everydaycharlotte

"Vet du inte vad tempmätaren är och var den sitter i bilen borde du inte ha fått något körkort".

Ungefär så sa min käre man till mig idag då jag skulle hämta söndagspizzan. Jag fick order om att den där mätaren skulle upp på minst andra strecket innan jag fick stanna bilen. Alltså körde jag runt på måfå här i förorten. I en kvart. Hungrig som en varg.

Plötsligt händer det. Som vi har hejat och tjoat. Idag ställde sig Emilian upp helt själv. Med hjälp av skohyllan. Herregud vilket steg i utvecklingen. Mamman och pappan galna av stolthet. "Mirakel, underbarn, fantastiskt, otroligt, sinnes". Var ord som utropades i eufori.



Den lille tog det hela med ro och lyckades ett par gånger till. Som för att understryka att "det där, det var väl inget".

Eftersom det inte blev någon macka för lilleman beslutade han sig helt sonika för att ta en tugga av pappans näsa. Är man hungrig så är man.


Mums, eller?!

Någon liten filur är väldigt intresserad av pappans korvmackor. Trots att han (filuren) alldeles nyss vräkt i sig en stor portion gröt med blåbär. Ett  riktigt matvrak den där lille.


"...måste upp...måste ta mackan, vill äta mer..."

Den finaste av alla.



Vår solstråle.



Gullis och gosen.



Emilian-Smilian. ♥

Vi dricker Corona med limeklyftor i. Kränger Pringles nya smak ost och chili. Oväntat god. Jag har inte varit utanför dörren idag. Allt jag vill ha finns ju här.

Livet leker.

Det finns många roliga saker att göra hos Mormor och Morfar.


Flyga med Morfar framför spegel. Väldigt skoj.


Weiii. "Mera Morfar mera".


Hålla i luckan under ugnen är väldigt också hemskt roligt. "Jag kan stå här jättelänge så roligt är det".


Woops ofrivillig spagat. "Jag vet att mamma har sagt att jag ska ta det försiktigt. Jag veeet, hon säger det jämt".


Åka på brickan. "Ja varför inte, men det var tant Icas idé jag lovar".


Men bäst är ändå att få välling. "Det tycker jag om".


Helst ska Morfar mata. Sådär ja.


Det var allt från Mormor och Morfar för den här gången. "Nu är jag hemma igen i fall ni behöver nå mig menar jag"

Det jobbiga är inte att tvätta. Det jobbiga är att vika det rena och plocka in. Dödsjobbigt. Sen är det lite jobbigt när vi har olika åsikter om vad som får tvättas tillsammans. Idag vann mannen. Tydligen ska grön-och vitrandig bebisbody köras tillsammans med vita frottehanddukar.

Jomenvisst! Så nu vet ni det. Ni som undrade.

Vi är i Älmhult. Jag och Emilian.

Av någon anledning har Emilians mormor och morfar sparat den här bilden på sin dator. En bild av deras snygge svärson samt deras dotter i form av en jätte. Två veckor senare kom det visserligen ett barnbarn. Men hujedamig vilken mage.

Det finns saker som man måste ta med i beräkningen. Nu när vi bor i hus. I förorten. Idag skulle jag och Emilian till öppna förskolan klockan tio och sedan direkt till Älmhult. En del att fixa med på morgonen alltså.

Inte blev det bättre när mannen ringde från bussen och glatt meddelade att jag var tvungen att skotta garageuppfarten annars skulle jag köra fast. Eh. Skrapa bilen hade jag räknat med men skotta hela uppfarten? Not so much.

Inget val. Placerade bebis i barnstol. Högg gummistövlar och en mössa. Ut och skottade. Samt sopade bilen då den i princip var helt insnöad. Lastade in barnvagn och all vår packning. Samtidigt dök det upp en trevlig granne och ville snick snacka lite. Inte direkt läge.

For in och matade bebis samt klädde och fixade oss. Märkligt var att jag trots allt hade en halvtimme till godo. Kunde åka och tanka och köra i lugn och ro till den efterlängtade sångstunden. Dock hann jag tänka många gånger att jag verkligen saknade att bo i stan.

Lägenhet i stan - Hus i förort: 1-0

Ett glas vin. På en onsdag. Ja tack tydligen. Till detta en ljuvlig köttfärspaj och sallad. Sen blir det Robinson. Alltså typ lördag. Lillördag is the shit med andra ord.  

Emilian och jag fick strikta order om att hålla oss inomhus i eftermiddag. Ut och köra i ovädret var strängeligen förbjudet.

Så alltså tog vi tillfället i akt. Kurade ner oss i soffan med duntäcke, kuddar, böcker, och tv:n som sällskap. En och annan tupplur hann vi också med. 

En mycket angenäm eftermiddag.

Satan vad det snöar. Stora rejäla flingor. Vi som ska iväg och simma. Känns helt fel. Pulka vore en mer passande aktivitet.

Dock skulle mamman helst stanna under täcket och kurera sin huvudvärk. Bebis fick nämligen fnatt i natt. Inget passade. Förutom att snurra runt runt i mamman och pappans säng. Trevligt.

Till slut låg den lille diagonalt med huvudet pressat mot pappans ryggslut och fötterna rakt i mammans mage. Skönt.

God förmiddag säger vi.

I förrgår bjöd jag min man på sallad som innehöll "Sugar Snaps" (typ ärtskidor). Vi satte nog i oss halva förpackningen. Igår skulle jag ta några till lunchen. Lite chockad då jag ser en stor larv i förpackningen. Plus larvstora hål i snapsen. Eh. Mums eller. Kände mig ganska äcklad. Hivade allt i sopen innan jag kom på att jag såklart skulle gå tillbaka till butiken.

Rotade fram kvittot. Begav mig dit idag. Tjejen som tog emot höll på att kräkas. Men det  bästa var att man får 200% ersättning vid dåliga matvaror. Alltså fick jag 44:- tillbaka fast jag bara betalat 22:-. Perfekt. Att jag sedan gick in och handlade för ytterligare 400:- känns som omöjlig matte.


Här ser ni larven. Samt en ärtskida med ett larvstort hål i. Sugen på sallad någon?

Det bästa med nätterna numera. Att bebis sover hela tiden. I sin säng. Varje sådan natt känns som ett mirakel. Alla med små bebbar vet precis vad jag talar om. Från att ha varit uppe cirka varannan timme (ibland mer) och matat, matat, matat. Till den ljuvliga tid som nu är. Oh my. Detta måste vara vad lyxliv är. Hög nivå.


Då ser man det här på morgonkvisten. Good Morning.


En filur som roar sig själv och snällt väntar på att mamman ska duscha, klä på sig och sminka sig. Inga utbrott. Inga skrik. Ingen panikhunger. Lyxlivet har med andra ord börjat ja.

Varar förmodligen bara tills han kommer på hur man klättrar ur sin säng.

Bebis sover. Mannen är på tennis. Äntligen. Fjärrisarna är mina. I lugn och ro. Tyvärr är det bara crap på tv. Fick order om att spela in guldbaggegalan. På den inspelningsbara boxen. Eh. Men jag tror att jag lyckats. Får se om det fastnat något.

Viktigast är väl att Johan Glans har fastnat. Han är hela galans behållning. Egentligen hade ingen annan behövt vara med. Jag hade gladeligen sett en show med bara honom i två timmar.

I min enfald trodde jag nog ändå att sötsuget skulle avta. Kanske inte försvinna helt men i alla fall mattas av. Icke. Är galet godissugen. Chokladbegär.

Det värsta är att det finns en chokladkaka i köket. Marabou mörk choklad. 200g. Som jag vet att Ronnie går och nallar utav. Sen finns det även tryfflar som är kvar sedan jul. Dem tycker han inte om. Totalt slöseri.

Om jag sedan så mycket som andas om mitt sug frågar han hånfullt om jag verkligen inte klarar mig utan. Grrr. Såklart att jag egentligen gör. Men jag är bara såå sugen.
 


Blir man inte sinnessjukt chokladsugen av den här bilden. Då har man något allvarligt fel.

I somras förfasades jag då en mycket god vän till mig glatt meddelade att hon minsann körde sina teflonstekpannor i diskmaskinen. Utan problem. Jag var i chock.

Så slängde mannen häromdagen in en av våra. Jag kastade mig över honom samt räddade pannan. Höll en lång monolog om att sådär kan man minsann inte göra med teflon. Men så hände det oundvikliga.  Jag orkade helt plötsligt inte diska pannan för hand. Lat som jag är.

Ingen såg. Jag hivade in pannan och startade maskinen snabbt som attans så jag inte skulle hinna ångra mig. Och herr-e-gud liksom. Vilken skillnad. Min teflonstekpanna är som ny. Perfekt. Funkar som aldrig förr.

Dagens tips. Gör något du aldrig förut hade kunnat tänka dig. You´ll be suprised.

Först var det en liten hösäck som inte förstod alls varför han hade placerats i en kundvagn. Eller hur man sitter i en sådan. Första gången lilleman är med som hjälpreda på Kvantum Norremark. Frågan är om han tyckte det var lika kul som föräldrarna. Som hade väldigt roligt åt den lilles hållning och uttryck.

Något avslappnad och tillbakalutad stil.

Sedan när inköpen var gjorda då var det skojsigt. Då fick man leka med kvittot. Mindre skojsigt för föräldrarna då som fick stå för hela kalaset.


Åh så intressant med ett kvitto.

"Då ska vi se så rabatten på barnmaten kom med. Sådär ja barnmat i mängder. Jag äter ju som bekant en hel del".

Det var sim i veckan. Babysim. Babyn var sådär impad. Det var dykning på schemat. Verkligen ingen hit.

         
Roligast är att simma på magen. Fort ska det gå. "Mera pappa mera - eller åh en leksak. Jag vill haaaa".

       
Ja hittar man leksaker är det också okey. Att busa med pappan är faktiskt riktigt mys. Men att dyka, det är blä.

Tanken är att förälderna ska få kontakt med sin bebis. Blåsa på honom så han stänger igen munnen, samt ta ett ljup andertag så han ser. Då ska bebisen automatisk hålla andan och vara beredd på dyket. Yea right liksom. Detta ska dessutom ske i en bassäng med ett gäng andra bebbar, föräldrar och leksaker.

Förmodligen!

Emilian kan numera klappa i händerna. Alldeles själv. Det klappas friskt här hemma. Speciellt då mamman och pappan gärna klappar igång den lille.


Åh klapp  och klapp.


Duktig liten.

Brallorna uppknäpta. Måste få plats med den lilla maggen efter maten.

Efter promme och längdskidande blir det nu Kristianstad. Kusin ska firas.

Äntligen har vi skottat vår uppfart. Inte en vecka för tidigt om man säger så.

Lördag minsann.

Satt och letade igenom bilder på Ronnies dator. Snubblade över denna. Som jag aldrig sett förut. Den är tagen (uppskattningsvis) maj-juni-juli -06. Våren/sommaren då vi träffades.

Det är från Ronnies lilla etta på campus. Så fort vi flytta ihop såg jag till så soffan, den zebrarandiga kudden och glasbordet försvann illa kvickt. Med det roliga är jag har kvar de där hemska sockarna jag har på mig.

Och använder dem. Ofta.

Hög nivå på fredagsmyset idag. Pizza och vin. Lite besök. Lets Dance. Glad bebis. En man som flexat ut en ledig eftermiddag. Ett eget hus. Kan det bli bättre?

Nu kör vi!

Om ni undrar vad jag gör och befinner mig. Är helt borta. Långt. Inne i en helt annan värld. Forks. Jag vill också vara förälskad i en vampyr. Vara beskyddad och omhändertagen av någon som Edward.

Frågade Ronnie igår om han inte trots allt var en vampyr. Han kollade konstigt på mig. Undrade vad för droger jag hade tagit. (Och om han kunde få några också).

Jag vet att jag skrev om första filmen här. Men nu läser jag böckerna. Kan inte slita mig. Vill att Emilian ska sova. Ofta. Länge. Så jag kan förlora mig i Bellas och Edwards kärlek. För det är kärlekshistorien som fascinerar mig mest. Och gör mig en smula avundsjuk.

För även om jag är kär i min man så lever vi inte i en roman. Vi har vardag. Med räkningar, renovering och disk. Men för en stund kan jag få försvinna in i vampyrland och frottera mig med dem. Jag är okontaktbar under tiden. Ganska tråkigt sällskap faktiskt. Och japp jag vet att det är ungdomsböcker.

Men kärlek är väl för alla eller?

  

 

Det är galet skönt när man vaknar av sig själv. Nåja av att ens älskling buffar en på baken då. Och bebisen fortfarande ligger i sin säng. Mamman och pappan glada och utvilade.

Nu blir det roadtrip. Jag, mamma och Emilian. Idag bär det av till Jönkan. Soffa ska provsittas.


Den här filuren skulle nog hellre vara hemma och krypa rundor.


Eller göra armhävningar då. Som ni ser ligger träningsgummibandet där i bakgrunden. Det har snabbt övergått från mitt "redskap" till Emilians leksak.

Bästa ursäkten ever.

Som jag har försökt. Att få till en hygglig dagens bild på mig själv. Det ser så enkelt ut när alla andra storbloggare gör det. Nu är ju min blogg extremt liten. Men det kan ju inte vara därför som bilderna blir crap.

Ett axplock av olika metoder och resultat. Kom gärna med teorier.


Webcam. Suddigt. Kornigt. Allmänt dåligt. Plus extremt orutinerat att placera sig framför fönstret.


Med kamera. Automatisk inställning. Fotat mot mig själv. Obs, ett av hundra då det är extremt svårt att få med hela sig. Man ser ju för sjuttsingen inte.


I spegel. Med blixt. Skitdåligt. Plus att man ser alla små smutsfläckar. Tänk då hur de blev som jag fotade i badrumsspegeln. Hua.


I spegel. Utan blixt. Alla blev såhär suddiga. Why?

Egentligen är jag för lat (och ointresserad) för att lära mig hur kameran exakt fungerar och vilka inställningar som är till vad. Men har någon ett klockrent tips är jag öppen för det. Tills dess. Håll till godo med den kvalité som bjuds.

Sen att motiven alltid är till sin fördel. Det bjuder vi  på.

Spruta nr2 av svinvaccin i Emilians tjockislår. Han sa inte ett ljud. Accepterade helt sonika. Svisch så var vi ute igen. Tog max trettio sekunder. Mamman i chock.

Tro det eller ej men vi tränar. Eller att Ronnie gör det är väl väldigt troligt. Men jag. Föga. Hur som, tränar vi med hjälp av hans "hemmagym". Det vill säga skivstång. Han har lassat på en hel massa vikter och lyfter hej vilt.

Jag? Ja, jag fick lyfta stången. Som den var. Utan vikter. Hmpf. Men den väger 20kg. Det är vad jag klarar. Precis typ. Som tur är "råkade" jag få med mig ett träningsgummiband från Vugi på den tiden det begav sig. Det sliter jag lite i också. Ganska omotiverat. Men nu har jag i alla fall gjort något. Har i och för sig även ett par hantlar som är mina, men de har "kommit bort" i flytten. Attans.

Kanske har lite av den där cup cake:en som jag svullade i mig hos Cissi försvunnit. Ljuvlig cup cake by the way. Chokladmuffin med chokladbitar i OCH chokladfrosting ovanpå. Precis som det ska vara. Men nu kom jag visst ifrån ämnet. Som var träning. Eller inget mer att tillägga där.

I eftermiddag ska vi träffa alla tjejbebbarna och deras söta mammor. Jag ser verkligen fram emot de här träffarna. Är alltid så mysigt. Emilian ser också fram emot dem. Han sover som en stock. Allt för att vara utvilad och pigg när det vankas bus.

Och bus lär det bli. Hädanefter när vi besöker andras hem får mamman verkligen se efter sin lille illbatting. Han far runt överallt och ska pilla på och käka på allt i sin väg.

Jag har därför klätt mig i oömma svala kläder då jag också kommer att fara runt, dock inte som en illbatting, hoppas jag. Idag far vi runt i Cissis och Gretas hem. Väl mött.


Är han riktigt vild brukar jag hiva ner honom i spjälsängen. Då vet jag var jag har honom. Tyvärr brukar detta tilltag inte vara alldeles populärt. Även om bilden säger något annat.

Idag upptäckte förresten unge herr Ericsson sin spegelbild i kylskåpet. Han försökte käka på den. Smart. Tur att det var unge och inte den äldre herr Ericsson. Då hade jag blivit orolig.

Mina två favoriter. Med mössor (eller en luva och en mössa). Inomhus. Vet ej varför.


Egentligen var det så att Emilian ville visa upp sina fina mockasiner.

Men ibland tramsas det.


Ibland tramsas det något väldigt.


Ibland hamnar man till och med på sne.


Ibland får mamman rycka in.


Men ibland hjälper inte ens det.

VOFF

Jag är sjukt sugen på snickers. Och jag tycker inte ens om snickers. Det är väl chokladen som hägrar. När ska det här förbannade vadet sluta egentligen? Någon som vill tvångspilla in en prilla under min mans läpp. Så han förlorar och jag vinner?!

Varför i helvete ska det vara så svårt att få tag på kundservice överallt. Man ringer och ringer och det är en jäkla massa köer och väntetid. Och försöker man via internet blir det såklart error. Jag blir allvarligt snart tokig på det här.

Frustrerande. Men det är väl företagens idé. För komplicerat att få tag i dem så konsumenten orkar till slut inte. Vilket leder till fortsatta prenumerationer, försenade fakturor med förseningsavgifter etcetera. MORR säger jag.

Någon som gärna vill hjälpa till. Eller i alla fall känna lite på skruvdragaren. Skönt för mamman med två så händiga karlar i huset.


"Åh en skruvdragare. Jag får känna. Ge mig. Jag vill skruva. Men bara lite dårå. Sjyssta pappa".


"Så intressant. Minsann. Pappa får jag testa? Pappa. Pappa. Paaaapaaa!".


"Aha nu ser han inte. Nu är den min. Nu ska här skruvas som aldrig förr".


"Jag gör inget som jag inte får. Jag pillar inte på skruvdragaren. Attsingen att mamma såg mig, typiskt".


"Men om jag också håller i då går det nog lite bättre pappa Du verkar ju inte ha rätta knycken".

Här kommer vår lilla familjs lördag. 

Sovmorgon. Mysfrulle. Skidvalla. Grannar. Promme. Längdskidåkning. Utmattning. Wook. Spagetti. Lek. Shopping. H&M. Smink. Barnkläder. Skidskytte. Soffhäng. Powernap. Ostbricka. Träning. Lek. Bus. Steg 3 mat. Skrik. Bad. Mer skrik. Hårfärgning. Soffmys. Robinson. Kycklingmekk. Film. God Natt.

Mer än så behövs inte.

Vi har fredagsmys. Galet mysigt. Hela familjen samlad i soffan. Emilian var på trevligt humör. Nästan hela kvällen. Vi kollar på Lets Dance. Nu har mannen i och för sig somnat. Innan utröstningen.

Jag är vaken. Diskbänken ser ut som fuck. Tar nog det i morgon. Då är det lördag. Då ska det tydligen åkas längdskidor. Eller jag slipper. Men min man ska. Han har införskaffat nya. Jag skulle vilja gå på stan och shoppa som en tok.

Olika intressen kan man säga.

Det är inte alltid roligt. Dock ser man lillemans två små risgrynständer. Om ni kollar noga. I underkäken. 

Idag hade jag och Emilian finbesök. Ida och Liam. Vi (jag och Ida) träffades på föräldrautbildningen under graviditeten. Sedan sprang våra män på varandra upp på BB.

Emilian och Liam är nämligen födda på samma dag. Dock lite olika snabbt. Vissa hade ju en mönsterförlossning på 10 timmar. Vissa hade en mardrömsförlossning på 72 timmar. Men slutet gott allting gott.


Stora killar nu. Sitter och kryper.


Inte så intresserade av varandra nej.


"Åh en kamera"- smile!


"Åh ett golv". Eller är det en form av armhävning? Pappas kille det där, alltså börjar det att tränas och flexas i tid.

Nu kanske ni undrar om inte Emilian har något rum. Jo självklart har han det. Här kommer det:



Nu kanske ni tycker att det är lite stökigt. Inte då. Han trivs som attans. Kanske att han ska få lite färg på väggarna och en säng. Mindre förändringar alltså.

Skämt å sido. En extra kyl och micro. Alltid praktiskt. Sen vet jag nog inte vad hälften av alla verktyg och maskiner är till för. Det gör inget. För min man vet. Och snart min son. Om han får vistas lite här inne bara.

Sovrummet har jag nog visat. Men här kommer lite mer + några detaljer.


Min absoluta favoritpryl. Jordgloben i svart och silver. Med glitter. Hallå kan det bli bättre? Nä. Och fint foto på Emilians sötaste kusiner. Och enda kusiner.


Här ser man även mina tre ljuskoner. Som är mycket finar in real life.


Lite av våra nya ställbara sängar. Galet sköna. Fondtapeten som jag blev jättenöjd med. Och golvet som blev unikt. Vi slipade, betsade, slipade igen och lackade. Perfekt.

Fotade även lite i vårt så kallade allrum. Som sitter ihop med köket. Först "Matsalsdel". Hatar ordet matsal. Blä.

Kort och gott, här står vårt bord. Skivan ska dock reklameras då den släpper färg.


Lite kalt på väggen I know. Plus att den där sladden som hänger ner. Den ska inte vara så. Plus väggen bredvid ska målas ja. Där ska vi ha en Ûberfin klocka som jag fick i juklapp.


Hm, bebisen var inte riktigt med på det här nej.

Motsatt vägg finner vi det här:


Kamin, som fanns. Nytt ekgolv (det saknas lister) och ny fondtapet och vit matta (smart när man har bebis, vi vet).


Mysigt med brasa. Jag som eldar. Minsann.


Tak som ej är slipat eller målat. Dock har min händige man (som i och för sig har gjort allt annat också) byggt in 20 spotlights. Men han har "inte" dragit elen själv. För det får man faktiskt inte. Det vet han.


Nu saknas det soffa av något slag. Vi har inte bestämt oss. Ny TV har vi redan införskaffat då det kändes viktigare (!?) (den levererades klockan halv två).

Och den ska upp, så snart väggen här är spacklad och målad. Ica-kundkorgen som syns på bilden har vi inte snott. Det stod i garaget när vi flyttade in. Faktiskt.

Ja det var allrummet det. Konstigt ord. Allrum. Jaja.

Har varit runt på vår bottenvåning och fotat. Lade vikt vid att fota de snygga detaljerna och hoppa över det som ser ut som crap still. Så här kommer snyggbilder på vårt kök. Som för övrigt är helt underbart att vara i.


Kompositbänkskiva. 2cm. Svart.


Induktionshäll. Ugn, micro och fläkt.


Luckan är högblank vit och kommer från Kvik.


Stora lådor som rymmer allt. Plus lite mekk i bakgrunden som egentligen inte skulle vara med men jag orkar inte beskära.


Kökfläkt som sitter vääldigt lågt.


Fina inbygda spotlights i taket.

Så det var de fina bilderna. Där jag smidigt utelämnat kaoset. Men snäll som jag är. Här kommer även det.


Reglar som ska bort. Täcksida som ska limmas fast. Elcentral som definitivt inte ska vara synlig. Långkallingar som jag verkligen borde tagit bort.


Översiktsbild. Diskbänk där det också där råder smärre kaos. Megaspikar som sticker ur regel i taket. Där ska det dit en limträbalk. Övanför kyl och frys ska täckluckor upp. Det ska vara sockel mellan skåpen och golvet. Plus lite färg, lister och fönsterbrädor då.

Detta är köket gott folk. Färskare bilder än så här blir det icke.

Visst är det mysigt när Emilian kryper efter mig vart jag går. Det är mindre mysigt när han kryper efter andra saker. Farliga saker. I ett normalt och vanligt hem finns det en hel del farligt för små bebbar. I vår renoveringshem finns det galet mycket farligheter.

Som elkablar som hänger löst lite varstans. Sladdar och grenutag. Golvplankor utan trösklar, med stickor som sticker upp. Spikar som står ut ur reglar. Reglar som är fulla med flisor. Vikter till pappans skivstång som ligger och balanserar, det vill säga kan ramla ner på små barnfingrar. Listan kan göras längre.

Mamman springer således efter bebis hela tiden. Med hjärtat i halsgropen. Löpträning ej nödvändigt.


Tänk när han var en sån här liten plutt. Ja då oroade man sig för en miljon saker i alla fall. Med hjärtat i halsgropen.

Vi är uppe i fucking ottan. Jag och Emilian. Vi ska nämligen ta emot en tv som ska levereras någongång mellan 08-10 på morgonen. Jaha, men exakt när vill man ju skrika. Men icke. Så nu sitter vi här och väntar. Jag slår vad om att de kommer en minut i 10. Bara för att vi stressade upp och i kläder till 08 ifall i fall.

Nu tänker ni att 08 inte är särskilt tidigt att stressa upp till. Jo om man varit uppe med filuren mellan 05-06, då är det megatidigt. Filuren ligger nu och försöker tugga på pappans skidvalla. Måste nog förhindra detta tilltag då vi vill ha en levande filur i fortsättningen.



Filuren i fråga. Dock en par dagar gammal bild. Nu far han runt i en alldeles för stor vit pyjamas med fladdermöss. Helt ärligt ser han ut som en astronaut, alternativt psykintagen.

Och far runt. Innebär ålar och faktiskt KRYPER. Det första krypet kom igår kväll. Nu varierar han mellan sina metoder. Snabbt går det.

Jag tänkte "hur svårt kan det va" att bära upp ett (köks-)bord för trappan. Ensam. Placerade bebis i barnstol. Tog på mig vantar. Ut i garaget. Shit, det var tungt. Men upp kom det. Galet nöjd. Helt klart imponerad ja. Ville kasta mig på telefonen och meddela mannen om min bedrift. Lade dock band på mig. En överraskning fick det bli.

Gjorde i ordning en arbetshörna i allrummet på ovanvåningen. Flyttade om en hel massa flyttkartonger. Satte upp datorskärmar, dator och bar upp lyxarbetsstolen. Emilian studerade och jollrade i takt med min oerhörda framfart. Han tänkte nog "vad har det tagit åt min soffliggande morsa".

Jag var blev så nöjd. (Tyvärr visar jag ingen bild då det egentligen ser ut som fan.) Men i vårt renoveringskaos är det minsann finfint. Mannen kom hem. Jag var på helspänn.

Han märkte inget. - Suck. Får i och för sig ha överseende då han har jobbat över 10 timmar både igår och idag. Men i alla fall ett gruff  grymtar jag fram.

Trettionio minuter tog det att får lilleman att somna nu på eftermiddagen. Jag gav mig inte. Han gastade som en liten dåre. Jag härdade ut. Nu sover han. Hoppas jag. Mamman behöver lite paus.

Det blev ingen föräldraträff på bvc idag. Vet inte om det i sig gör så mycket. Men tråkigt att inte träffa de andra föräldrarna och bebisarna där. Som tur är ska vi på mamma/bebisfika i morgon. Ser vi fram emot.

Nu blir det eftermiddags-tv.

Det är frestande att lägga sig ner på soffan och sluta ögonen i samma sekund som lilleman tar sin förmiddagslur. Mycket frestande. Speciellt då jag känner mig galet trött.

"Någon" (inga namn) envisas med att vakna klockan 6 och sen ligga och snacka, sjunga, skrika, jollra, gurgla om vartannat, cirka en centimeter från mitt öra. Nämnde jag sparkas, fäktas och nypas också. Och nej, det är inte Ronnie.

Men husfru som man är tar jag tag i disk, tvätt och städning i stället. Vill egentligen gå ut men 7 minusgrader känns inte lockande någonstans. Väntar med promme till i eftermiddag. Om vi hinner, såg just att vi har föräldraträff på BVC klockan 16. Nu hade det varit praktiskt med två bilar.

Bil över - anyone?


En viss "någon" på sitt charmigaste humör.

Emilian och jag tog en power walk i morse. Mycket välbehövligt efter julen och mathelgen. Dock inte riktigt lika smidigt som det brukar vara.

Först projekt ett, att få på bebis en overall och så ner i åkpåsen. Sen projekt två, att få på mig själv långkallingar, täckbrallor, halsduk, vantar och allt vad det var. Sen var det inte plogat. Projekt tre, skuffa vagnen genom snövallar för att ens komma ut på en väg. Såhär mekkigt var det aldrig hemma på vår gata i stan.

Känner inte riktigt till stigarna här så hamnade på en landsväg som sluttade trevligt neråt. Hela tiden. Vilket innebär att hemvägen var mardrömslikt uppåt. Hela tiden.

Trots att det såg trevligt och soligt ut var det en plåga. Först var det kallt. Sen var det varmt. Sen kallt igen. Sen svettigt. Sen frös jag. Sen snorade jag. Sen började alla kläder att klia. Och det började blåsa som fan.

Trots allt var det skönt. När vi kom hem.

         
Visst ser det mysigt ut. Fin natur och ett leende. Dock togs bilden under promenadens första del. Sen var det slut på leenden vill jag lova.  

Men vi kör i morgon igen!

Min man letade rasande efter sina träningsshorts. Han smällde i dörrar, svor och levde rövare. Jag skulle hjälpa. Öppnade en garderobsdörr rakt i skallen på mig själv. Nu - huvudvärk som fan.

Idag har vi hoppat i våra nyinköpta täckbrallor (förr hette det väl termobyxor? i alla fall i Älmhult) och promenerat här i förorten. Lilleman somnade helt oimponerad. Vi övriga glodde på hus och planerade utbyggnad. Som att vi inte har nog med renovering och bygge.
 

När det ser ut såhär i bagaget. Då vet man att man lever förorts-/familje-/svenssonliv. Bigpack toapapper och en hela låda barnmat. Var är glamouren i det?
 

Som tur väl var hade jag glittrig ögonskugga. Kändes lite mer rock star.

Vi försöker att kolla på "Robinson". Emilian försöker att förstöra. Han ligger och gastar i sin säng. Jag blir tokig. Han är ju trött. Varför i helvete sover han då inte. Kan man undra. Allt är inte logiskt vad gäller bebisar.

Det ska gudarna veta.

Vi har haft besök av Thomas, Åsa och Alice. Den sistnämnda lika gammal som Emilian minus en vecka. Väldigt trevliga dagar som har gått i matens tecken.

Igår startade vi vid lunch med ugnstekta marinerade kycklingdelar tillsammans med min (uttjatade) quinoasallad och tzatsiki. Mellan lunch och middag tryckte vi så mycket hembakade lakritskolor, lussekatter och fudge, som vi bara kunde.

Middagen bestod sedan av:

Förrätt - halstrade (eller det vet jag inte med det lät bra) pilgrimsmusslor, marinerade i lime.


Huvudrätt - fläskfilé med tre olika fyllningar. Paprika/chiliost, vitlöksost och pesto. Detta tillsammans med ugnsrostade potatisar och morötter, skysås och marinerade oliver, parmesanost och vitlökar från delikatessdisken. Det fanns även en sallad på ruccola, babyspenat, gurka, tomat, sugar snaps och ärtskott.

Efterrätt - skulle varit pecannötglass men i stället blev det ostbågar, chips, mer öl och vin.

Alla (utom bebisarna) var nog lite bakis plus väldigt mätta i morse.

Just det ja. Lilleman har fått två små tänder. I underkäken. Väldigt sött. Så nu har vi lagt oss till med en ny rutin. Borsta bebisens bissingar.


Än så länge inga problem. Anar att det i framtiden kommer att bli lite mer protester vid denna aktivitet. Vi njuter av lugnet före alla stormar.

Helt ärligt så tycker jag att det är konstigt att sitta och käka en skål jordgubbssylt till frukost. Bara sylt. Ingen mjölk eller fil. Nästan som att bara käka ketchup eller bara sås. Konstigt alltså.

Mannen, som är den konstige, kontrade med att det i alla fall var hemmagjord sylt. Eh? Men okey. Då är det ju en annan femma. Logiken i det mina vänner. Den finns nog inte.

Annars inget av värde idag. Inte av mig i alla fall. En mysig dag dock. Min lilla familj har umgåtts. Lagt lite golv. Skurat, dammat och donat. Lekt. Sett film. Bakat pizza. Haft jullov kan man säga.

Nu blir det sova. Imorn kommer Alice och hennes föräldrar på besök. Mycket trevligt.  

Litet kollage såhär snart mitt i natten.



Emilian. Ja ni vet väl vem han är vid det här laget. Längesedan jag var med på bild. Det beror på att jag ser ut som crap. Eller mest för att det alltid är jag som fotar.

So much to do. So little time. Vad är det för värld vi lever i när jag känner stress i magen för att jag inte har svarat på olika meddelanden på facebook. Alla ni som skrivit. Jag ska svara snarast.

Egentligen har jag tid nu. Men jag sitter här och liksom hittar andra saker som jag bara måste göra. Till exempel läsa värdelösa skitbloggar. Googla på olika Vänner-avsnitt. Kolla klipp på Youtube. Söka olika karraktärer på IMDB. I know. I suck. 

Min fina och händige man ligger på knä i hallen och lägger klinkersgolv. Han är duktig han. Jag borde kanske gå ner och göra någon nytta jag med. Typ tömma diskmaskinen eller något annat trevligt. Men ack så tråkigt.

I morgon ska vi i alla fall köpa en snöskyffel. Vår uppfart är den enda på Hedvägen som inte är skottad. Sådant är tydligen viktigt här i förorten.

Sjötunga walewska hos mamma och pappa idag. Väldigt stiligt och hemskt gott. Bästa att vi fick med en hel gratängform hem. Middag i morgon. Ja tack.

Emilian var smidig som vanligt. Man kan säga att han "was hanging around".

         

Föräldrarna mindre smidiga då de "lurade" ner pappa Bengt och morbror Gösta med lånad släpkärra till IKEA. För att där sedan inse att skinnsoffan för 4000:- på fyndavdelningen inte skulle få bo på Hedvägen. Nåja några tusen kronor fattigare blev vi i alla fall. Nu har vi värmeljus så vi klarar oss.

Idag blir det Älmhult. Ikea. Trettondagsmiddag. Besök av moster. Det har snöat sjukt mycket. Får se om vi hittar bilen nu bara. Jag och Emilian har varit uppe sen sju. Efter en natt av mardrömmar (jag ska inte läsa om spöken och gastar). Mannen vaknade något skrynklig då han somnade på soffan igår. Intresseklubben antecknar förstår jag. Hur som.

Time to spend some money.

Igår revs det tapeter så det stod härliga till. Golv lades klart i vardagsrum. Och braskaminen hissades upp i en märklig hävanordning. Det blev till slut riktigt snyggt även om det nylagda golvet nu stoltserar med en ganska synlig repa.

Jag och mannen var i säng redan vid tio. Kommer inte ens ihåg när det senast hände. Very nice. Lilleman tyckte tyvärr att halv åtta var en passande tid att gå upp i morse. Mamman tjuvsov och lyckades snika åt sig en lång sovmorgon.

Nu blir det K-Rauta. Känns som en evighet sedan vi var där ju. Ska även spana på en TV och en soffa verkar det som. Väntar på Emilian som tar sin förmiddagslur. Nu har vi väntat i snart två timmar. Tjing!

Honey- It´s time to baby proof the house.

Emilian kan numera hasa sig rakt framåt. Han kryper inte utan använder en märklig teknik som innebär att han skjuter ifrån med höger ben och knä. Ser otroligt sött ut.

Förut kom han bara bakåt eller åt sidorna, då rullade han vändor för att så småningom ta sig framåt. Nu är det mer action. Fram med säkerhetsanordningarna säger mamman och pappan.


Vet inte hur bra det illustreras här men han kommer framåt.


Här i halvt krypläge. Han fattar bara inte riktigt hur han ska krypa. Men snart så.


Sedan upptäckte han hur mamman försökte fota. Och sa - "försök inte morsan!"


"Jag ser dig nog mamma. Tittuuuut förresten" Vilken är favoritleken just nu. Vi säger tittuuut dagarna i ända här på Hedvägen. Välkommen att joina.


"Okey då jag bjuder väl på den här då. Men sen får det banne mig vara nog. Jag har annat att syssla med. Ser ni inte att jag pusslar och sen ska jag käka lite på apan."

Ni hörde (läste). Vi har annat att pyssla med.

Eftersom att vi köpt en ny box till tv:n får vi i två veckor tillgång till alla kanaler. Alla filmkanaler, tjoho. Tyvärr visas det bara skräpfilmer. Hela tiden.

I förgår fastande dock mannen framför "Låt den rätte komma in". (Så heter den ju.) En svensk kritikerrosad vampyrfilm. Den var nog rätt fin ändå. Men jag som är livrädd för allt hemskt kilade ner och somnade med lilleman i stället. Fick handlingen berättad för mig sedan. Mycket speciell.  

På morgonen såg jag i stället "Mer om oss barn i bullerbyn". Det var allt en film i min smak. Även om mannen påpekade att det inte fanns någon som kunde flyga med propeller. Ingen var extremt stark. Ingen hade någon snickerboa, så är "Bullebyn" och "Madicken" ändå mina Astrid favoriter.

Igår  såg vi först "Änglar och Demoner", som vi hade hyrt. Den var spännande. Dock hade jag inte läst boken så jag missade nog en del. Det är alltid den man minst anar som är "the bad guy". Även om jag såklart räknade ut det direkt. Som vanligt steget före. Emilian somnade av tristess.  

På eftermiddagen lyxade vi till det med en matiné. Herregud matiné ja, på tvåan. "Oliver Twist". Också fin på sitt sätt. Men blödig som jag är ville jag grina mest hela tiden då den var hemskt sorglig på sina ställen.

Så där fick ni lite filmrecensioner. När jag ändå är i farten vill jag passa på att varna för "Scener ur ett kändisskap" och "Borta bra men hemma bäst". De var för dåliga för att ödslas tid på. Däremot kan jag rekomendera "Baksmällan". Som vi trodde var förutsägbar men visade sig vara helt okey.

Nu behöver ni inte undra vad vi har gjort. Vi har glott på film.

-14 grader ute. Jag visste inte att vi bodde i fucking norrland. Aldrig att jag sticker ut näsan idag. Nej idag ska det städas här i huset. Emilian och jag var uppe tidigt och har redan avklarat dammsugning av kök, hall och vardagsrum. Samt tvättat.

Mannen. Han gjorde nattpass och sover således sött. Känns som att vi alltid har bott här. Jag trivs som attans. Skulle bara vara trevligt med lite mer golv då ja.

Nu kör vi söndag i Sandsbro.

2 januari. Emilian-Smilian 7 månader. Tiden går mina vänner. Tiden går.


Ingen liten plutt längre. Stor kille. Med slirre.

Idag tog sig lilla familjen utanför dörren. Första gången sedan i onsdags. 7 minusgrader. Det blev en kort tur.



Vi var påbyltade som aldrig förr. Tyvärr finns inget bildbevis då pappan provade sin gamla skoteroverall. Mamman skrattar än.

At New Years Eve. Två sjuklingar. Men snygglingar.


Någon timme innan tolvslaget. Som Emilian sedan sov förbi. Jag och mannen firade i fönstret. Glodde på raketer. Höll handen. Sedan somnade vi bums.

Men vad är väl en fest på nyår. Kanske tråkig. Kanske hemskt trist. Kanske väldigt tradig. Eller -  alldeles, alldeles underbar. Hoppas att ni hade det fab i alla fall.

Japp fortfarande sjuk. Feber och illamående. Sovit mest hela dagen. Är ändå sjukt trött. Har i alla fall lyckats peta i mig tre fiskpinnar. Perfekt magsjukemat - not. Nu sätter vi upp hyllor och tavlor. Precis som man ska då man är yr och svimfärdig. Vi gör allting rätt känner jag.

Första dagen på 2010. Härlig start på det nya året.