everydaycharlotte

Emilian och Greta tog i helgen med sig sina morsor till lekplatsen. Bästaste vännerna. Underbara barn. Underbart väder. Underbar tillvaro.

 

 
De gungade. Lekte i huset. Klättrade. Spanade efter flygplan (??). Och busade alldeles förskräckligt. Mammorna var helt slut.

 

 
Här kan man undra vem som har roligast. Men. Kan meddela att det är riktigt skojsigt att fara runt på den där cykelkarusellen.

Klockan är över åtta på kvällen. Den lille är redo. Iförd pyjamas. Eller Pjaaamisen som vi säger. Då hux flux försvinner han ut i hallen.

Klonkar och bonkar. På med mössan. På med nya tofflorna. Och så hör vi ett "hej då". Jaha då ska han ut och gunga. Vafalls?!


Den noggranne läsaren ser dessutom att tofflorna är placerade på fel fot. Men söt är han. Det måste man medge. Emilian-Smilian. ♥

Såhär kan det gå. När pappan är och spelar golf. I flera timmar. Då har mamman och den lille "tjejkväll". Med manikyr.

  

Och för att ingen ska få spel. Den lille ville själv. Han valde färg och skulle promt ha alla tio naglar målade. Vi har remover hemma. Så.

Jag vet inte hur pass känt det är. Men varje dag. At work. Ser jag ut som någon som ska på konfirmationsmottagning. Alternativt studentmottagning. Jag ser så jävla präktig ut. Örk. Jag hatar det.

Ljuv kanske man också skulle kunna säga. Jag vill inte vara ljuv. Jag vill vara cool. Men eftersom att jag aldrig lyckas med det, ens privat. Plus att det i princip är stört omöjligt på mitt jobb. Kör jag på konfirmationslooken.

Klockad linnekjol i light blue. Baslinne färg 69 navy. En bolero. Japp ni läste rätt. Bolero anno 1994 typ, i linne/viscose. Pumps. Diskreta pärlor i öronen. Sparsamt med smink (eller nej där är jag en rebell och kletar på det mesta) och något sött halsband. Suck.

Om det säljer? Japp. Såklart. Behöver ni konfirmationslookskläder. Då vet ni vart ni skall gå.

   
Det blev fyra bilder för att ni verkligen ska förstå exakt hur konfirmationsmässig jag ser ut. Fin. Javisst. Men inte så jättehot liksom.

High five farfar.

Vill även tillägga att jag och svärfar utklassade de här två i Kubb. Om det var sura miner och diverse bortförklaringar efteråt? Oh ja!


Är man bättre så är man.

Den lille letade påskägg. Fast han var ganska rädd för påsktuppen som gal sitt högsta. Men rädslan försvann snabbt då han öppnat sina ägg. Choklad är ju alltid gott.





Så försökte pappan snika till sig lite gottis. Men där var det stopp. Den lille är väldgt noga med vad som är hans. Nästan allting på Hedvägen 3 med omnejd tillhör Emilian. Bara så ni vet.

Då har det varit påsk också. Och vilken påsk. Vädret helt jävla underbart. Fantastiskt. Vi har bara tagit det lugnt. Ja inte min man då. Han har grävt upp altanen. Sågat ner ett träd och lite annat smått och gott. Jag och övriga har mest softat.

Eller just det. Jag styrde upp värsta påskbuffén. Mums för den.

Fick ett infall och gjorde om gårdagens potatisgratäng till en dagens Jansson. Minsann.

Ägg, lax och krustader. Typisk påskmat.

Alla åt som tokiga. Eller kanske mest jag.

Den lille höll hov. Farmor och farfar. OCH. Mormor och morfar. På besök. Samtidigt.

Lycka!

Emilian i sitt esse. Får hålla i kopplet. Alldeles själv. Bamse tycker att det är sådär. Speciellt illa tycker han om att Emilian inte kan säga Bamse riktigt. Utan skriker:
 "Bajse kåååm. Bajse kååååm Bajse. Bajse."



  

Det här är ett skämt. Bara för en helg liksom. Jag blev mer och mer bedrövad allteftersom berget i vagnen växte. Och ja. Självklart stoppade jag upp hela kön.

Dock fixade Malin, den snälla kassörskan, så jag fick packhjälp. Herregud att det gått så långt. Detta var rekord. Rekord!

  

"Åh tänk om man kunde få ett sådant fint påskägg. Kanske kanske på påskafton då. Men åh vill ha nu ju."


Emilian fönsteshoppar. Lika bra att blir bekant med det begreppet redan som 2-åring.

Tre löprundor på typ en vecka. Sinnes. Vad har hänt? Vad har bara hänt? Idag hade jag dock konkurrens i skogen. Någon slags orienteringstävling. Lite klasskillnad. 

Men jag höll i. Som fan. Fick säkert en bra tid. Eller vafan. Ni var ju inte med. Jag fick en kanontid.

Eller. Om man inte har klocka med sig. Då får man anta tiden. Jag antar att den idag var grym. Nästan rekord rent utav. Hell yes.  

Den ultimata bekräftelsen på föräldraskap. Cyklar numera med en barnstol på cykeln. Oftast utan barn i. Då dagis ligger cirka en minuts cykelväg från hemmet. Jobbet däremot. Minst femton-tjugo minuters väg bort.

Såhär såg vi ut under premiärturen i går. Den lille tjöt av lycka (tror jag).
Mera! Fortare mamma! Mamma cykla Emilian!


Det togs många bilder. Alla blev dåliga. Så även denna. Men för att ni ska få se någonting i alla fall. Enjoy!

När det finns lampor som ej funkar på jobbet. Då är det bra att det kommer förbi 18-åriga el-studenter. Som kan fixa. Dock ledde inte fixandet till löst problem. Men ett bra försök.


Vad Vickan gör är oklart. Hon hjälper i alla fall inte till och lyfter.


Här lyfter hon inte heller. Men kollar in i kameran. Det klarar hon av. Och jag? Nej jag lyfte inte alls. Jag försökte inte ens att hjälpa till. Det där med höjder och el är liksom inget för mig.

Vill man inte leka med sina leksaker. Då kan man häva ur dem och själv ta plats i leksakslådan.

Det där med hälsosam mat på spa. Det är bara trams. Såhär ska det se ut.


Ryggbiff. Pommes Anna. (Som tydligen är en potatiskaka). Bearnaisesås. Sockerärtor och rökt sidfläsk. Samt confiterad tomat.

Herregud så gott. Typ topp tio ever. Tyvärr orkade jag inte allt. Och inte heller någon efterrätt. Grämer mig än.

Som aperitif fick vi löjrom med klassiska tillbehör. Syrad creme fraiche. Rödlök. Gräslök.

Nu blev det baklänges. Men allvarligt. Är ni hungriga nu? Det är jag.

Yes. Jag tog mig ut och sprang idag. Eller lunkade/lufsade kanske det mer var. Men minsann hela rundan femkommafem kilometer. Inget fusk. Kändes kanske inte kanon. Men inte heller skitdåligt.

Visst. Det tog ganska lång tid. Men för att vara första rundan på väldigt länge. Supernöjd. Får se hur supernöjd jag är i morgon bara. När jag ska ta mig ur sängen. Hade vissa problem med trappan till ovanvåningen redan nu. Wish me luck.

At the spa. Vi testade alla fyra poolerna. Jag höll mig (föga förvånande) till de varma. Och till det vita vinet. Gud så lyxigt. Det var vi. Och ett gäng 60-70 åringar. But still. Very nice.

Mamman som inte är så himla van vid vin numera, och inte i kombination med heta bad och relax-miljö, blev en smula lurig. Också det angenämt. Och fnissigt. 


 
  
Vi njöt. Perfekt för slitna småbarnsföräldrar. Eller så himla slitna kanske vi inte är. Alltså bara helt perfekt.

Jag skulle va lite fiffig och ta bild då min man satt i ångbastun. Dålig idé jag vet. Men att det skulle bli såhär dåligt. Med mig själv i fokus. Det trodde jag inte.




Dock, om man kollar riktigt noga. Så syns även han. Mannen.

Vi har varit på en spa- och hotellvistelse. Jag och min man. Vilken. Lyx. Vilket underbart sätt att leva. Mer spa-och hotellvistelser åt folket.


Så här såg det ut.



Här är vårt rum.


Min man med hotellet i bakgrunden.


Den stora utomhuspoolen.


Den lilla mycket varma utomhuspoolen.


Stora poolen inne.


Relax och den lilla mycket varma inomhuspoolen.

Ja som ni ser. Det har inte gått någon nöd på oss alls. More pics to come.

Den lille for i afton med mormor och morfar hem. Han hade packat det nödvändigaste i sin lilla resväska. Två nappar (utöver dem hade hade i munnen, handen och jackfickan) katten och två par strumpor.

Mamman hade ( i sin enfald) någon föreställning om att han inte skulle vilja fara från sina föräldrar. Att han skulle vara ledsen och inte släppa sin mamma. But icke. Han stod redo i hallen långt innan mormor och morfar kommit ur soffan.

Han skrek hej då och susade fortare än blixten ut genom dörren. Lämnade en snopen morsa efter sig. Som i alla fall fick en vinkning genom bilrutan.

 

Hello 72 timmar of giving birth. Show some tacksamhet bitte.

Vad gör man om man kommer till jobbet och det ser ut såhär?

(Borden brukar ej stå uppe på varandra. Och om någon undrar. De är svintunga. Omöjliga att lyfta ensam.)

   

Jo man tar in en sån här. Snickar-Daniel. Som idag har. Målat, tapetserat, lagt matta i provrummen, bytt lampor, skruvat fast bordsben, samt fixochtrixat med diverse.  

   

En sådan här handyman borde varje kvinna ha tillgång till jämt. En man i byrån helt enkelt. Som man lätt kan ta fram när man vill ha något renoverat och fixat.  Eller när man behöver skjuts hem från jobbet.

Äntligen lite piffing med utseendet på den här bloggen. Dock - more to come.

Idag har jag köpt den här. Bara sådär. Spontant. Tänkte att ni vill veta. Eller det kanske ni inte vill. Men jag vill visa.

Sorry för megabild. Men nu ser ni ordentligt i alla fall.

Varje dag när jag och Emilian går till dagis så ser vi den här gigantiska bollen. Rakt in i skogen. Är det vettigt? What does it mean?

Vi har numera börjat att diskutera om den stora bollen så fort vi påbörjar vår promenad. Både på ditvägen och hemvägen. Men. I fredags då vi skulle visa pappan. Då var den borta. Tur att vi hade bildbevis.




Nu kanske man inte direkt ser hur gigantisk den är. Men trust me. Den är enorm.

Yes och no? 


Tyget är fint men modellen är sådär. Kan man sy om? Ha skärp? Klippa i? What to do?

This is what we´ve been doing today. För omväxling for vi till Kalmar.
Inte helt enkelt att ha en vild Emilian i vagnen. Eller att ha en vild Emilian på IKEA at all.

Men. Som ni ser. Det gick att shoppa i den här stan också. 1500:- på servetter och krims-krams. Och lika (kanske mer) mycket på garderob till pappan. Så nu flyttar han ut ur "the walk in" och lämnar den helt till mamman. Tjoho. 


Den lille fick sitta i någon slags koja på vägen hem. Men han var glad ändå. NOT