everydaycharlotte

Jag letar efter min inspiration. Emilian hjälper inte till. Han "pratar" på om sitt. Ganska högt och skrikigt (läs jättehögt och jätteskrikigt) och hela tiden. Han har fullt upp, testar sin röst. Jag kan inte sortera min tankar i detta oväsen, muttrar jag.

Plockar lite i diskamaskinen, kör ett varv med dammsugaren. Plockar lite mer ute i hallen. Pussar hej och hej då på min man. Blir galen.

Där har ni mig. Mitt liv. Nej - inget är rosenrött eller fluffigt. Varken glamourigt eller stjärnsprakande. Bara mellanmjölksaktigt. Så lever vi just nu.  

Note to alla som kommer hit - ta med öronproppar.