everydaycharlotte

Mitt absoluta favoritintresse all time. Shopping. Sen om det är till mig eller till någon annan. Det spelar inte så stor roll. Idag var det den lille som skulle ekiperas. Nya sneakers. Supercoola såklart. Nytt överdrags-/regnställ och gummistövlar inhandlades relativt smärtfritt.

Och med smärtfritt menar jag utan ill-/uttråkningsvrål i alltför hög grad. Mamman och pappan kunde även i lugn och ro (nåja något sånär) äta lunch och kika på lite andra prylar. I love shopping. Love love love.

Här poserar han vant. Black is the new black i höst. Häcken i bakgrunden. Den är min mans. Sorry för blixtrande reflexer men jag fattade inte att jag borde slått av blixten. Och nu orkar jag inte trixa mer.

Såhär kan det se  ut när mamman får besök av tre herrar. At work (efter stängning).

Först en liten herre som här för ovanlighetens skull är stilla.

Annars brukar det mestadels se ut som bilden nedan. Ett suddigt Emilian-streck. Det vill säga en Emilian som far runt som en virvelvind. Inte jättepopulärt bland fyratusenkronorsplaggen. Därav hålls dessa besök mycket korta, få och strikta.  

De två äldre herrarna ser måttligt roade ut. De hade en golfrunda som hägrade. Fan vad det spelas golf nu för tiden.

På hemmafronten. Inte ett nytt. Ronnie och Erik spelar golf. Fästmöerna (jag) och Cissi. + Barnet Emilian hemma och styr upp tacopaj. No surprise där inte. Maten serveras 19.00. Nu är klockan 18.52. Bäst för herrarna att de dyker upp snart.

Dags för lite sammanträffande igen. Häng nu med. Jag läser i stort sett varje dag Katrins blogg. Blev nog riktigt fast då hon skulle ha barn. Hon fick en liten Ringo med Bingo Rimér nu i år.

Idag läste jag att de var i Karlhamn. Och så var det en bild på ett hus. Som jag kände igen. Det ligger nämligen väldigt nära vår sommarstuga. Inte hade jag en aning om att det var Bingo Rimérs barndomshem.

Vi åker förbi där varje gång vi ska till stugan. Och vi/min man springer därom ibland också. Det gruffas dessutom om att den där Björn (antar att det är Bingos pappa) är lite märklig som har diverse djur lösa både i trädgården och på vägen utanför. Bland annat.


Bild från Katrins blogg.

Enormt sammanträffande. Man kan nästan säga att jag är lite famous nu också. Eller nähä det kanske man inte kan dårå. Men still.

Jobbat ensam ikväll. Stängningen. Var som att händerna skötte sig själva. Med dagsavslut. Larm. Lampor. Lås. Fix. Det är som att jag aldrig har varit borta. Känns precis som vanligt. Hade på min Lena PH skiva. Som alla mina anställda hatar. Utom jag. Som spelar den på repeat. Varenda dag. Kom igen. Det är ju Lena liksom.

Gjorde bord. Hängde ett häng. Och I still got it. Skönt. Kände mig dock ringrostig som säljare. Men sålde trots allt iväg en hel del. Med lite vims vid kassan och presentkortshanteringen det bjuder jag på. Imorgon. Lördag. Lönelördag. Jag jobbar hela dagen. Nu kör vi.


 

Som sagt. I still got it. Fantastiska höstplagg. Tyvärr en haltande kollektion. Men det kommer att bli fab. Jag längtar efter att pressa ner mig i skinnkjolen som kommer nästa vecka. Inne med skinnkjol nu ladies.

"På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest...men fredag är ändå den dagen som käns bäst...ge mig då kyckling det gillar jag mest..."

Eller nåt sånt. Ikväll blir det alltså helstekt kyckling. Som jag marinerade igår förmiddag. Med massa kryddor. Vitlök. Olja och Soya. Mums. Längtar redan.

Men först jag jag jobba. Mellan 15.15-18.15. Sjuk tid I know. Men skönt ändå på sätt och vis. Lillkillen slaggar. Mannen spelar golf. Jag fixar runt och kollar lite på Bevvan. Måste passa på nu innan jag börjar jobba på allvar. Då är det för evigt slut på day time TV.

Kollar igenom bilder från igår. När jag skulle försöka att posera lite nice. Hittade en där det minsann var en liten filur med i bakgrunden. Den här bilden ratades dock på grund av, sladd som hänger fritt. Ful grind som ska målas. Lampknapp, som inte är någon lampknapp, utan bara en elektriskt fara. Dammsugarsladden som syns i köket. Med mera. 

Men det är såklart söta Emilian som stjäl all spotlight. Utan tröja kommer han farande då det är fototajm.

Sådär nu får det vara slut på egobilder för ett tag framöver. Eller det får bli som det blir. Det är ju jag som bestämmer. Helt alone. Fucking amaizing det där.

Jag vet inte hur jag ska beskära den här bilden. Så därför gör jag det inte. Pappans härliga fot får vara med. Men försök att fokusera på den lille. Som ligger inkilad under ett PS-skåp. Och bara är sådär söt att man liksom inte kan få nog utav honom. Mums.



Vilken blick va?

Turistbild från storstaden. Taget genom bilrutan. The glob. Sådärja.Håll till godo.

En sak som är lite mekkig med att vara på jobbet. Kläderna. Varje dags krävs en ny och igenomtänkt outfit. Från NH of course. I och med att inte alla höstens/vinterns plagg har kommit in i butik, samt att jag endast varit där två dagar, blir det lite av mission impossible.

Därför har jag fått dyka ner i garderobens gömmor efter mina gamla NH höstplagg. Inte förra säsongens, nej då var jag hemma med den lille. Utan hösten 08 liksom. I och för sig gör det ingenting då våra plagg såklart är stilrena och passar flera säsonger i rad. Men. De finns ju inte i butik. Vilket försvårar försäljningen. För tro sjutton att varenda kund vill ha just den kjolen jag har på mig. Såklart. Alltid. Megaproblems. Jag vet.

Hur som. Slut med bekväma hemmaplagg, tunikor och joggings. Nu blir det "konfirmationslooken" som jag kallar den. Propert. Vuxet. Damigt. Here I am. Dock med liten (ganska stor) "efterbarnafödandebula" på magen. Och alldeles för långa lockar.

Ansiktet fick inte plats tyvärr. Men ser ut som vanligt. Med diskreta pärlor i örsnibbarna. Dock öste jag på med smink. I love smink.

Uppdatering: Hade nog lite bråttom när jag slängde in den här bilden. Nu ser jag ju att jag ser lite smågravid ut. Vill därför dementera detta. Ingen bebis nr 2 på jäsning alltså.  

Flera gånger på sista tiden. Många som ringt och undrat om jag är Charlotte Håkansson. JA. Lärare på Procivitas gymnasium här i Växjö. NEJ. Det är jag inte. Sluta ring.

Jag är jag. Och jag ser fortfarande ut precis såhär i en snöstorm. (För att kontrastera föregående inlägg.)

Förmodligen årets sista dopp. I havet. Förra veckan. Stockholms skärgård. Fint så det förslår.

Smyger i gräset. Emilian på jakt. Jag kramar det sista ur sommaren med att publicera somriga bilder. Ute just nu. Regn. Storm. Kallt. På bilden. Sol. Varmt. Sommarfeeling.  

Då var det dags. Igår. Back to work. Eller work och work. Jag var där i två timmar bara. Kändes som att jag var på besök. Provade kläder. Snick-snackade. Nice. Men nästa vecka den 1 september. Då är det på riktigt. Och det känns bra. Det känns riktig roligt. Jag gillar ju mitt jobb. Och trivs i min butik. Fick dessutom rätsida på en massa frågetecken. Så nu känns allt fab igen.

Dock lite märkligt att det nu är jag som far till jobb. Medan pappan och den lille är at home. Då skönt att inte jobba så mycket nu i början. Saknaden är stor. Mest efter den lille. Buu.

Hur kan man låta bli att sakna den här filuren. Och då menar jag inte den märkliga rosa hästen/åsnan/grisen/taxen i hörnet.

Måndag förmiddag. Vi kör ett musiktips på det. Just nu dansar jag och Emilian loss till "Syster Sol - Gillar Din Vibe". Har ni inte hört den. Lyssna. Och känn hur ni liksom inte kan sitta still.

Om pappan dansar? Nopp. Han spelar golf. 18 hål i Alvesta. Min sista semesterdag valde han att fira på det sättet.  Trevligt som attans. Not. Back to dancing. Nu blir det "Oskar Linnros - Från Och Med Du".

Edith. En smula mindre nöjd. Vi hade typ glömt hur små de är. De där nästan nyfödda. Gud så liten. En liten sötskrutta. Som mest bara sov och åt. Det var tider det. Eller ja, här skriker hon lite i och för sig. Sådant hade vi också glömt. Eller snarare förträngt.

Ronnie med sitt första kusinbarn.

Igår var det livat. Sex kids mellan 4 veckor och 4 år. På sju vuxna. Trots numerärt överläge (för de vuxna) kändes det som att vi hela tiden låg steget efter. Dock enormt trevligt. Och rasande roligt.

Ronnie. Emilian. Axel. Johanna. Camilla. Markus. Edith. Alexander. Aline. Cattis. Sven. Sören. Bakom kameran. As always. Me.

Pappor som försöker dricka kaffe. Inte alltid så smidigt med två fjorton månaders och en 3½-åring. Som synes. Papporna Thomas och Ronnie in action.

Okey. Ingen som vill kolla in i kameran. Ingen liten som alls vill sitta i soffan.

Eh. Peta lite i ögat kanske. Alice utforskar på Emilian.

Isak svischar förbi. Emilian vill rymma. Alice har liksom tröttnat.

Nu har det helt ballat ur. Emilian har kastat sig/alternativt knuffats ner i kudden. Papporna totalt utmanövrerade. Om det spilldes kaffe? Guess!

Jaha då var vi framme. Vår sista destination denna sommar. STHLM. Via Linköping. Vi har ju även hunnit med. Avesta - Växjö - STHLM - Växjö - Karlshamn - Österlen (Åhus Kivik Simrishamn Brantevik Åhus) Karlshamn - Växjö - Jönköpng - Växjö - Öland - Växjö - och nu STHLM igen.  

Vi vet hur man åker bil liksom. Dock överträffade den lille sig själv. Med att sova hela vägen till Linköping och sedan efter vårt pausande hos familjen Bohlin. Ytterligare en tupplur. Mamman hakade på och vips var vi framme. Nu ska vi träffa barn. Alexander. Aline. Edith. Sven. Axel. Och säkert några fler.
 

Jag har ju helt glömt. Första kvällen i Mellby. Galet åskoväder. Vi satt ute på en inglasad altan. Massivt megaregn gjorde att vi fick skrika till varandra. Och varje blixt lyste upp hela skogen bakom huset. Magiskt. Makalöst. Men också fruktansvärt. Då vi dagen därpå såg hur blixten hade slagit ner bara ett par hundra meter bort.

Resterna av restaurangen. Sjukt. Jag vet. Ena dagen en restaurang. Andra dagen. En ruin.

Jag har vetat ett tag. Att det har gått för långt. Men ändå kan jag inte sluta. Jag är hopplöst fast. Just det. Jag kan inte sluta titta på "Days of Our Lives". Lätt det sämsta som går på tv.

Men likväl har jag det alltid på. På förmiddagarna. Är nog tur att jag ska börja jobba snart. För idag förvånade jag mig själv lite, då de helt plötsligt hade bytt ut skådespelaren som spelar Shawn Brady, jag blev superirriterad. Hru kan man bara byta ut en person sådär hux flux. Gruff. 

Och gruff på mig som orkar bry mig.  

Emilian och pappan dansar. Stilen densamma. Mitt under dansen kändes det bra för den lille, att ta en tur med sin lastbil. Så vinkar han lite förstrött och beger sig.

Det känns som att jag upplever sinnesjuka sammanträffande ständigt. Jag orkar inte rada upp alla men här kommer ett par. Jag har inte varit i Mellbystrand sedan jag var 16-17. Så när jag körde in mot Maxibutiken vällde minnerna över mig. Speciellt från ett Maxibesök med Joel en sommar. Vi köpte badhanddukar till stranden. Han köpte en blå. Och jag köpte en röd. Det sjuka i det här är. Att just den röda handduken hade jag med mig i min packning. Då den fortfarande är min strandhandduk. Det var ju sjukt i sig.

Ännu mer galet är att den här Joel. Han har köpt den lilla närlivsbutiken inne i Mellby. Och när vi åkte förbi sa någon detta. Varpå jag gör en tjusig u-sväng och går in för att se om han är där. Herregud vilka flashbacks. Alltså, jag har inte varit där på 10 år. Har med mig samma handduk som då. Som jag köpte där. Med Joel. Och träffar på samma Joel. Som jag inte heller har sett på dessa 10 år. Story of my life liksom.

Om ni tyckte att detta var ointressant kan ni hålla upp tummen och pekfingret på varje hand. Sätta tummarna mot varandra (så ser det ut som botten på en låda) och säga "Care-BOX". Det nya för "intresseklubben antecknar".

Nu kör vi en vända till. Naturfoton. Och jag vet. Jag borde ha en utställning. Dessa kallar jag Solnedgång i Mellbystrand. Helt enkelt för att det är just det.













Den här sista är min favorit. Med min favorit.

Jo men visst jag är ju vuxen nu. Barn och allt. Men still. Förtjust i glitter, blingbling och strass. Målade naglarna häromkvällen och hittade till min förtjusning små strasstenar att limma fast på naglarna. Som dekoration.

Min man tyckte att jag var astöntig. Men det bjuder jag på. Blev dessutom sjukt nöjd. (Som med allt jag gör, ni vet.) Tills jag upptäckte att en sten ramlat av redan under första kvällen. Men. Det var fint så länge det varade i alla fall.

Urusel bild. Men ett försök till bildbevis i alla fall. Tanken var att en nagel på varje hand skulle smyckas. Det slutade med att alla tio naglar fick stenar. Samt att stortånaglarna fick två stenar var. Less is no more.

Idag är det vår dag. Min och min mans. Lite love actually.

Sand och snäckor på stranden i Mellby. Arrangemang okänd.

Shoppingrunda i Halmstad. Som tur väl var piffade jag upp färgskalan med en färgchock utan dess like. Biege/naturfärg. Yes box. Vi lyste liksom upp stan. Vart vi än gick.

Åh. Underbara dagar i Mellbystrand. Med finaste Lina och Sanna. Snacka om trip down memory lane. Helt jävla fantastiskt.

Dessutom körde vi en strikt diet. HCHF (high carb high fat) och extremt mycket av allt. Mums för toast med gräddstuvade kantareller. Kycklingröra, klyftpotatis, sallad. Hamburgare på Harrys. Pommes. Godis. Naturgodis. Chips. Rostat bröd. Vitlöksbröd. Bregott med havssalt. Dip. Grönsaker. Och finally lite marängsviss on top.

Dagar fyllda med mat, vin, skratt och mys. Kärlekt till er ♥.

Som sagt. Vår unge är smart. Når han inte. Då hämtar han sin lilla stol och klättrar upp för att nå. I det här fallet. Smutsig stekpanna.



Dock när han skulle klättra ner igen. Missade han lite och ramlade bakåt. Lyckades hålla upp huvudet så det inte for i golvet. Men illvrål ändå. Motoriken bör övas på. Men sött.

Lekplatskul. Allt som snurrar och gungar är roligt. Den här snurrmojängen är riktigt intressant. För hela familjen.





Den lille så söt när han går av. Vinglar runt som en liten fyllis. Mamman mindre söt när hon vinglar av.

Pappan har varit försvunnen. Ute i garaget hela eftermiddagen. Vi har hört skruvdragaren surra samt diverse andra oidentifierbara ljud. Jag och den lille har huserat inomhus. Pappan in en snabbvända och tryckte i sig sin carbonara. För övrigt en av de bästa jag någonsin gjort. Sedan direkt ut igen. Vid ett par tillfällen försökte vi oss på en sneak peak men blev ryade åt. Och fick snopna återgå till våra inomhussysslor.  

Så plötsligt var vi välkomna ut. Och TADA. En mycket stolt skapare. Och. Hans skapelse. Ett soffbord. Om han var stolt? Ja det kan man säga. Något skeptisk övrig familj övertalades och nu tronar det framför soffan. Soffbordet.

Svart och vitt. Högblankt. Och metallben. Känns som helrätt i vår inredning i och för sig. Made from. Ben till Ikea-bord. Hyllister från Mio. Överbliven planka från köksinredningen. Samt högblanka skivor från Ikeas fyndavdelning. Erkänn att det är lite "Sommar med Ernst" över min man i detta läge. Min fina man.


   
Den lille tyckte det var fint. Lagom höjd. Och så tyckte han att fruktskålen mamman fått under ett julmiddagsspel skulle placeras över repan där färgen flagnat. Smart unge det där. Tjipp.

Förresten har ju helt glömt. KICK-ASS. Den filmen. Sinnes. Så oväntat. Chock. Se den. För nöjes skull. Om ni gillar geeks och splatter. Märklig kombination. I know.  

  

Jag har tappat räkningen på hur många filmer vi har sett den sista tiden. Det svenska sommarvädret öppnar upp  för mys i soffan. Under gårdagen avverkade vi inte mindre än tre Astrid Lindgren klassiker. Mamman och den lille mycket förtjusta i Madicken, Bullerbyn och Pippi.  Pappan sådär förtjust. Han är mest nöjd om han vid något tillfälle får karaktärerna rätt. Skrållan tillhör Saltkråkan älskling.

På kvällen fick jag honom till och med att se Sex and The City 2 med mig. Dock avvek han redan efter gaybröllopet. Nu sover de båda männen i mitt liv. De var vakna mellan 05.00-07.00 så med all rätt. Jag passar på att se lite Twilight (igen). Kan inte få nog. Ute. Regn.

Saknar det här. Sommaren. In Karlshamn. Om man kikar noga. Den lille sitter på huk. Det är hans sätt att hoppa. Ner på huk och snabbt upp igen. Att fötterna inte lämnar marken. Det spelar mindre roll. Pappan. Ja. Han står på händer. I fall det var oklart.

Idag hade jag ett viktigt möte i stan. Efteråt var jag lite tankspridd. Överhettad och allmänt disträ. Vandrade i sakta mak mot parkeringen där jag ställt bilen. Det var solgass och jag hade världens skoskav. Haltar fram till bilen. Blippar med nyckeln. Öppnar dörren. Slänger in min väska i baksätet och ska till och sätta mig fram.

Då ser jag att det ligger någon luddig dyna på sätet. ?? Så kollar jag baksätet igen. Beige klädsel. Har vi verkligen det? Jag reflekterar inte över att det inte finns någon barnstol. Utan står kvar som ett fån och grubblar. Tänker tillslut, när jag inser att det inte är vår bil. (Detta genom att kolla på registreringsnumret.) Att jag måste ringa Ronnie och säga att någon annan har tagit vår bil och att jag nu måste KÖRA HEM i den här (!!). Fattar alltså inget. Tror att någon bytt bil med mig.

Fortfarande helt förvirrad. Minuterna går. Min hjärna försöker att koppla. Tills det äntligen går upp ett ljus. Vår bil står i raden efter denna. Och de rätta ägarna är på väg mot mig i detta nu. Panik. Jag hivar igen dörren och rusar bort till vår bil. Som inte ens är samma färg. Samma modell. Eller ens lik. Snacka om förvirrad morsa på stan. Från och med nu håller jag mig i förorten.


Eftersom jag stod i begrepp att ringa min käre man. Fick jag till en mobilbild av den felaktiga bilen som jag försökte "sno", det var i alla fall en Volvo.

En helt vanlig torsdag. Kräftskiva. Premiär. Johan och hans söta Emma joinade. Och bjöd på egenplockade blåbär i väldigt god blåbärspaj. Men innan den kom på bordet. Massvis med kräftor. Ostpaj, med något suspekt utseende dock. Vitlöksbröd. Skagenfyllda minikrustader. Snittar med olika ostar. Öl. Vin. Och snaps för männen. Vi kvinnor och barn stod över.  

  
Före. Ett ganska cleant dukat bord. En liten Emilian som är friserad med vax och redo med kräfthaklapp. Och så igen bordet som börjar att fyllas på. Av både det ena och det andra.

Mums med kräftor. Härlig bild.
   
Den suspekta ostpajen som smakade jättebra trots allt. Hela middagssällskapet minus mig. Emma och Johan. Våra gäster.

Till slut såg bordet mindre aptitligt ut. Våra magar stot åt alla håll och vissa kräftor fick sparas. Men snapsarna. De tog slut. Ekologisk snaps. Tydligen en hit.

Förra veckan. Öland följt av trevligt helgbesök från STHLMx2. Nu en aning stukade. Tar igen oss. Slappar som aldrig förr. Pappan har dock spelat tennis. Mamman och den lille hälsat på fina A-L och hängt på lekplats. 

Sedan har vi plöjt två filmer. Valentines Day och Wolfman. Gissa vem som valde vilken? Samt vem som somnade under vilken/inte vågade se vilken?

That´s about it today.

Vad som idag verkligen räknas. Total utklassning. Fyra spelomgångar Buzz igår kväll.

Resultat:

JAG: 4
RONNIE: 0
GINA: 0
NIKLAS: 0

Snacka om ägda. Snacka om att jag är överlägsen. Föga förvånande i och för sig. Jag vet. Jag har alltid vetat.