Snacka Om Disträ
Idag hade jag ett viktigt möte i stan. Efteråt var jag lite tankspridd. Överhettad och allmänt disträ. Vandrade i sakta mak mot parkeringen där jag ställt bilen. Det var solgass och jag hade världens skoskav. Haltar fram till bilen. Blippar med nyckeln. Öppnar dörren. Slänger in min väska i baksätet och ska till och sätta mig fram.
Då ser jag att det ligger någon luddig dyna på sätet. ?? Så kollar jag baksätet igen. Beige klädsel. Har vi verkligen det? Jag reflekterar inte över att det inte finns någon barnstol. Utan står kvar som ett fån och grubblar. Tänker tillslut, när jag inser att det inte är vår bil. (Detta genom att kolla på registreringsnumret.) Att jag måste ringa Ronnie och säga att någon annan har tagit vår bil och att jag nu måste KÖRA HEM i den här (!!). Fattar alltså inget. Tror att någon bytt bil med mig.
Fortfarande helt förvirrad. Minuterna går. Min hjärna försöker att koppla. Tills det äntligen går upp ett ljus. Vår bil står i raden efter denna. Och de rätta ägarna är på väg mot mig i detta nu. Panik. Jag hivar igen dörren och rusar bort till vår bil. Som inte ens är samma färg. Samma modell. Eller ens lik. Snacka om förvirrad morsa på stan. Från och med nu håller jag mig i förorten. 
Eftersom jag stod i begrepp att ringa min käre man. Fick jag till en mobilbild av den felaktiga bilen som jag försökte "sno", det var i alla fall en Volvo.
