everydaycharlotte

Det är typ ett hundra grader varmt ute. Strålande sol, knallblå himmel och vindstilla. Jag har mest suttit i min solstol och glassat. Blivit brun och svettats som en gris. Druckit cirka en liter jordgubb/vattenmelonsaft och skvallrat med grannen.

Underbart. Dessutom barnledig och mannen på jobbet. Lugn och ro med andra ord. Like!

En hel helg (+ två dagar more to come) utan barn. Då tänker man att man kommer hänga en hel massa med sin man. But icke. Idag har jag knappt sett till honom. I och för sig åt vi helgfrukost tillsammans. Med tystheten som sällskap. Ingen tv, radio eller galen unge. Som vi njöt.

Sedan for han på golf. I fem timmar. Jag åt mer, sov och städade garderoben i hallen under tiden. Helt okey upplägg. Direkt när han kom hem. Studsade han upp för att bygga en skohylla. Då var klockan fem. Han håller på än. Och jag gör inget vettigt. Såsar runt och är oaktiv. Lite kreativ var jag för en stund dock. Gjorde fotokollage på vår "komihågtavla". Blev ganska fult.

  

Det var den här helgen det. I morgon är det Valborg. Då ska vi grilla med våra vänner. Som sig bör.

"Du ser ut som katten Gustaf" - sa min man till mig i morse. Tack för den. Tjock, lat och orange. Precis vad man vill höra.

Nu har, katten då, hällt ut sig o soffan. Med godisskål. Trevlig lördag på er. Maju eller nåt!

Den lille är iväg. Hela helgen. Tills på tisdag ska han bo hos mormor och morfar i sommarstugan. Mamman och pappan is in for - en långhelg av alone time. 

Det kan behövas. Direkt eftar att han for. Mamman tupplurade ostört i två timmar. Pappan spelade golf i fyra. Nu har vi kört pizza och soffhäng. Så värt. Så underbart. Vi har dessutom prata en massa. Sådant som man liksom inte hinner i vardagen. Dessutom väntar sovmorgon. Bara vetskapen om det. Fucking fantastiskt.  

Den lille tidigare idag. Hos Greta. Iförd blommiga ballerinaskor med rosa rosetter. Såhär i efterhand på bild. Är han alltid ljuvlig. In real life - inte alls alltid.

Det här är min man i ett nötskal. Jag ber om choklad/kräver choklad. Han muttrar och vill inte alls bidra till mitt gotteintag. Men insåg nog allvaret ändå och kom hem med de här godbitarna.

De minsta choklad som går att få tag i. Men hey, jag klagar icke. Är supernöjd då jag vet hur motvillig han är till godis mitt i veckan. Ja, vi har någon fånig regel om lördagsgodis. Mest för den lille i och för sig.

Nu är i han, mannen på träning. Den lille är nattat och sover - kors i taket 19:14 liksom. Och jag ska njuta av mina choklad. Som jag ska njuta. För det är jag värd.

Ibland känner jag mig groteskt stor. Om magen. Har fått tillbaka min aptit. Kan lugnt säga att jag äter för två. Mest mat. Men även annat som kommer i min väg.

Skickade nyss nöd-sms till min man. Att han måste köpa med sig choklad hem, annars behöver han inte komma hem alls. Eller nej det där sista skrev jag inte. Men jag kanske tänkte.

Magen då ja. Gigantisk. v.33/34

Hörde just Ansiktet med låten "Äckligt" på radion. Kommer på mig själv med att sedan sjunga lite på den medans jag donar med tvätt och annat. Den lille snappar blixtsnabbt upp fraserna. Det gäller att passa sig. Så han inte senare i veckan på dagis frålar fram "Ska vi göra nåt äckligt baby".

Läste om en mamma som hade tre barn. Den äldste ca 9 år gick runt och skrålade "I´m sexy and I know it". Mellankillen ca 7 år sjöng "Du och jag under täcket baby" och den lilla i Emilians ålder "Jag kommer jag kommer".

Jag har även hört Emilian sjunga med i "Om sanningen ska fram vill du ligga med mig då". Det kanske får vara slut på radiomusik här hemma. Eller så får den svenska popeliten tänka lite mer på ordvalet i sina texter.

Idag var vi på vårt tredje utvecklingssamtal för den lille. Det är sinnes vad tiden går. Jag gillar ju som bekant att prata om mig själv, men att prata om den lille är minsann snäppet roligare. Vi fick information om hur han är i sin förskolegrupp. Vilken roll han har och hur han interagerar och kommunicerar med andra. Barn och vuxna. 

Hemskt intressant. Emilian Ericsson är en bra person. Bara positiv respons. Han driver gruppen framåt. Är alltid intresserad och nyfiken kring de olika projekten och vill alltid vara med när det händer saker. Han leker med alla och är mån om alla. Han har livlig fantasi och många tankar och frågor. Han pratar mycket, tar plats, på ett bra och positivt sätt. Han är en tillgång för gruppen sades det till och med.

Mest hänger han i "rörelserummet" där man kan dansa och sjunga.  Typ Eric Saade-låtar och då gärna i rosa gummistövlar. Annars leker han typiska "pojklekar" och är riktigt "pojkig" i sina intressen. Dock det här med brottning. Det är inget annat barn (nähä det var ju oväntat) som är inne på den linjen, och just det intresset får stå tillbaka och endast utövas i hemmiljö.

Alltså det går inte att förklara känslan men jag blir så sjukt stolt. Över mitt barn. Som det sades så fina saker om. Som är en tillgång. Som har bra och livlig fantasi. Som är mån om andra. Som är grym helt enkelt. Det innebär ju att vi som föräldrar har lyckats på något sätt och gjort någonting bra. Bekräftelse på det är alltid nice.


Här är min finaste Emilian. Världens bästa.

Idag har jag känt mig som en lyxfru. Efter att barn och man lämnats av på respektive dagsaktivitet (förskola och jobb). For jag till Nuna hudvård. Där jag fick en underbart lyxig ansiktsbehandling av bästa Linda.

Rengöring. Syra som öppnade porerna (det var väl inte så jätteskönt). Hårbottensmassage. Portömning (inte heller så himla skönt). Ansikts- och nackmassage. Ansiktsmask. Massor med krämer. Arm- och handmassage. Ja gud vet allt. I 1½ timme blev jag ompysslad och bara njöt. Kände mig helt avslappnad och som en helt ny person efteråt.

Det bästa. Om två veckor är det dags för pedikyr. Det där med presentkort på behandlingar. Det gillar vi. Känns lyxfruigt som tusan. Här är då behandlingsrummet. Samt förfriskning efteråt.

  
Direkt efter detta for jag och åt lunch med min man, på restaurang minsann. Sedan hämtade vi vår son gemensamt på förskolan. Och eftermiddagen tillbringade jag i solen på vår altan tillsammans med barn och grannfrun (hon är liksom inte old utan lika gammal som jag). Fikade (endast kaffe, te och frukt) och skvallrade, som sig bör.

Herregud vilken housewife jag är. And I love it!

Som om att det inte är nog med vardagsbestyr, graviditet och trotsig 3-åring. Nu kör vi lite renovering också. Vägg ska sättas upp. På ovanvåningen. Min man kan tydligen sånt här.

Den lille tror att han också kan. Han tror att det på allvar skulle gå käpprätt åt helvete om han inte var där och kontrollerade precis hela tiden. Kontrollera är lika med vara i vägen och förstöra.


Först ska lite av takpanelen rivas. Då upptäcks diverse sladdar som något snille (Arne) dragit under brädorna.

Den lille skulle promt stå på "trappan" precis hela tiden.

Och hamra på de uppsatta reglarna.

Här kontrollerar han så de sitter rakt. Den noggranne läsaren ser även att pappan, så smart, har satt upp en dator. Så han kan kolla lite UFC under arbetets gång. Så fiffigt så. Då kan ingen gravid sambo klaga på att det kollas på fight, när det sker under dessa former.

Trots att vi förvarnade den lille. Att om man inte sköter sig i affären. Då får man direkt sätta sig i bilen och vänta. Trots att han lovade att inte; springa runt, skrika, krypa på golven under hyllor, riva ner saker, blir sur om han inte får något, slåss, sparkas, lägga sig ner på marken och vråla. Gjorde han just precis allt det här. Det var dock inte det värsta. Det värsta var att han vägrade. Totalt vägrade att lämna go karten som stod utanför butiken.

Han skrek så det hördes vida. Och exakt alla på hela parkeringen vände sig om och vrålglodde. Då de förmodligen trodde att vi torterade vårt barn. Nu har jag slutat att bry mig om att folk glor. Jag har väl blivit van. Van vid att mitt barn i princip alltid blir galen i offentliga miljöer. Trots att han alltid lovar att sköta sig. Innan.

Hot om indraget lördagsgodis hjälper inte.







Ja han kanske i framtiden kommer att ha åsikter om att ha blivit uthängd i en blogg. Men betänk att han uppvisar ett odrägligt beteende och kanske kan lära sig något utav detta. I efterhand.

Kastar in ett litet tips såhär på lördagskvällen. Chicken cordon blue. Alltså allvarligt. Hur gott?! Gör detta. Kanske inte just idag. Men lova att ni testar. Snart!

Det är alltså. Kycklingfiléer som jag har delat längsmed i två halvor. Bankat ut med en kastrull. Lagt ost (hade bara hamburgecheddar) och rökt skinka emellan. Dubbelpanerat i mjöl, ägg och ströbröd. Stekt i massor av smör. Serverat med ugnsrostad potatis. Tzatziki och lite gurka.

Ja köket såg ut som en katastrof under tiden, allt var kaos och jag hade mjölkladd på magen. Men så totally värt det. Promise!

Idag säger vi stort grattis till min fina vän Åsa och hennes Andreas. Som igår fick en liten son ♥. Som jag var helt säker på var en flicka. Men jag har tydligen alltid fel.

Grattis vänner. Njut och ta vara på den här första tiden tillsammans. Jag längtar galet mycket efter vår bebis nu. Missade lite av den allra första tiden med Emilian. Då jag var helt borta efter värkar i 72 timmar och ett akutsnitt på det. Den här gången ska jag minsann njuta lite mer.

När lillebror kommer. Ja just det. Det var ju en lillebror beställd. Alltså en lillebror it is. Något annat var aldrig ett alternativ. Här är han. För ganska längesedan. Nu är han en smula större. Känns som en gigantisk alien i magen. Som bänglar runt som knockar sin mamma.

Direkt efter glukostestandet på sjukhuset messade min goda vän M och frågade om jag skulle köpa något gottigt, för att liksom väga upp fasta, och uteslutande av socker några dagar.

Jag svarade direkt. Med bild. Kan säga att jag var "on it". Det blev mazariner, ballerina kladdkaka, chokladkex och minidammsugare.

Kan tillägga att vi skulle ha tre flickor på fikadate. Alltså not all for me. Vägde dessutom upp med gigantiskt fruktfat. Och ni vet ju vid det här laget: minus för frukten, plus för kakorna = plusminusnoll.

Ja han kan vara en pain. Och jag kan bli galen på honom. Men när han ser ut såhär. Då vill jag bara, typ äta upp honom. Gullungen!

Är på sjukhuset. Har blivit stucken i fingret. Fått en flaska glucos att dricka (smakade inte gott). Nu ska jag bara sitta här och glo. I två timmar!

Det har gått drygt en. Fler gravidisar som också sitter här av samma anledning. Så tråkigt. Och inte ens en brits kunde man få. Hade ju tänkt att sova en stund. Icke.

Har "fastat" sedan igår 20.00. Ungefär trettiofyra minuter in i fastan blev jag hungrig. Fantiserade om bacon. Blir nog ägg- och baconbrunch när jag är klar här.

Uppdate: Såklart var alla värden bra efteråt. Told you att det var påskens fel att jag var sockerchockad.

Idag fick jag jeansfeeling. Slet åt mig min mans jeans och drog dem glatt på mig. Lyckades till och med att få igen knapparna, under magen (okey då, inte den översta) och de satt liksom snyggt. Tyvärr missade jag att fota just detta.

Glad i hågen skuttade jag för att visa upp mig för mannen. Som muttrade något ganska ohörbart. Plus frågade: om jag inte kunde ha mina egna jeans?! Ehh vaaa?! Kan någon, någon alls, ha sina slim fit stuprörs skinny jeans i storlek 27 (okey då 28) när de är i 8:e månaden. Jag bara undrar?! Jag kan för fan inte ens ha mina trosor nowadays.

Allvarligt vill någon vänlig själ därute. Släkt eller vän. Informera Mr R Ericsson om att inte INTE hör till vanligheterna att kunna ha sina jeans i 8:e månaden?! Jag slutade med jeans i princip samma sekund som vi gjorde gravtestet. Lever i gravidstrumpbyxor och tights.

Här är jag today. Utan jeans. Och så får det bli.  

     
Har rosa mobilskal på första bilden. Insåg att det inte matchade. Bytte. Den lille skymtar förbi på mittenbilden. På väg ut på sista bilen. FYI.

Pappan är sjuk än. Då måste man piggas upp. Frukost på sängen. Och BB-repris på TV4-play. Vi vet att det är skitdåligt och suger fett. Och vi vet att vi är vuxna människor, som har ett barn, och snart ett till. Men vi kollar ändå. Sådetså!

Om inte pappan vill ställa upp (är för sjuk) på fight. Då får björnen sig en omgång. Mamman blev inte direkt tillfrågad. Den lille har nog redan insett hennes begränsningar.

     

     
Här får du dig, din gamla björn. Den lille vevar på friskt. Och till sist är björnen ute, utanför mattan. Och japp. Han bär riktigta MMA-gloves. Beställda från utomlandet dessutom.

Det här är inte okey. Snö/hagelstorm. Stolarna på altanen står som ett hån. Där satt jag och den lille och solade oss - igår!

Jag vet inte. Men ofta känns det som att jag tokvrålar på den lille dagarna i ända. Är det jag som har extremt dåligt tålamod? Eller är det han som är i extrem trotsålder?

I vissa fall kanske man som vuxen borde tänka efter en smula. Och inte bråka om småsaker. Välja sina fighter helt enkelt. Men jag blir galet provocerad när han gång på gång gör saker som:

Springer iväg på morgonen när vi ska åka till dagis. Hoppar studsmatta på baksidan i stället.
Vägrar hoppa in i bilen om han inte får klättra in själv.
Skriker "nej jag vill inte gå hem" när jag ska hämta honom från dagis.
Vägrar ta på sig sina ytterkläder. Promt ska ha de svarta gympaskorna.
Vägrar att gå in när vi har varit ute. Lägger sig ner och skriker i stället.
Tjatar om att åka på gympa. I tre timmar.
Springer runt i hela huset när vi ska byta kläder. Vägrar att ha svart tröja. 
Ska dricka ur en röd mugg precis innan vi ska iväg. Ingen annan duger. 
Promt ska sätta på korken själv, på sin vattenflaska. Gallskriker annars.
Måste ha ett grön äpple precis just nu. De röda vi har till hands duger ej.
Vägrar gå in när vi ska äta. Cyklar runt runt på sin trehjuling och skrattar åt mig.
Gråter för att han inte vill äta köttfärssås.
Gråter för att pappan inte vill brottas innan maten.
Gråter för att han inte vill gå in på sitt rum i stället för att äta.
Vägrar att stå still när vi ska byta kläder eller blöja. Snurrar och trixar hela tiden i stället.

Ja här är några exempel. Som alla har inträffat idag. Skojar icke. Visst det kanske inte är hela världen med vissa saker. Och vi har inte bråttom hela tiden. Men betänk att man först ber snällt. Sedan ber igen. Till slut står man där och tokskriker. På den lille. Som tokskriker tillbaka.

Snälla gud. Säg att detta är en fas. Som snart går över. Jag tror inte att jag orkar mer. Idag somnade jag på soffan. I ren utmattning och desperation, över att han var så jävla dryg. Ungjävel. Rent ut sagt. Kom ur din treårstrots nu.punkt.tack.

Här han. Min busunge. Som älskar att cykla. På sin trehjuling.

I fredags var familjen på MVC för koll av bebis i magen. Samt koll av mammans värden. Bebis var okey. Mammans värden not so much. För lågt järnvärde i blodet. Och för hög sockerhalt.

Det där med sockret. Blame the påsk. Som bjöd på. Påskmust. Godis. Fika. Tårta och Kakor. Mer godis. Choklad. Snacks etc.. Eller mest blame mig själv som vräkte i mig av allt. Så nu är det jag som slutar med socker. Helt. Suck.

Ska dessutom på sockerutredning på torsdag. Det innebär att jag fastar i 12 timmar (hur ska det gå?). Åker till sjukhuset. Lämnar blod. Väntar där i 2 timmar. Dricker sockerlösning. Mäter värdet i blodet igen. Stay tuned liksom.


Inget mer av det här. Och ja, det är mina bilder allihop. Och ja. Jag har ätit av allting. Frågor på det?!

We are back. Mamman och den lille från helghäng i Älmhult. Pappan från UFC-gala i Sthlm. Tyvärr var han redan innan han for, en smula krasslig. Dock inget som hade stoppat honom. Han hade åkt om han så varit död - citat. Nu har sjukdomen kulminerat och han ligger nerbäddad idag. Ja ni vet ju hur män är vid förkylningar.

Galan hade i alla fall varit över förväntan och alla sju som var där tillsammans var riktigt nöjda. Trots missad invägning och köande i snökaos. Det där med fight är inte riktigt mammans cup of thea. Men. Kom på mig själv med att flera gånger följa liveuppdateringar på diverse sajter, bloggar och tidningar. Det kan vara okey att läsa om det, men att titta. Hua. Blä.

Nu är det ny vecka. Alltså kör vi måndag. Jag startar med järn.

Visserligen kom pappan hem en aning tidigare än vanligt. Dock med siktet inställt på golfspel. Alltså for han nästan direkt. Tyvärr tog han inte vildungen med sig.

Mamman totalt slut. Efter ännu en vända med dammsugaren och ännu mer kaos av den lille. Att dammsuga under dubbelsängen i vårt sovrum är en pina. Då man måste ligga på magen för att komma åt. Och. Ligga på mage. Inte så lätt nowadays. 

Den lille har nu placerats framför film. Mamman uthälld i soffan. Tanken på att laga middag lika med noll. Idag kör vi take away. På ett så oglammigt place som donken. Men. Vi vet att vi får redig husmanskost hela helgen hos mormor och morfar. Mamman och lille ska dit. Medan pappan far till STHLM för UFC-Gala.


Totalt värdelös bild. Men den lille for runt som ett skållat troll. Kastade med ballonger. For in och ut på toaletterna. Frågade övriga kunder vad de hette. Samt skrek att han ville ha en bil i sitt happy meal. Nu är det äntligen snart läggdags för honom. Skönt. Skönt. Skönt. För alla.

Det gäller för mamman att passa på. När den lille är på dagis och bebis fortfarande bor i magen. Idag fika och stadshäng med Cissi och lilla fröken I. Mammorna shoppade och unnade sig bakelser. Inte alls fel.



Dock supertrött nu. Den lille som hämtats hem är tyvärr inte detsamma. Utan hyperaktiv och rent ut sagt megavild. Suck. Har ringt krissamtal till pappan. Så han förstår att han måste komma hem snarast. Och aktivera den lille. Gärna med utomhuslek.

Det var knöldag på dagis idag. Så vi stannade hemma. Jag och sonen. Myspys. Då regnet öser ner. Vi har hängt i soffan med långfrulle och bolibompa. Sedan såg mamman BB på TV4-play medan den lille kikade Nickelodeon. Det var förmiddagen det. Mellis och tupplur (endast den lille) på det.

Allvarligt försök till ommöblering/omdekorering. Slutade med att mamman blev helt slut. Och hemmet ser nu en smula besynnerligt ut. Väntar på dom ifrån pappan. Tvätt, disk, mat och dammsugning check. För att sedan mamman skulle få en lugn stund framför OC och Unga Mödrar på TV. Den lille mutades med Yakari på SVT-play.

Här har ni bilder på det. Bästa. Hörlurar på, så mamman slipper barnprogramsljud. Det var denna dagen det. Nu. Inväntar vi fadern. Och sedan blir det kyckling i ugn med kantareller och bacon.

     

Den lille och pappan är mycket för utomhusaktiviteter. Då gärna i form av sport och spel.

     
Fotboll är alltid number 1.

     
Men hockey på land funkar det också.


Och skateboard. Den lille fascinerad/imponerad.

Mamman var ute även hon. Dock under leken "bollen går" (har för mig att vi kallade den "bollen i burken") blev det en liten löptur som resulterade i att hon fick lägga sig på trappan och vila i stället.

Vissa andra gömde sig i solen och solade sig igenom hela leken. En del gick all in och tog one for the team med en ordentlig vurpa. Medan småkillarna smög in - för att brottas på mattan. Alla gillar vi olika.

Undrens tid är ännu ej förbi. Igår barnvaktade jag. Tre kids. Samtidigt. Ingen grät. Ingen bråkade. Alla var nöjda. All the time. Plus att de åt. Sov och lekte. Som små änglar. 

Nej det kanske inte var så avancerat, då det endast handlade om typ 1½ timme. Men ändå. Ganska stolt. Med mig hem fick jag dessutom en härlig "tackförhjälpen"-kasse. Med skvallertidining. Frukt. Choklad och en söt blomma. Mycket trevligt.


Herr och fru. På väg till sina jobb. Där även Johan och Niclas jobbar. Det är viktigt.  


Fikapaus. Äpplen och apelsiner. Vitaminer och mineraler check.


Den minsta har vaknat. Men underhålls av de stora. Alltså kunde barnvakten luta sig tillbaka i soffan.

Helgens höjdpunkt. Eller en av dem i alla fall. Bada skum-/bubbelbad i farmor och farfars lyxiga badkar. Både mamman och den lille love it. Här är bildbevis. Dock bara på den lille. För allas trevnad.




Underbart för en gravid kvinna att få bubbla av sig en smula. Så OM någon vill skänka oss ett badkar. Säg i den här storleken. Helt okey!

Glad mamma i solen.

Dagens mamma-barn-aktivitet. (Förutom daglig promme och lekplatshäng.) Muffinsbak. Den lille mycket aktiv i alla moment. Mest i smaktesterna. Men ändå en helt okey hjälpreda.

     
Alla ingredienser plockas fram. Den lille öser ner i bunken. Samt vispar tålmodigt. Eller okey. Han frågar hela tiden om det är klart. Sedan väljer vi att smaksätta muffinsen med choklad och jordgubbar.

     
Just det ja. Smaka smeten. Mycket viktigt. Ogräddade där chokladen blandats ner i smeten. Halvfrysta jordgubbsbitar trycks sedan ner och täcks över med smet. Färdiggräddade och delicious.


Jag kanske är partiskt. Men likt den lille. Tummen upp. Lätt de godaste muffinsen vi bakat. Ever. Exakt hur avundsjuka är ni nu?!

Skulle köpa hudkräm idag. Älskar min hudkräm. Den håller i ett halvår. Är helt underbar för huden. Och jag kan typ inte leva utan den. I och för sig kostar den över 600 kronor. Men på ett halvår. Inte så mycket egentligen.

Tyvärr hade den utgått ur sortimentet på "min" hudvårdssalong. Japp jag har en sådan. Fancy va? Där har jag en egen hudterapeut dessutom. Som vet allt om min hud och är fantastiskt trevlig. 

 Eftersom att min kräm utgått FICK jag nu ett "prova-på-kit". Av ett nytt märke. Allt det här. Helt gratis. Va! Perfekt som tusan. Då vi ska åka till Dalarna över påsken. Slipper släpa med en miljon stora flaskor med diverse rengöring och crap.

Här fick jag. Scrub-kräm. Hand & Body Lotion. Toning Lotion. Facial Cleanser. Dagkräm. Nattkräm. Ansiktsmask. Och ögonkräm. I behändig förpackning. How lucky am I liksom. Känner mig som värsta VIP-bloggaren. Obs - vet att jag är en töntig morsa från förort. But still.


Hurvårdssalong NUNA. Produkter från Exuviance. Återkommer med recension.

Ibland är han dock underbar. Precis just i detta nu. Vi skulle läsa bok och mysa lite. 19.13 liksom. Fördelen med att inte sova på dagis. Undra när han vaknar i morgon bitti bara.




Gosungen. Mammas snuttisplutt. Han är verkligen ljuvlig och underbar. Oftast. Men alltid. När han sover.

Ibland kan det se ut just såhär. Det där med att gå hem är ett problem för vissa i vår familj. För ett tag sedan var vi och fikade med annan barnfamilj. Hemfärden blev allt annat än rolig. Den lille blev en galning. Jag vet inte hur tydligt det framkommer. Men han illvrålar. Tokskriker. Galet mycket.

Nu vill inte mamman hänga ut sin son. Men det här får vi bjuda på. Till Emilian 15 år. Det var nödvändigt att stanna upp och ta bilder. Nödvändigt. För att du ska förstå. Hur jävla jobbig du är i dessa situationer.  

     
Pappan bär. Mamman kör vagn och fotar.

Just nu lyssnar vi på Eric Saade. Högt och lågt. Den lille är frälst. Förkunnar högljutt att Eric Saade är cool. Bäst. Häftig. Och grym. Pappan pratar emot och menar typ tvärtom. Mamman hejjar på den lille. Även om "Manboy" och "Popular" börjar gå även mig, på nerverna.

Senaste är att öva in danserna. Tur att det finns persienner. Filmade oss inte. Av uppenbara skäl. Befogar därför en "behind the scenes-bild" från senaste fotograferingen. Den lille gillar rampljuset. Thats for sure.

Den lille går från och med idag bara 15 timmar/vecka på dagis. 09-13 mån-fre. Alltså for mamman ner och hämtade honom redan 13.00. Sedan vart vi hembjudna till Cissi, Greta och Ingrid. För lunch. Nummer 2 för kidsen och nummer 1 för mamman.

Hemmarullade köttbullar. Supersmaskigt. Den lille körde ett lunchrace till. Fler barn anlände. Annie och Brian. Alltså fem kids mellan 3år och 8 månader. + En graviding, me. Lattjolajbans minst sagt. Liv och rörelse. En del fighter om leksaker. Men även kvalitétstid för mammorna. Fantastiskt trevlig eftermiddag.

Som avslutades med en promme och lekplatshäng. Iskallt sådant. Plus såpbubbleblåsning, till alla lekplatsens barns förtjusning. Tråkigt i kråksången (??) är att den lille alltid envisas med att tokskrika att han "inte vill gå hem" och "inte vill bo här" varje gång vi beger oss hemåt. Känns lagom roligt för mamman och pappan.


Alla barnen jagar bubblor. Emilian-Smilian längst bort i bild.

Det är inte ofta vi som småbarnsfamilj försover oss. Mannen förvisso. Men aldrig mamman. Och aldrig aldrig den lille. I morse hade visst inget larm gått igång. Den lille väckte oss 08.30. Trots att han somnade 19.45 i går kväll.

Upp fort som tusan. Främst då den lille ska vara på dagis 09.00, kanske inte superviktigt att hålla den tiden. Men mamman skulle vara hos ögondoktorn 09.30. Plus lämna mannen innan. Han insåg dock att detta inte skulle funka och bestämde sig för att jobba hemifrån på förmiddagen.

Skrapa rutorna ingick definitivt inte i planen. Den lille anlände till dagis 09.10. Med en ostmacka i näven. Dock vill jag poängtera. Att jag inte är en "sådan förälder" som brukar ge barnet maten i flygande fläng.

Hur som. Jag hann i tid till ögonläkaren. Som konstaterade att det inte är något fel i själva ögat. Utan en infektion i vävnaden i ögonlocket. Typ. (Hur fan får man något sådant liksom.) Dessutom hade han en elev med sig så jag fick all genomgång dubbelt förklarad. Fortsatt penicillinkur. Som verkar fungera.


Den lille just nu. Tar igen sig på mattan. Det är ett hårt liv. Det där barnlivet.

Ja okey. Ibland är han ganska gullig. Som här. I sin vintermössa. Looks like an angel. Men är en devil in disguise. Obs gammal bild då jag knappast kan sminka mig like this today.



Uppdatering på ögonfronten. Var i kontakt med ögonläkare på akuten. Skickade mig tillbaka till jourläkarcentralen. Tillbringat 1½ timme till där idag. Omgiven av toksjuka människor. Som hostade och snorade all over.

Ny läkare. Visste inte heller vad jag har. Ingen ögoninfektion utan en ögonlocksinfektion/ansiktsinfektion då halva fejjan är svullen ner under hakan. Ögonlocket är svullet. Ser inte så bra. Har ont. Sinnes. Fick penicillin och ska till en ögonspecialist i morgon. Tack gud för mitt frikort.

Men nu räcker det med konstiga sjukdomar och symptom. Enough is enough!