Trapperimålande
Jag har då målat trappan. En gång. Igår natt typ. Förmodligen kommer jag att måla den ett par gånger till. Jag har färg på händer, armar, i håret, i ansiktet, ja lite överallt. Om det blir fint. Nej, det kan jag tyvärr inte påstå. Inte än i alla fall. Den var nämligen mörkgrön förut. (Dont ask me why man vill ha en mörkgrön trappa.) Så det gröna lyser liksom igenom. Suck. Det kommer att bli en lång dag. 
På trappstegen ska det sedan vara en svart matta av något slag. Därför ingen färg där. Och väggen bakom ska ha en fondtapet. Åh vad jag vill att allting bara ska vara klart. Som ett poff. 
Och just det ja, man måste måla under trappan också. Någon som provat att ligga på rygg inkilad under en trappa, med en roller i handen? Nähä inte det. Då kan jag meddela att det inte är att föredra. Men jag klagar inte, det gör jag faktiskt inte. Min man var uppe till efter 03 i natt och spacklade, satte gipsskivor och gud vet allt. Jag hade inte velat byta.
