everydaycharlotte

Ja, jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Är det ett barn eller är det ett djur av något slag som vi satt till världen? Favoritsysselsättningen just nu är att: bita folk i tårna.

Så alla som planerar besök. Var beredda. När ni minst anar det så kommer det ett hugg. Och tro mig, det gör ont. Sju små sylvassa bissingar har han. Odjuret. Även kallad Emilian.



Låt er inte luras av söt och oskyldig uppsyn. Han skrattar och ler för att sedan böja sig framåt och...hugg...



Är man helt oförberedd kan det bli kalabalik på riktigt. Då första instinkt blir att "sparka bort" den ansvarige.



Han släpper inte gärna när han väl har fått ett tag.



Drar man sedan undan sin ömmande fot ja då blir det de här resultatet. Så glöm nu inte att jag har varnat er. Besök sker på egen risk alltså.

Emilians nya skor.

   

Han tycktes tänka: "Men vad är det här för knas på mina tassar? Ser skumt ut. Kan ju knappt gå riktigt. Bäst jag kryper. Men vafan de ger sig inte. Åh sådär ja nu är de av. Men vad är det här egentligen. Rutiga skor. I allsin dar".

Men vad vet mamman. Han kanske tyckte att de var fina trots allt. Fast ha dem på sig, det ville han inte.

Ibland vore det praktiskt, eller rent utav underbart, med en OFF-knapp på bebisen. Eller i alla fall MUTE. Speciellt när han vaknar 03.30 och bestämmer sig för att hoppa på mamman och pappan, sjunga, kravla runt och prata, är lämpliga aktiviteter. Detta spektakel höll han på med i över en timme. Sådär populärt.

Det var inga nådiga tankar som tänktes om duracellbebisen vill jag lova. När han sedan bestämde sig för att åtta var lämplig tid för alla att gå upp såg han ut som en ängel. Som aldrig skulle göra något väsen av sig mitt i natten. Eller hur.

Mamman och pappan ser således ut som två zombies idag. För mamman gör detta inte så mycket men vi skänker en tanke till pappan som är på jobbet. Och kanske skrämmer övriga Bossare med sin zombie-uppsyn.

Mindre god morgon idag. Och som inte det vore nog med en galen natt, nu väntar storstädning. Lagom rolig dag alltså.

I kväll spenderade familjen en dryg timme i bebisaffären. Bebisen tyckte inte att det var jättekul. Men att fara runt i affärens gåstol. Det var jättekul.



Han körde dock in i precis allting. Mamman med hjärtat i halsgropen. Tur att vi inte var i en porslinsaffär. Men å andra sidan. Vad skulle vi göra i en sådan med en bebis i gåstol.



Själva anledningen till att vi var där, var att vi, äntligen skulle köpa en ny bilbarnstol till den lille. Som numera är ganska stor. För stor för babystolen. Mycket som är bra med ny stol. Säkerhet och bekvämlighet för bebis, väldigt viktigt.

Men mycket som är dåligt också.

*Den tar stor plats.
*Är svår, nästan omöjlig att sätta dit och ta bort.
*Man kan inte fälla sätet om man ska frakta något stort.
*Framsätet går knappt att använda om man inte är typ 150cm och väger 40kg.
*Om bebis somnar är det omöjligt att ta in honom utan att han vaknar.
*Man kan inte samåka med någon som inte har en extrastol, och ärligt, vemfan har det.

Ja listan kan göras längre men jag orkar inte skriva mer så här får ni en bild i stället.



Bebis i sin nya stol. Nöjd och belåten. Ovetandes om att det tog tre vuxna x antal minuter att få den på plats. Är man kingen så är man.

Det här med hemmagjord barnmat är ett hett ämne bland mammorna. Ni utan barn, skippa det här om det känns helt off, vilket det förmodligen gör. För er andra. En supermegaguide till underbar mat för din bebis. Steg för steg.

Meny: Köttfärs med fullkornsris, ärtor och majs.

 1. Lägg färsen i gryta. Täck med vatten. Pluppa i en fjärdedels buljongtärning samt lite basilika. Torkad eller färsk. Här kan man freestyla med rotsaker, grönsaker, lök, örter och diverse kryddor och buljonger.

 2. Lägg i lagom mängd frysta ärtor samt majsen. Broccoli är ett hett tips också.

 3. Koka koka. Koka länge, typ 30 min. På slutet släng i kokt fullkornsris från gårdagen. Eller pasta. Koka lite till.

 4. Bra att ha till hands. Stavmixer. Sil. Skål som går att mixa i utan att det stänker över hela köket/hallen om du inte har fungerande kontakter i köket. Eller det kanske bara är jag.

 5. Sila maten men spar "buljongen". Späd med den efterhand som maten mixas/mosas. Det kan vara ganska rinnigt då vätskan typ "torkar" in under kylning och återuppvärmning. 

 6. Tadam. Färdigmixat och klart. Ös upp på tallrik eller frys in i portionsförpackningar. Supersmidigt och enligt bebis även supergott. Här toppade jag med lite chilisauce med chilismak. Det verkade också gå hem.  

Shit jag borde verkligen göra något med min talang. Kanske skapa en barnmatsbok. Eller. Eller kanske inte. Bra så. You can thank me later.
 

Igår fick mamman och bebis följa med när pappan skulle spela tennismatch. Dubbel med Johan. I division 5. De mötte en man, cirka 45 och hans son, cirka 16. Pappan och Johan vann. Skönt. Ingen av dem är bra förlorare nämligen.



Här är de in action. Johan och pappan längs bort i bild, för er som inte såg det. Eller action och action. Det var inte direkt fartfyllt.  



Bebis och mamman satt uppe på läktaren, och skötte sig exemplariskt. Båda två. Även om en fick mutas med majskrok då och då. Så, nu har vi introducerat tennis i bebisens liv. Det är aldrig för tidigt att börja tänka på framtid och karriär.

Det är helt omöjligt att få till på bild. Men bebis kan numera stå helt själv. Jag lovar lovar lovar. Han går enkelt utmed väggar och möbler så fastnar han vid något intressant, släpper med händerna, och står.

Jag rusar fram med kameran med det är lögn att få till en bild. Antingen sätter han sig. Ramlar. Eller sträcker ut handen igen. Suck. Men jag ger mig inte. Endera dagen ska det komma bildbevis. Tills vidare får ni hålla till godo med försöken. 


Här lade han precis tillbaka handen på soffan när jag knäppte. Sjukt störigt.


Och här släppte han båda händerna. Men när mamman kom rusande tog han det säkra före det osäkra. Of course.  
  

Mamman on fire. Det var ju riktigt roligt att styra med bebismat. Idag blev det korv, lök, pasta och ärtor som fick koka länge tillsammans med grönsaksbuljong. Mixing mixing och lilleman mätt och glad.

Stor kille som åker cykelkarusell. Större kille som håller i.


Ute på långtur med mamma och pappa.

Det här veckoslutet har bjudit på precis allting som man kan begära av en helg. Fredagskvällen gick ut hårt med Let´s Dance final. Dock fick jag mestadels se  i min ensamhet då man och son inte delar mitt intresse för fredagsTV. Lördag morgon. Strålande solsken. Varma vårvindar. Långpromme hela familjen. Jag hade tights. Bebis sov, kastade vantar och fick åka någon slags cykelkarusell på slutet.

Väl hemma gjorde jag smarrig kycklingsallad. Detta följt av härlig tupplur för mig och bebis. Till det alltid så sköna bakgrundsljudet, betongbank. Vi är härdade. Sedan blev det raskt piff och fix för alla. Vi klädde upp oss, eller det vill säga, tog på oss kläder utan inslag av mat, kräks och snor. Mannen klipptes till och med. Jag svängde i all hast ihop vidunderligt god kladdkaka med nougat och vi begav oss.

Lördagstrivsel hos Johan, Cissi, Greta och Malte. Tacos och mycket vin. Bebbarna exemplariska. Lekte stillsamt i en hörna. I alla fall den första kvarten. Somnade enkelt och sött i säng och vagn. Jag och Cissi blev hårt trackade för vårt kyrkoengagemang. Vi får väl se hur det blir när det vankas pappaledighet. Mycket trevlig kväll. Vi gick hem hand i hand genom natten. Eller okey halv tolv.

Söndag. Bebis sov till kvart över åtta. Eftersom klockan skulle omställas. Kvart över nio. Wow. Mannen bjöd sedan på frukost, dubbelwow. Jag lyckades pressa in lite Twilightfilm och bok samt ännu en tupplur. Därefter blev det step up för mig. (De andra två sov tupplur nummer två.) Jag höll på att avlida, galet otränad som jag är. Kände mig duktig efter träningen. Belönade mig med att övertala mannen att pizza vore bra mycket roligare än den planerade fisksoppan.

Nu en pizza senare. Mätt och lycklig. Tacksam över mitt enkla förortsliv som bjuder på så mycket.

Ikväll ska hela familjen på middag hos familjen på Minnesotavägen. Det vankas tacos. Väldigt trevligt. Med mig tar jag, förutom min man och min son, den här kakan (obs känsliga läsare varnas).





Kladdkaka med ett täcke av nougat. Nu kör vi lördagsfeeling här i förorten. Trevlig helg.

Är det någon som vill umgås med, alternativt hänga på stan med, alternativt ha besök av, mig och Emilian i morgon dag? Let us know. Det ska tydligen betongborras här hemma så vi är inte direkt önskvärda. Eller särskilt sugna på att befinna oss på Hedvägen at all. 


  

Jag vill poängtera att jag verkligen inte är en sådan mamma som måste laga egen ekologisk och hälsosam mat varje dag åt mitt barn. Självklart tycker jag att det är viktigt att såväl Emilian som vi själva äter bra och nyttig mat. Men jag har hittills mestadels serverat barnmat ur burk. Till barnet alltså.

Det blir i längden ganska dyrt. Eller det blir skitdyrt. För att inte tala om den glasåtervinningsstation som nu tornar upp sig ute i garaget. Oh my good. Har tappat räkningen på antal fulla ikeakassar.

På sista tiden har jag försökt (när jag har orkat för det handlar mest om det) servera bebis lite av vad vi själva äter. Men idag ställde jag mig och, helt utan recept, kokade kycklingfilé med en fjärdedels grönsaksbuljongtäning (att koka egen buljong kändes lite to much). Slängde sedan mot slutet i lite fryst broccoli. Detta mixade jag samman med överbliven spagetti, lite chilisauce och drygade med spadet från kycklingen. I´m so impressed. Nu återstår bara att se om lilleman också är det och accepterar.

Dock har han alltid ätit upp allt jag har serverat. Det säger i och för sig mer om hans matgladhet än om min kokkonst. Då han även ätit alla barnmatsburkar jag serverat. Han är inte kräsen min bebis. Nu vill jag inte skryta om det här (kanske lite) utan mest reflektera över hur enkelt det var. Protein, kolhydrater och någon grönsak. Tjipp så är det klart.

Over and out från supermom!



Hrm ja det ser ju inte jättesmaskigt ut.

Underbar dag. Underbart väder. Första riktiga vårdagen. Jag och Emilian har firat med två långprommisar. Det genererade mycket sömn för den lille och mycket skoskav för mamman. Men oj vad vi njöt också. Äntligen vårjacka och solbrillor.



Dessutom fick Emilian för första gången testa på att gunga själv. Succé. Han skrek av skratt. Tänk att vår liten är så stor att han gungar själv. Tår i ögat hos mamman.  







Tekniken kan väl diskuteras men roligt hade vi.

Idag fyller min fina man år. Han önskade sig inget. Utom. Köttfärslimpa till middag. Det är rediga grejer det. Jag som snäll flickvän styrde såklart upp. Kokade potatis och morötter till. Passade även på att göra storkok till den lille mannen. Att frysa in. Så huslig så.



Det blev ingen romantisk födelsedagsmiddag. Födelsedagsbarnet såg ut såhär under exakt hela måltiden. Men eftersom det är hans födelsedag får man inte bråka. Jag bråkade inte. Jag kom med efterrätt. Såklart. Utseendet på den kan diskuteras. Dock åt han med god aptit. Min födelsedagsgris.

"Jag är inte tjock. The camera adds pounds, det är vad jag har hört. Själva grejen med den här bilden är att jag står ju. Lutar mig bara pyttelite med den ena handen. Wow säger jag."







Mamman håller med. Han ser lite knubbigare ut än vad verkligheten visar. Tror ni oss inte är ni välkomna på besök för inspektion. Eller bara kom på besök. Ni är välkomna.

Det lönar sig för Emilian att vara på shoppingtur med snälla mormor.



Jacka. Skor. Pyjamisar. Och brallor som mamman bidrog med. Ska det va så ska det va liksom.

Häromdagen låg den här gröna lappen i brevlådan.



Hasse söker arbete alltså. Och alla sätt är väl bra. Eller mindre bra. Längst ner står det:

"Vet du vad Bellman sa när han blev skjuten i pannan? - Det var nära ögat!"

Varför inte. Har man bemödat sig om att dela ut gröna lappar. Ja då kan man lika gärna slänga in ett Bellmanskämt också. Tydligen.

About last night. Vi (jag och Cissi - min partner in crime) hade anmält oss till påskpyssel i församlingshemmet här i Sandsbro. Detta mest för att vara vänliga mot ett par andra mammor som bad oss då det skulle bli inställt om det var färre än tio anmälda. Lite för att vi var nyfikna också. Plus att det utlovades mat.

Vi anlände och allt var väldigt mysigt upplagt. Dukat långbord. Levande ljus. Väldoftande paj. So far so good. Då skulle det läsas en text för oss. Okey. Inne vid altaret. Eh okey. Det var en stämningsfull text om snäckor (tror jag) och allt hade varit enough om det hade stannat där.

Men icke. Vi skulle sjung en psalm också. För det första kan jag inte sjunga alls. Än mindre psalmer. Och för det andra är jag noll procent kyrklig. Men eftersom vi var i kyrkliga lokaler fick vi köpa läget och även be en bön. Herregud liksom. Men alla är olika så jag deltog lite halvhjärtat och längtade mer och mer efter maten och själva pysslet.

Som sedan var riktigt roligt. Det hade lagts fram enorma mängder med roliga pysselsaker. Gnistrande stenar. Sidenband. Blommor. Målarfärg. Flörtkulor. Limpistoler. Paljetter. Mossa. Grenar. You name it. Och jag tycker det är roligt med pyssel. I alla fall den första halvtimmen. Sedan har jag lite dåligt tålamod, som ni vet. Men vi pysslade på. Ackompanjerade av den övande kyrkokören. Helt plötsligt var klockan tio. Fyra timmar. Sinnes. Vi hann i och för sig äta god paj och goda bakelser också.



Cissi i full koncentration. Hon ser helt ensam och övergiven ut. Det var för att hon tvunget skulle måla tio ägg till sitt påskris. Jag gjorde i stället två slags tuppar. Herr och fru påsk. Vetefan vart jag ska ställa dem bara.



Jag gjode även fyra (!!) små blomsterarrangemang att ha på bordet. Och vem hade kunnat ana att jag var en sådan talang. Så jävla bra de blev . Jag är sjukt nöjd. Som vanligt. Och stolt. Precis som vanligt.



Den här lilla blomman i hjärtformad kruka. Lite blåbärsris och annat krimskrams.



Och tre små påskliljor i glas. Med kristallstenar såklart. I love saker som glittrar och glimmar. Det var roligt. Men jag har svårt att se att jag själv kommer att göra sånt här hemma. Det var ju väldigt bekvämt när allt man behövde fanns tillgängligt.



Cissi gjorde den här fina. Ljuset bredvid råkade komma med. Det tillför ingenting i bilden. Alltså ingen stämningsfull tanke bakom det.

Men nu vet ni vad jag pysslar med. Jag kyrkar och påskar mig här ute i förorten.

Det blir som sagt en hel del fika som föräldraledig. Igår morse tänkte jag att jag skulle försöka undvika kakor och sånt i alla fall en dag. Som omväxling. 

Var sedan på sångstund. Där bjöds det på våfflor med grädde och sylt. Jag hejdade mig efter två stycken men hade nog kunnat trycka i mig minst två till. Jaja. Därefter kom mamma på besök. Jaha lite kolakaka på det. Och på kvällden då vi deltog i det kyrkliga påskpysslet ja då bjöds det såklart på rulltårtebakelse.

Det var den kakfria dagen det. Därför kör vi en powerpromme på det här nu.

Om ni undrar. Fyra timmar kyrklig verksamhet. Påskpyssel. Utan barn. Long story. Ganska nöjd med resultatet dock.



Här är en liten preview. Fullstädig redogörelse att vänta imorgon. Nu ska jag joina min son och min man i sovrummet. Det tar på krafterna att vara kyrklig. Det ska gudarna veta.

Då var vi framme vid det oundvikliga. Emilian äter själv. Emilian äter med hela ansiktet. Båda händerna. Samtidigt. Jag lade fram en sked till honom. Who am I kidding. Men. Han är för söt det måste erkännas. Söt och överlycklig.







Mamman kanske inte direkt överlycklig. Det blir en del att städa. Tur att det finns en pappa också.

Kalas i Älmhult idag. Förutom portergryta, chokladpaj och budapesttårta bjöds det på det här. Den största chokladkartong jag någonsin varit i närheten av.



Om jag åt något. Nej. Min man och jag har ju fortfarande vårt jäkla vad. Fy fan.

Efter ett besök på Micki fabriksförsäljning fick den lille något att hamra på han också. Om det uppskattades?



What do you think?!



Om det i längden kommer att uppskattas av föräldrarna. Det vetefan!

"Var är Emilian? Var är Emilian? Tiiitt Uuuut Tiiitt Uuuut".

Ja så håller vi på om dagarna. All the time. Det är just nu det absolut roligaste som finns. Till och med så roligt att försäljargubben på K-rauta involverades i leken. Lilleman tjöt av lycka. Mamman och mormor hummade lite i bakgrunden.  

   

"Var är Emilian. Var är Emilian. Tiiitt Uuuut Tiiitt Uuuut".

För er utan barn kanske det här inte säger så mycket. Men. Vi har i den mån det går, så smått börjat övergå från två tupplurar per dag till en. För lilleman alltså. Som liten spädis sov han ju titt som tätt. Och i ett ganska bra tag har vi nu haft rutin på en förmiddagslur och en eftermiddagslur. Skönt för mamman. Men. Nu är det slut med det.

Nu blir det endast en middagslur efter ett litet mellis på förmiddagen. 11.30-14.00 det är cirkatiden. Om någon vill mig något. Ring då; borde jag skriva. Men. Ring helst inte då. Då jag under denna tidsintervall försöker hinna med allt som ska göras under dagen. Alternativt också sover. Obs det går  såklart bra att försöka ringa. Men. Svarar jag inte vet ni varför. Så kan vi säga.

Kontentan av detta var egentligen att det får lilleman att bli trött redan vid sju på kvällen (stor skillnad mot att vara vaken till halv tio som tidigare) och kan således enkelt stoppas i säng. Han somnar på stört. Otroligt bekvämt. Sedan blir det lite välling framåt tio-rycket.

Då brukar vi mötas av den här synen.



Liten som sover som en gris. Alltid i väldigt märkliga positioner. Här har vi pressanäsanmotgavel-varian samt enarmutanförspjälorna. Ligglitehalvtpåknä kör han också.

Det mina vänner var lite info ur vår Håkansson/Ericsson-vardag. Sorry för otroligt dåligt flyt i texten. Men. Jag orkar inte fila på den. Jag ska nämligen värma tacopaj och pressa ner limeklyftor i varsin Corona.

De här ljuvliga vita pärlhyacinterna fick jag av Cissi häromdagen. Supersöta. Tyvärr sitter jag inne med extremt ogröna fingrar. Inte ens kaktusar överlever hos oss. Men nu ska jag banne mig försöka få dessa att överleva. Sedan kan man tydligen planera ut dem. Say what (!), men det får bli en annan historia. 

 

Idag har vi minsann varit i farten jag och Emilian. Upp i ottan, (som vanligt) pappan still ill. Frukost och fix. Sångstund på öppna förskolan i stan. Fika fika med mammor och pappor (!). Lek i kuddhög. Hyra film åt pappan. Handla åt pappan. Hem. Sova sova. Kolla lite film. Äta äta. Promme till Cissi och Greta. Lek, bus och röj. Fika för mammorna. Hem igen. Lek med pappa. Laga laga tacopaj. Mys och läggdags. Film för de vuxna (de över 1 år vill säga).



Min underbara tacopaj. Som var enormt god. Trist för mannen som är så förkyld att han inte känner någon smak. Bummer. Men han åt och såg glad ut i alla fall.

Vår torsdag alltså.

Såhär kan det se ut när två bebbar varit i farten. Jag får ta på mig en hel del då min busunge till varje pris skulle ha fram varenda pryl. Lika bra att vänja sig vid att leva i kaos. Eller det är i och för sig inget nytt för oss i vår familj . Vi lever ständigt i kaos. Här är vi och kaosar vi till det hos Cissi och Greta.



Emilian och Greta rockar och röjer.



Tyvärr är ingen leksak rolig i mer än ett par sekunder. Men allt måste fram och ut över hela golvet.

Emilian är lite (mycket) hagalen. Undra vem han har ärvt det ifrån?

  "Åh har du bilen, ge mig. Vill ha. Släpp då."

   Yes nu har jag den.

    
"Jasså du. Den där vovven. Den är min serru. Bara så du vet"

Mamman fick skämmas över sin hagalne bebis. Lille Liam blev av med nästan allt han lekte med. Min dåre till son for runt som en tok. Våra gäster (Liam + hans mamma Ida) blev en aning chockade över mitt vilddjur. Men det är som jag hela tiden har sagt:

Sådan far sådan son!

Igår hade vi besök av en kavat liten tjej. Lilla Greta var här helt ensam då mamma Cissi var hos farbror doktorn. Jag försökte att vara underhållande och rolig. Inte så spännande alls tyvärr. Till slut vaknade (som tur väl var) unge herr Emilian och han var mycket mer intressant än en gammal tråktant som jag.

Tuff liten Greta. Ute på egna äventyr.


Två busar. Eller en buse/vilde och en söt liten flicka.


"Tjena snäckan. Kolla vad jag har."


Lite imponerad av mig själv. Jag som typ aldrig ens sett en unge på nära håll. Ensam med två små kottar. Och ingen skadade sig. Ingen avled. Alla var nöjda. Fast nöjdas var nog Greta, när hennes mamma kom tillbaka.

Idag stod Leos Lekland på schemat. Bebbarna höll till bland bollarna och de stora klossarna. Emilian röjde runt. Men roligast var att kolla på de stora barnen. Samt flipperspelet på väggen. Mamman åkte rutschkana och roade sig hon med. Det bästa - gratis för vuxna och barn under 1 år. 

Det var en slagen hjälte som somnade direkt i bilen på vägen hem. Mamman riktigt trött hon också och tupplurade en smula väl hemma. Hemskt trevligt eftermiddagsnöje som rekomenderas.















Ja just det. Det fikades också. Såklart.

Emilian här. Såhär såg min söndag ut. Vad har ni gjort? har ni varit lika produktiva som jag månne?

Först fick jag hålla i stegen när pappa skulle sätta upp några lister eller vad det nu var. Länge höll han på i alla fall. Jag blev uttråkad och till slut fick pappan klara sig utan min hjälp.


Jag kröp iväg över pusslet. Passade på att pussla lite i förbifarten. Vad de inte vet är att en pusselbit är gömd. Mitt under köksön. Där kan ingen nå den. Smart av mig va?!


Här står jag vid lilla tv:n. Ibland glömmer jag mig och släpper taget. Då kan jag faktiskt stå själv. I några sekunder i alla fall. Mamma och pappa blir alltid så väldigt till sig när jag står. Jag brukar då retas med dem och sätta mig ner i stället. Ibland hinner jag inte retas. Då ramlar jag. Men jag skriker inte alltid.


Så blev jag lite trött. Då vilar jag mig såhär på mattan lite. Den är gosig den här mattan. Dock inte så smart att de köpte en vit. Men jag har inte sagt något till dem ännu. Men de lär bli varse. Jag kommer inte att visa någon mercy.


Men så insåg jag att där kan jag inte ligga och skräpa. Av med sockorna och rivstart mot nya äventyr. Jag dreglade visst lite på mattan. Och snorade. Men det sa jag inte till mamma.


Så fick jag hjälpa pappa igen. Ser ni att nu har han fått på sig andra brallor. Snickarbrallorna. Jag tyckte att det var ganska roligt att hålla i stegen. Ganska roligt. Inte jättekul.


Men så blev jag uttråkad. Herregud vad lång tid det tog med de där sabla listerna. Hela gårdagskvällen och hela dagen idag. Men så var han ju iväg på tennis också hörde jag. Det var under min middagslur så jag märkte inte av bortfallet. Men jag märkte att inga lister blev uppsatta. Jag har minsann mer koll än vad de tror.


Till slut skulle visst mamma testa nån slags frisyr på mig. Suck säger jag bara. Jag tyckte att det var urfånigt och i protest försökte jag välta ut en miljon småspik. Det var inte så populärt. 


Nähä nu orkar jag inte mer. Jag lämnar in för dagen. Hoppas ni alla har haft en lika trevlig helg som jag. Imorgon är det måndag och ny vecka. Jag har massor på schemat. Fullbokad varenda dag faktiskt. Det är ett hektiskt liv. Det här bebislivet.  

So long!

Jag vet inte om jag orkar skriva något om melodifestivalen. Men. Jag är glad för att Anna vann. Salem är ruskigt musikalisk. (Det är inte jag). Ola och Eric hade lätt kunnat switcha låt utan att det hade märkts. Även om jag är lite förtjust i Ola får jag instämma i att han passar nog bäst på en finlandsfärja.

Pernilla är för gammal  både för låten och klänningen. Jessicas klänning däremot var fantastiskt fin. Peter kändes meningslös och passé. Darin kunde valt en bättre outfit och frisyr. Andreas är betydligt bättre utan Carola som bihang. Timotej har jag ingen åsikt om.

Sen var pausunderhållningen det sämsta ever. Tillbaka med Björn säger jag bara.

Så - nu har ordat.

Denna soliga lördagsförmiddag bjöd jag min man på nybakta scones. Värsta bagaren nu för tiden. För att det skulle se maffigt ut gjorde jag dubbel sats. Nu har vi scones i veckor. Trevligt. Min man som för övrigt vaknade redan klockan fem i morse. Och var ute och rev skatebon (!!). Dont ask. Jag och den lille mannen sov ända till klockan sju. Det ni. Ni utan barn, så ser helgerna ut.

Till sconesen valde mannen film. X-Men. Jippi liksom. Så somnade han mitt i. Men jag höll ut och såg hela. Som faktiskt var okey. Eller nja. Den där Hugh Jackman var okey. Men för övrigt not.

Nähä om man skulle ta tag i diskberget som bagaren och kocken från igår lämnat. Sedan är det renovering som gäller. As always.

Hm vilken av dessa leksaker är mest intressant? Vilken sak väljer bebis först?

Jaha. En gammal kork.

Om bebis själv får välja.

Trots sjukdom har jag härjat i köket. Igår bakade jag kladdkakemuffins med nougat. Och ja, det är precis lika gott som det låter. De formarna jag hade till gårdagens muffins låg i en kartong som hade ett recept på sig.

Amerikanska blåbärsmuffins. I frysen hade jag både blåbär och jordgubbar, som av en händelse. Så det fick bli några av varje. Mannen förkunnade att det var de godaste blåbärsmuffins-(en) han hade ätit i hela sitt liv. Snacka om att jag är stolt.

Speciellt efter min lilla fadäs. Det stod i receptet: vispa smör och socker vitt och pösigt. Det stod INGET om att smöret skulle smältas först. Now I know. Man kan säga att jag lär mig den hårda vägen.

   
De var godare än bilden visar. Jag vet att det ser ut som att en treåring har gjort dem. Jag får stå för det.

I förgår sa min man att det var konstigt att jag inte var sjuk. Då både han och lilleman snorade för fullt. Jag hånskrattade och mässade att jag minsann aldrig är sjuk. Har inte haft en sjukdag från jobbet på typ 4 år. Under grundskolan var jag sjuk max en vecka. Sammanlagt. Trots lack of vitaminer och mineraler.

Idag är jag sjuk. Jag riktigt känner hur det blir värre och värre. Feber på väg. Hosta på väg. Täppt i näsan. Huvudvärk. Ingen aptit. Matt. Vill inte. Ska kurera mig som attans. Så himla tråkigt att vara dålig.

Och på måndag måste jag vara frisk. Då ska vi till Leos lekland med de andra bebbarna. Stackars Emilian om vi missar det. Och stackars mig. Det är ju skitkul där.

Det här är min variant på lång page. Självklart var page aldrig aktuellt. Jag är alldeles för feg. Ta topparna och klipp upp lite på längderna och framtill. Det är min standardmening. Var en mycket trevlig stund hos frissan. Jag gillar henne skarpt. Plus att det ger lite glamour i vardagen med massagestol och föning.



Idag tar vi det passivt. Både jag och lilleman är krassliga. Förkylda och gnälliga. Nu när han tupplurar ska jag nog ta och göra detsamma.

Skönt med fredag. Det innebär fredagsmys. Och idag står det fläskfilé på menyn. Mums. Eller mums för dem som känner smak. Jag är så snorig att smaklökarna slagits ut. Damn it.

Jag vet inte hur väl det syns här men mitt hår är långt. Riktigt långt nu. Jag har nog aldrig i mitt vuxna (!) liv haft så här långt hår. Många gånger har jag drömt och längtat, men aldrig att det har vuxit sig riktigt galet långt.

Extentions har jag fuskat med ett antal gånger. Löshår har använts. Men nu. När jag äntligen har fått eget extremlångt hår. Jag då vill jag inget hellre än att klippa av det. Jag känner mig som en afghanhund. Det är anledningen.



Just precis i detta nu. Långt och lockigt.



I eftermiddag ryker det. Jag tror att det blir en längre page. Herregud jag som aldrig har haft page. Men nu är det dags. En lättskött tråkig mammafrisyr. Thats soon to be me.

Såhär kan man också sova. Vem har sagt att huvudet måste vara på kudden. Varför inte ligga diagonalt i sängen. Mycket bättre ju. Ser verkligen inte skönt ut. Men vad vet mamman.

På BVC. Emilian vägs och mäts. Första gången vi var där var han 9 dagar och vägdes in på 3520g. Något tyngre kille nu.


Som knappt får plats på bebisvågen.


9970g och 74cm Emilian. Vår stora.


"Hur länge ska man behöva ligga såhär egentligen?"

My good vilken stereotyp jag är. Har blivit. Mannen svänger upp på garageuppfarten. Jag står i det renskrubbade köket (panikstädade det precis) och öser (!!!) den helstekta marinerade (har legat i marinad i ett dygn) kycklingen.

På spisen puttrar grytorna. Barnet leker sött med någon pedagogisk leksak. Yeah right - läs tokriver ut kastruller ur skåpen samt är allmänt irriterande för mamman. Men you get the picture.  

Jag har till och med svidat om till (söt) klänning efter att ha gått i pyjamasbrallor hela dagen då det sista i hallen har målats. Idyllen är komplett. Jag blir nästan lite rädd. Herregud how much of a housewive am I?

And I love it.


Jag och min kyckling.

Den finaste. Gosigaste. Bäst-(aste).



Här leker han med diverse. Bäst att kolla upp vem som är vem av alla barbagubbarna. Jaha barbaStark är den röda då ja. Men roligast är nog ändå tumstocken, då kan man mäta olika saker. Till exempel sin mage.

Mannen meddelade att han var hungrig. Jag skuttade (förmodligen) upp ur soffan och började steka och koka. Märker sedan att det är ovanligt tyst runtomkring mig. Tänker att mannen nog gått iväg med bebis och lagt denne, då det var tupplurstime. Men tiden går. Allt förblir tyst.

Tassar bort till sovrummet. Öppnar dörren och finner bebis skrattande i sin säng pigg som en mört. Mannen i sin tur ligger på rygg, i sin säng, och sover som en gris. Trots att det var bebis som skulle sova och att maten var beställd.

Morr.

Idag var det vår tur att hålla i mamma-bebbefikat. Emilian laddade med en tupplur på tre och en halv timme (!!) . Jag styrde upp ananaspaj. Knäckig ananaspaj minsann. Galet god tillsammans med vaniljglass. Receptet finns här. Min blev inte riktigt som den på bilden där. Men den smakade nog liknande i alla fall. 

Bebbarna busade, bråkade om nappar, läste böcker och röjde runt.  Vi mammor mumsade paj och flikade in med ett och annat frisyrtips. Föräldraledig vardag i förort med andra ord.  


Här syns alla (mer eller mindre). Anna & Ebba. Mia & Amanda. Cissi & Greta. Och värden himself Emilian. Resten av ligan lämnade tyvärr återbud på grund av sjukdom och handikapp-(het?).

Det bådar gott att bebis är intresserad av tvättmaskinen.


Han kan liksom inte få nog. Mamman får slita ut honom ur tvättstugan. Flera gånger om dagen


Här försöker han visserligen äta på maskinen. Det kan inte vara sunt.


Min lilla domestic-man. Tur att en av männen i familjen är intresserad av hushållssysslor i alla fall. Den andra mannen - not so much.

Igår bjöd jag och Emilian hem oss till familjen K. Var riktigt skönt att komma ifrån kaoset här ett tag. Och få komma till ett riktigt hem. Med levande ljus. Gardiner. Lister. Färg på väggarna. Allt sådant som vi bara drömmer om. (Men snart faktiskt har).

Emilian och Greta levde upp. De kröp runt runt. Sjöng. Skrattade. Tjoade. Jagade Malte (som är en hund). Underbart för trötta mammor att se. Mammorna drack för övrigt vin och öl. Det var ju lördag.

Bild från Cissi.
Det var tennis på TV. Båda bebbarna enormt intresserade.

Vi har diskuterat om vi ska ta Emilian till en riktig fotograf som tar vackra bilder på vårt unika gossebarn i ljuv miljö. Men sedan orkar vi inte riktigt ta tag i det. Det är ju inte så att vi inte har bilder på miraklet. Vi har tusentals. Och vi vet hur han ser ut. Jag tog de här i går morse. Kanske kan liknas vid vad en fotostudio och fotograf där kan göra. Det är väl ändå motivet som är det viktiga.


Ljuvlig ljussättning och interiör. Plus pappans armbåge dårå.



Tjockisen. Gosen. Gullisen. Så här ser hela keruben ut.


"Vaddå tjock. Jag?! I´m a model you know"


"Fierce. That´s me."

Ja som ni ser. Vi behöver kanske inte ta in något proffs. Modellen och fotografen klarar sig bra ändå.

Vårt hem just nu. Och i morgon kommer mammor med bebisar. Känns kanon.


Härligt. Speciellt nu när bebbarna kryper runt och ställer sig vid saker och ting.


Barnvänligt. I know.

Klockan är nu 16.43. Är det för tidigt med vin? I och för sig skulle jag bli ganska ensam med drickandet. Mamma slipar/skrapar trappan. Pappa och Ronnie sätter ihop/bygger en garderob. Jag har just duschat och satt på mascara.

Emilian förstör allt i sin väg. Jag funderar på olika alternativ för att underhålla den lille rackaren. Han vill helst käka på alla delar till garderoben alternativt slita ut allt som finns i badrumsskåpen. Kom nyligen på honom med ena foten i papperskorgen, i handen höll han en svindyr ansiktskräm och i munnen satt en förpackning tamponger. Help.

Jag känner att jag bara måste ta upp det här. Jag läste en krönika av Amanda Widell för inte så länge sedan. Hon skrev såhär (om vin):

"Det första glaset är gott och fyllt av förväntningar. Det andra glaset dricker man ganska fort, nästan som om det vore saft och det är egentligen bara en transportsträcka till det tredje. För när det tredje glaset är på väg att ta slut då öppnar sig himlen och bjuder in. Världen ligger helt plötsligt framför dina fötter och det finns inga hinder, bara möjligheter."

Jag blir nästan lite irriterad att jag själv inte fått ner det här på pränt. För det är så jävla sant. Jag dör. På hur många middagar, sittningar, fester, för sig själv hemma i soffan har man inte suttit och fantiserat upp möjligheter? Jag har tusentals (!) gånger varit VD på globala företag, starta egna labels/brands, styrt länder, investerat i fastigheter, fifflat med aktier, gjort galna resor och gud vet allt. Jag älskar tredje glaset vin. Så sjukt mycket. Allt är möjligt.

Det bästa är egentligen när man på en middag hamnar bredvid någon man inte känner. Då kan planerna verkligen skena iväg. Då denna personen inte vet något om en eller ens begränsningar. Att salta lite på visionerna. Göra sig själv lite mer intressant än vad man är. Hm där är ännu en vinkling. Åh den skulle jag också vilja utveckla. Men jag hinner inte. Fan att skriva på tid.

Igår blev det bara två glas. Ingen magic. Vi såg "På spåret". Det är okey med vardag också. Men ikväll, då finns det risk för visioner. I Like.


Jag hittade ingen passande bild. Den här är tagen efter fler än tre glas, det är då ett som är säkert. Om ni undrar över outfit så var det 70-tals tema. Syns inte det? 2005-12-31 New Years Eve.

Det blev visst utomhusaktivitet i alla fall. Cissi meddelade att hon var på väg ut och ville vi med kunde hon komma förbi oss på direkten (!).  Då kunde jag inte hålla mig. Byltade på bebis i princip alla hans kläder. Hivade ner honom i vagnen. Han somnade innan jag ens fått på mig skorna. Underbar långtur i strålande solsken. Very nice.

De här två filurena sov mest hela tiden. Nerbäddade som två eskimåer (?) lät de mig och Cissi göra jobbet i backarna. Fast tur att det inte var tvärtom. När man tänker på det. Det hade nämligen gett mig och Cissi en ålder på cirka 90, och så snabbt vill vi inte snabbspola livet. Nu kom jag visst in på ett sidospår. Trevlig tur i solen var allt jag ville säga.

Utan att överdriva (ni vet ju att jag är ett fan av det) så har lilleman haft en av sina värsta nätter någonsin. Han snorade och snörvlade mest hela tiden. Febern slet i hans lilla kropp. Stackarn vaknade en gång i halvtimmen (så kändes det för mamman i alla fall) och var ledsen, lille pluttisen.

Pappan fick nog stapplade upp och sov i gästsängen. Vilket resulterade i ett fall neråt för den lille. Eller fallet kanske mer var ett resultat av att mamman sov så hårt att hon inte märkte hur han kröp ut över kanten. Ingen angenäm natt här inte.

Ute lyser solen från knallblå himmel. Men vi, vi stannar inne och kurerar. Good morning fredag it is.

Lek med badbollar(?!) på öppnis idag.


Emilian till vänster i bild. Mamman hade klätt bebis i för små brallor. Snickarshorts är tydligen hett i vår.


Det var roligt. Även om han här inte ser ett dugg road ut.


Leka med kompisarna var i alla fall roligast. Emilian, Greta, Ebba & Amanda. Mamman tycker också det är roligt. Fika med de andra mammorna är allra roligast.

Det finns en funktion på FB (för er oinsatta - Facebook) som innebär att det presenteras förslag på personer att adda som vän. Dessa förslag är säkert slumpade och baserade på de gemensamma vännerna man har. Men jag blir tokig.

Gör man inget åt dem ligger samma person kvar i en evighet och den personen syns hela tiden man är "inne på" FB. Tar man bort förslaget ploppar det genast upp ett nytt. Ibland är det personer jag aldrig sett eller ens hört talas om. Jag tycker att detta är skitstörigt. Så idag fick jag nog och addade alla som ploppade upp. Nåja kanske inte riktigt alla, men i alla fall väldigt många. Detta måste vara dagens I-lands. Lätt.

Strålande sol och knallblå himmel. Mamman rafsade med sig solbrillor när det vankades promme. Nu i efterhand kan jag erkänna att jag ser allt bra lökig ut. Men at the moment kändes det som en klockren idé. Inte konstigt att förortsborna stirrade.

Igår lämnade jag tillbaka lite saker som jag hade köpt på öppet köp. De uppgick till ett värde av ungefär 1400:- Alltså kan man säga att jag då har tjänat 1400:- Rätt nöjd.

Emilian har en bästis. En tjej. Greta. Eller bästis vet jag inte. De måste ju ses för att vi, jag och Gretas mamma ses. De kanske inte alls gillar varandra. Men vi inbillar oss att de gör det. Man kanske inte heller kan säga att de leker tillsammans, men de leker sida vid sida. Precis som bästisar typ.

Idag har vi varit på sångstund. I församlingshemmet här i Sandsbro. Jag kallar det för öppna förskolan. Mest för att det ska låta lite mindre gudinspirerat. Men öppna förskolan är långt att säga. Så från och med nu säger jag Öppnis. Alltså.

Vi har varit på Öppnis idag. Emilian sjöng, spelade maraccas, åt majskrokar, lekte med bilar, körde bilbana och roade sig som bara den. Mamman blev svettig och tryckte polarmackor med ost. Det är bra det där, att det finns Öppnisar. Helt gratis.  Något kyrkligt bara. Men vi ignorera det och hummar oss igenom psalmerna.

Just det. Idag lagade jag mat åt mitt barn. För första gången. Jag vet. Barnmatsburkar är praktiskt. Men idag fanns det ingen. Alltså. Koka koka potatis och morot. Mosa mosa med mjölk och smör. Hacka hacka skinka och blanda med chilisauce. Succé.


Han åt upp allting. Det i sig var kanske inte så oväntat. Men mamman stolt. Över både sitt barn och sig själv. Nu är jag en riktig mamma. Eh.

Så sent som idag sa jag att Ronnie aldrig lagat mat sedan vi flyttat hit. Det är numera inte sant. Idag letade han upp ett recept, for och handlade samt lagade middag åt mig. Vilken man jag har. Gott var det också. Riktigt gott.

Det var kyckling, pasta, krämig tomat/chilisås, sockerärtor, ost, bacon i en härlig blandning. Enormt trevligt. Sedan tog han hand om all disk också. Jag och lilleman smet undan. Ibland får man. Faktiskt. Om man är typ bakis.

 
Det såg ut såhär. Fast bättre då detta var den enda bilden jag lyckades ta. Lilleman bestämde sig nämligen för att tokskrika ungefär hela tiden vi åt. Han tyckte att mamman matade honom för sakta. Matvraket. Obs - bebis fick barnmat.

Jag har ätit en del de senaste dagarna. Inget snålande på varken grädde eller socker direkt. Men man lever ju bara en enda gång. Och beach 2010 känns oerhört avlägset då vi har snöstorm ute. Hittade en överbliven chipspåse nyss. Bearbetar den as we speak.

  
  

Jag känner mig bakis idag. För att jag drack vin i lördags (och i fredags). Innebär det att jag var full igår då? Eftersom att jag inte var bakis alls. Det måste vara åldern det här. Nu orkar jag inget mer idag. Jag lämnar över.  

Efter ett dygn i storstan kom jag hem till den här filuren. Det är riktig lyx.