I Do - And I Don´t Want To See
Efter stadstur manade jag på min man. Ville såklart hem och se brudparet säga ja till varandra. Det muttrades en del över detta förslag. Men tills prästerna började orera om gud och den allsmäktige fick jag faktiskt sällskap i soffan. Därefter försvann han. Prinsessbröllop är ingen som min man sätter högt på listan av intressanta ting. 
Är lite (läs väldigt) irriterad på honom över detta. Det är nämligen inte alls roligt att kolla ensam. Speciellt inte när det är känslosamt. Hade varit trevligt om han hade varit lite mer road. Han hatar i stället all form av evenemang som andas folkfest. (Typ schlagertävlingar, lördagsunderhållning, Allsång på skansen etc.) Men jag glor minsann på diverse fotbollsmatcher stup i kvarten. Att jag sedan snackar sönder dem kanske inte direkt uppskattas. Men jag bidrar ju med sällskap i alla fall.
Skulle varit trevligt med lite sällskap just nu.
Åh, gumman! Vi skulle ju ha sett tillsammans! Har snyftat en hel del idag kan jag lova...men du är väl inte så förvånad över detta?
Haha I know. När Daniel höll sitt tal under middagen bölade jag som en liten gris, och hade sällskap. Men såklart hade jag gärna sett med dig, hela dagen. Vi måste ses snart alltså!
