bryr han sig inte om. Han sussar så sött i sin säng. Med sina gossar. Vår stora kille. Som även bott hos mormor och morfar i tre dagar.

No more bebis här inte.

Mammans röst låter fortfarande inte såhär fånig i verkligheten. Men den lille är precis så söt och gosig som det ser ut.

Det togs bilder igår. Visst gjorde det. Här är dock de enda publikbara på mig. Och kvaliteten. Ja som ni ser envisas jag still med att ta foton i spegeln, med blixt.

Har någon slags paljettgrej runt huvudet. Ser dessutom ut lite som en lucia ser jag nu. Men det är en vanlig klänning. Så det så.

Nytt överskåp. Från Ikea work. Plus fogmassa mellan mosaikplattorna. Det blev svart fog efter slantsingling.  Jag tycker att det blev snyggt.  

   

Den här lille har tagit några steg - alone. Hos mormor och morfar. Jaha det var ju crap att vi missade det.





Här går han inte. Här badar han. Ifall det var oklart.

Igår afton såg jag ut ungefär såhär. Idag gör jag inte det. Trots massiv skönhetssömn mellan 02.30-12.30. Lyckad tillställning. Snittar. Grillning. Snacks. Sprit. Orutinerat av mig att inte fota mina sju olika sorters snittar. Mycket orutinerat.

Vi ska ha fest ikväll. Det är därför vi fogar kakel. Sätter upp socklar. Skruvar med gardinstång och köksskåp. Normala människor hade kanske städat eller förberett mat och liksom piffat. Men vi, vi renoverar lite i stället. Så det blir lite sport i bjudningen.

Den lille har vi hyst in på övernattning hos mormor och morfar. Honom går det ingen nöd på. Men mamman saknar kraftigt. Ända till på måndag ska han vara borta. Så tomt så tomt.

Emilian övar sig på att gå. Det går - sådär. Det blir en vurpa i slutet också. OBS - mamman och pappans röster låter inte sådär i verkligheten.

Vi har haft finbesök. Bästa Stina. Underbart trevligt. Vin. Bubbel. Mer vin. Mat. Prat. Perfekt. Precis vad en förortsmamma behövde.



Emilian fick paket. Mamman fick också paket. Fast det var gästen som hade fyllt år. Får styra upp det där lite bättre nästa gång.

Såhär ser jag inte riktigt ut just nu. Men jag orkar inte hämta; diverse sladdar, telefonen, kameran eller ta en ny bild. Jag säger hej  i alla fall. Mer blir det inte. Vi ska nog grilla. Övrig familj spelar i och för sig golf. Jag är nog lite bakis trots allt, då jag inte riktigt är med i matchen. Så enormt sugen på vår megaförpackning med ostbågar (som ska sparas till lördagens fest). Åh vilken märklig text utan innehåll. Ber att få återkomma.

06.00, verkligen Emilian, verkligen. Men visst serru. Upp i ottan för hela familjen. Som i och för sig klarade med en hel del innan det var dags att skjutsa mannen till jobbet. Plus att mamman fick storhandlat på vägen tillbaka. Det gäller att ligga steget före med all planering.

Nu sover den lille och snart blir det sång- och barnrytmik. Sen får vi besök. Åh så mysigt. Mindre mysigt. Iskallt ute och regn. De sa på radion att hela Sverige skulle få sol idag. Apparently tillhör Växjö inte Sverige.


Vad sägs om den här frillan? Emilian rätt nöjd.

Vi vill inte på något sätt hänga ut den lille. Men den här bilden ger ordet "manboob" visuell betydelse.

Emilian, mamman och en bunt fjärilar säger god förmiddag. Vi gör nu promme med delar av familjen Krantz. I eftermiddag blir det lekstund med massa mammor och bebbar i Strandbjörket. Och i morgon kommer den finaste Stina. Solen skiner och allt är helt galet bra.

Tjipp!


Hm, mamman ser likadan ut på alla bilder. Barnet lite roligare minspel. As always.

Roligast just nu. Tennisbollsrör. Plocka i boll. Plocka ur boll. Plocka i boll. Plocka ur boll. Plocka i boll. Plocka ur boll. Ni fattar. Liten roar sig långa stunder. Perfekt.

Ytterligare en perfekt sak. Liten sov till 08.30 idag. Kan man sätta det på repeat. Typ varje dag. Ja tack.


"Hey - don´t interrupt me OK!"

Jag hatar hatar hatar att vika och plocka in ren tvätt. Det är nog den värsta (eller?) hushållssysslan. Men duktig housewive som jag är så gör jag det. Kanske inte direkt men alltid, oftast. Här ligger då flera veckors ren tvätt. Nu ska den bara in på rätt plats och hänga upp.

Blä. Paus.  

Tanken var god. Men uppdraget misslyckades. Den här bilden ser helt mupp ut. Lilla familjen på MIO. En söndag i mängden.

Golf. Saturday night. 19.00-20.00.  Varför - may I wonder. Varför inte menade mannen. Övrig familj ställde lojalt upp.

 



Lillemans första golfrunda. (Mammans också för den delen). Det ska börjas i tid. Dock var majskrokarna mest uppskattade. Pappans spel - not so much at all faktiskt.

Jag bara undrar. Men hur bra är inte jag som detektiv egentligen. Jag kanske borde öppna egen byrå. Alla rätt all the time. I know. I´m outstanding.

Här ligger det på Hemnet.

Snett mitt emot fam Håkansson/Ericsson alltså. Huset är näst intill identiskt med vårt. Planlösningen alltså. Inredningen. Not at all. Så, nya grannar snart. Spännande.

Mamman har nog lite för mycket tid över. Häromdagen fick vi höra att granngubben propsar på att man inte får parkera sina bilar ute på gatan. Det är en oskriven regel här på Hedvägen enligt honom. Inte heller får man köra in på någon annans uppfart när man ska backa in på sin egen. Oh my liksom.

Men så igår förmiddag. Upptäckte jag brott. Från ovannämnda gubbe. Båda hans och hans tantas bilar. Ute på gatan. Inte sen med kameran där inte. Bevismaterial 1.



Medans jag fotar ser jag även. En mäklare. Aha! De ska sälja sitt hus. Och ytterligare bevis på detta. En fotograf som fotade. Utan att veta att han själv var fotad. Mohaha. Jag vet. Still tragiskt.


           

Så om någon är sugen på Hedvägen. Hus till salu. (OBS - tror jag) Nu - dags för lite mer detektivjobb.

Pappan som köpte blöjor sist. Libero Fotboll Edition. Of course.



Snacka om att välja nummer i tid. Number 10 Ericsson.

Hämtar posten ja. Vi visste väl att han skulle komma till någon nytta.



Även om han har missupfattat vart han ska lämna av den.

Det är inte varje dag. Det ska gudarna veta. Men när det händer. Oh my så uderbart. Pappan smyger upp tidigt. Åker iväg till jobbet. Utan att den lille vaknar. Den lille och mamma sover till 08.00. Ni med barn. Ni förstår vad jag pratar om. Denna dagen är liksom redan gjord.

Uppdatering:

Trots sovmorgon. Den lille tupplurar. 11.30 - sover än, tre timmar senare. Galet mycket lugn och ro för mamman. Som även hon tupplurat och kollat "Bevvan". Snart kommer söta Hanna på besök. Bäst att han vaknar tills dess.

Idag var vi på sång och barnrytmik. Underbart. Lite kyrkligt. Men mest bara väldigt roligt. Ibland duger det dock inte att sitta i mammans knä. Emilian far runt som en vilde. Idag for han upp i församlingspedagogens famn. Och fick sig en åktur.


Prästens lilla kråka skulle ut och åka...


Å en slank han hit...å en slank han dit...


Å en slank han ner i diket...

Eftersom att hårspännen. Diadem. Hårband. Rosetter. Pärlor, glitter och strass. Är förbjudet i närheten av den lille. (Ja jag vet att killar inte har sånt) Får mamman ta vad som kan anses vara okey. Svettband.

   

Vad de lille tycker är inte oklart. Han hatar.

Knäpptyst. Var håller de lille hus egentligen? Så sticker det ut ett litet huvud. Från tvättstugan. Givetvis.



Någon som övervakar tvättandet. Viktigt som tusan.



Eller speglar han sig. Oklart. Dock klart är att tvätteriet är en rolig plats.

Trots att mamman hade med sig välling och majskrokar. Bufflade den lille sig fram när det vakades fruktpuré. För Greta. Ytterligare sked. Och vips fick min glupske son sig ett skråvmellismål.



Om hans frisyr ser en aning märklig ut. Beror det på att mamman försökt att frisera. Resultatet. Nja, något korta polisonger. I övrigt. Ingen förbättring eller ens förändring.

Åh vad det är underbart att varje morgon (nåja de flesta) kunna gå rakt ut i skogen och promenera. Jag har hittat min favoritrunda. Runt glofbanan och lite kors och tvärs i skogen. Då är det inte lika scary. Jag som annars är dörädd för skogen. Det kan ju komma monster liksom. Idag tog jag och Emilian en riktig långrunda.



Här är jag då bland stenar, kottar och stubbar typ. Utan och med mannens mössa Bjuder jag på.

Det är sånt här vi pysslar med nu för tiden. Hänger på olika lekplatser. Förundras över hur stort vårt barn är. Som kan ta sig an gungdjuren och gungorna, helt själv. Vi fattar ingenting. När blev han såhär stor?

Vi hade nattgäst i lördags. Mattias blev liksom kvar. Mestadels på grund av att ingen ville avstå från vin eller öl. Så chockade söndagen oss med kanonväder. Promenad på sin plats.

Vi skulle gå hem till Mattias och typ lämna honom var planen. Dock hade han missuppfattat planen och trodde att vi begett oss ut på en två timmars-walk för att sedan gå hem igen och köra hem honom. Hur som helst. Helt wonderfult. Vädret galet skönt.



Tre coolingar. Eller en supercool och två halvcoola/not so coola at all.

Trots massivt regnande hela dagen. Besökte vi, familjen. Sandsbros Valborgsmässofirande. Dock ingen eld för oss. Den skulle tändas 20.30. Alldeles för sent för den lille. Alltså blev det korv, kanelbulle, lotter, chokladhjul och fiskdamm för oss.

Allt sådant som man sedan den dagen man fyllde 12 har föraktat. Eller 12, snarare 9 kanske. Nu är man tillbaka. Och döm av min förvåning. Helmysigt. Endast barnfamiljer och pensionärer. Plus en och annan ungdom som uttråkat sålde förtäring. Jag, som morsa man numera är, gick runt och myste. Den lille - not so much.




Här nedan ser man majbålet. Varför det är så stort? Ja vi hade, en hel skog på vår tomt. Den skogen är numer aska hoppas jag. 
 

Mamman får nästan ont i hjärtat. Vilken underbar bild. Min familj. Längst ner i vår trädgård. Vår. Sol. Pappan och sonen. Ljuvligt.

Den lille tar sig en promme i trädgården. Går mycket bra. Inga hörn eller väggar att stöta emot. Just straight ahead. We like.



Notera. Hjulspår som avslöjar färdväg.

Idag har jag. Fått sovmorgon till halv åtta. Ätit märkligt sammansatt frukost. Badat bebis. Sett filmen Avatar medan min son (och man) sov. Ja, de sov länge. Ätit lunch/middag på grekisk restaurang. Klockan kvart över tre. Stått bredvid min man och Mattias när de valde smågodis på Hemmakväll. Hjälpt till att välja bitar. Förbannat att jag inte kommer att få äta några. Råkat få med mig saker från ICA. Köpt ölkorv i brist på snacks.  

Nu blir det movienight. Alla fick välja varsin film. Undra vems som är bäst. Återkommer med det.