everydaycharlotte

Underbart väder ute idag. Vi har prommat. Ungefär tre sekunder efter att vi fotat, illvrål ifrån vagnen. Det störde den vackra höstbilden något.


Fina Höstfärger.


Det runda mörka på min mage, mammas skugga ja!

Jag älskar den här bloggen. Har hett önskat att jag kunde vara lika duktig och påhittig i köket. Bilderna är så fint fotade och alla recept så pedagogiskt gjorda. Det vore nice att bara sådär kunna slänga ihop en sån här på en kvart, även om jag inte ens gillar smörgåstårtor så värst.

Idag blev det köttfärssås för mamma och mig. Ronnie kör någon micro-variant ute i huset. Ikväll bästa - plockmat. I love. Paté, ostar, kex, oliver, päron, mer ostar, parmaskinka - mums. Det är lördagsmys det. Synd bara att systemet inte hans med. Hade varit nice med lite vitt också.

Emilian har inte riktigt varit sig själv sedan sprutorna i torsdags (femmånadersvaccin). Igår var det omöjligt att natta trots att liten var så trött så trött. Plågsamma lätet och skrik om vartannat. Som mamma vill man dö en smula, det skär i hjärtat.

Tills slut somnade han in, för att vakna varannan timme och vara ledsen. Vi var uppe i omgångar. Ronnie sov nog minst. Vad gör man, hur står man ut. Idag är han som tur väl är sitt vanliga solskens-jag. Mamman lycklig.

   
Kanske var det maten - som inte verkade smaka alls

Lämnade Ronnie och Mattias i huset igår förmiddag. Var och lämnade några flottiga burgare ett par timmar senare och vips var hela köket väck. Hämtade dem + Johan på kvällen, och vips var en hel vägg nere. Skönt.

Fullspäckad dag igår, mamma, jag och Emilian for runt som skottspolar. Sex stora kassar på ica, det tar sin tid det. Som tur väl var, stora provsmaningsdagen. Det bjöds på smaksatt choklad (för dem som äter godis då ja), olika salamis, patéer, ostar, bröd. Härligt. Mätt och belåten ja.

Hade finbesök från Göteborg på kvällen. Finaste Sanna och Anders. Blev en lång härlig kväll med mat, kladdkaka (as always) och en hel massa vatten. Funkar precis lika bra. Gamla minnen varvade med nya historier - glass i skåp och kycklingar på Exet.

Idag - mer renovering.


Bästa Sanna och Finaste sonen!

Emilian här. Jag skulle bara säga god natt. Får se om jag beter mig som folk i natt eller om jag ska skapa ett litet helvete för mamma och pappa.

Hm, de är ju lediga i morn. Jag vet att de har ett viktigt möte på banken. Jag får inte följa med, så där kan jag inte förstöra något. Men jag kan se till så att de är riktigt riktigt trötta i alla fall.

Mohaha

Om du tänkt skaffa sillisar men inte riktigt vet om du kommer att trivas med dem. Vänta tills du fött barn. Herregud säger jag bara. Vilka bröst. Blir förundrad varje dag, de liksom växer allteftersom. Nu vet jag hur sillisar skulle ha sett ut på mig. Men nej, jag föredrar mina gamla vanliga.


Ronnie tycker inte att de är särskilt stora - killar har nog andra referensramar.

Det finns en man som jag tycker är riktigt grym i bloggvärlden. Alex Schulman. Ja, jag vet att han ser ut som en häst och verkligen inte gör sig i TV. Men skriva det kan han, det måste ni ge honom. Jag började läsa hans "hemska hatblogg" på aftonbladet redan -06 och har sedan dess varit ett troget fan. Han är nog min blogg-idol.

Men inte förrän han blev far till lilla Charlie slog det mig, vi är inte så olika han och jag. Han brottas med samma vardagliga problem som vi gör här hemma. Trots att han är en "kändis".

Det bästa är nästan att den där Charlie verkar vara en riktig argbigga jämfört med vår Emilian. Då jag läser förfasas jag över hennes humör, sänder tacksamma tankar till min son. Eller egentligen, blir såklart mallig.

Hur som helst, han har vettiga åsikter. Är språkligt duktig. Och säkert en väldigt bra pappa. När jag läste det här blev jag lite förvånad men mest väldigt glad, för det är så sant. Så viktigt. Och så oerhört viktigt.

Han är bra, för bloggvärlden, den där Alex.

I morgon flyttar vi inte in. Men vi får nycklarna och då är huset vårt. Sedan väntar galet mycket renovering och mekk. Men tänk ändå att vi har ett hus. Ett brunt.



Här ska familjen Ericsson/Håkansson bo.

Lite mat innan vi ska bege oss ut på promme.


Brukar spilla - därav rutig handduk.


Kan själv.

Jag önskar att jag vore en person som käckt kan kläcka ur mig att "det där med sömn är överskattat". Alla ni som känner mig väl vet att det är det sista jag skulle säga. Jag älskar att sova, är så in i helvete bra på att sova och kan sova i princip varsom helst.

Min son har tyvärr inte ärvt dessa egenskaper. Fan.

Han älskar inte att sova, han älskar att vara vaken, på natten, på morgonen, på dagen. Inatt har varit en sån där natt. Jag var uppe och snurrade fyra fem gånger mellan tolv och två, för att nappen fallit ut, herregud sätt in den själv, tänker man till slut, men man säger det inte med arg röst till bebisen!

Runt tre ville han ha mat, det är väl okey, det går relativt smidigt och vi somnar om. Tyvärrr ska maten ut runt sex, jaha då är det bara att lufsa upp och byta på honom, i ett mörkt badrum, herregud mörkt ska det vara, allt för att han inte ska bli pigg och tro att det är morgon. Därefter är det ett gissel att få honom att sova, jag vill ju absolut inte gå upp i så okristlig tid. Lyckas tillslut, men jaha då är han hungrig vid sju igen. Sinnes. Matar in och yes han somnar. För att tappa nappen stup i kvarten fram till åtta. Vid åtta är han klarvaken, ligger och sjunger (?) en millimeter från mitt öra. Ibland är det gulligt när han sjunger. Nu är det vidrigt. Eller nä, det är det kanske inte, men lite oskönt i alla fall.

Just då känns det som att jag har blivit överkörd av en gaffeltruck. Jag som brukar vara morgonpigg, vill typ dö en smula för att få lite lite mer sömn. Men nej, Emilian ger sig sällan, vi masar oss upp, vår dag har börjat. Jag längtar till kvällen.


Jag vill inte sova!

För vissa är dagens bästa majs och potatis i pureform. Annars har det varit en gnäll- och skrikdag av sällan skådad like. Till slut fick jag nog och hyste ner honom i vagnen och rullade ut. Bebisen alltså - inte mannen. Även om jag ibland vill slänga ner honom i en vagn också.


Mums mums!

Planen var att flyttpacka - verkligheten vann, inget blev packat. Istället blev vi lite onödigt krafs rikare efter den oplanerade stadsvandringen.

Idag är det en sån här dag.


Har massor att ta tag i. Tvätt, disk, städning, packning...listan är lång. Det resulterar oftast i häng i soffan med diverse undanflykter.

Förmiddagens undanflykter:

Huvudvärk
Emilian sover
Måste kolla in alla funktioner i min nya telefon
Ska bara dricka upp mit te
Måste kolla efter en jacka till Emilian på nätet

Denna lista kan bli hur lång som helst inser jag nu. Faktum kvarstår dock - Emilian sover och jag KAN inte härja runt då. Skönt. Soffan är bekväm. Kanske kan ta en liten lur. Oj, snart "Days of our lives" - avsnitt 163784 typ, får inte missa. 

Sprang på det här hos Malin:

Framgångskonceptet för ett lyckat förhållnde är att:

ingen tidigare genomgått en skilsmässa
kvinnan har högre utbildning
kvinnan är minst fem år yngre än mannen 

Dessa är de förhållanden som har störst chans att överleva - känns bra för vår del 2 out of 3

Vidare konstaterades att de relationer där kvinnan  hade högre utbildning än mannen hade åtta gånger så stor chans att vara länge.

En outbildad äldre man utan skilsmässa i bagaget ska tydligen vara the shit alltså - för er som letar.

Fick en ingivelse när jag susade förbi 3-butiken idag. For in och vips kom jag ut med en helt ny mobil. Gjorde ett så kallat byte. Bytte upp mig. Fick reda på att jag har haft min gamla sedan februari 2006, med andra ord inte en dag för tidigt med en ny. Det bästa - kostade inte en spänn.


Det blev en sån här. Nice. Känner mig lite mer cool nu. Fotade Emilian som en galning när jag kom hem. Testade alla funktioner och blixtrar. Flash aa aaa!

Ronnie säger att jag snarkar. Nej säger jag, men efter att ha hört en ljudinspelning (som han spelat in när jag sov) är jag övertygad. Det gör att jag numera sover med snygga plåster över näsryggen. Känns sexigt.

Till detta bär jag en sju nummer för för stor, urtvättad, extremt gammal IKEA t-shirt med 50-års trycket på ryggen. Att vi över huvud taget fått till det och numera har en son är ganska otroligt.

Förr om åren vill jag i alla fall minnas att jag hade små nätta spetsprydda nattlinnen i silkiga material. Snacka om förvandling. Och då inte till det bättre. Stackars min man. Det är kärlek detta.

Förr Nu

Vi testar webcameran. Emilian vill helst trycka på alla tangenterna samtidigt. Samt dregla ner hela datorn. Mamman vill helst se snygg ut tillsammans med sitt barn. Mamman ser resultatet och känner att - mission faild big time.

Jag tycker nog själv att jag är en hyfsad god kock. Ibland skulle jag till och med platsa i "Halv åtta hos mig", enligt mig själv iaf. Det som nedan presenteras är inte det kulinariskaste jag tillrett vill jag lova. Vet inte hur jag tänkte, det ska ju vara en fröjd för ögat också.

Så håll till godo, mitt första recept på den här sidan. Snabbnudlar med massa curry och färdigköpta köttbullar.

Jag är bättre än såhär. Jag lovar.


Nöden har ingen lag, bråttom hade jag nog också.

Det bästa med min helg är att måndagsångesten aldrig infinner sig. Kan inte med ord beskriva hur skönt det känns på söndagskvällen, ser fram emot varje veckodag numera.

Idag hade vi mamma + bebisträff att längta till. Emilian är alltid enda killen på dessa träffar, märkligt, det måste fötts enormt många tjejbebbar i Växjö denna sommar. Han tuppar sig dock inte, skönt, han sköter sig alltid, superskönt. Idag något trött, somnade direkt på hemvägen. Tog ett extra varv i stan, människor flyttar sig nästan alltid när man kommer med vagnen, gillar vi.

Regn och åter regn, men vet du vad, det gör mig inte så mycket. Jag är så nöjd. Har min man, min son, snart vårt hus, herregud. Gud ler mot mig. Det här måste vara hur lycklig stavas.


Jag är så lyckligt "Lottad"

Varje helg tar vår skatt sig ett bad. Detta sker under kontrollerade former och procedurer. En av oss är med i badkaret med Emilian och en utanför som tvättar den lille krabaten. Efteråt är han alltid så slut att han somnar in bums. Han är ljuvlig när han är sådär nybadad, varm och gosig.

Det är spännande med vatten. Lite skräm-mande såklart, men oftast roligt.

Det känns lite knas att någon ska sitta och läsa det jag skriver. Mina personliga tankar, någon som gömmer sig bakom sin datorskärm får ta del av mitt liv. Även om det är en vän eller någon i familjen är känslan lite märklig. Ronnie fick länken via msn igår. Pirrigt.

Känner mig liten och lite rädd, men nu är det dags.

Kollar på Vem kan slå Filip och Fredrik. Fredrik gör en liknelse där han benämner Filip som en björn (känns helt rätt) och sig själv som en stork (klockrent). Jag frågar min älskade vilket djur han tycker jag är. Svaret kom efter cirka tio sekunder - en panda!


Jag och Emilian då eller?!

Pandans main task i livet - sova och äta! Känns kanon, verkligen älskling, tack!

Det där med att gå ut har varit ett huvudbry. Kommer jag att kunna:

lämna min älskade bebis - svar ja
klarar hans pappa att ta hand om honon - svar ja
klarar jag att vara ifrån honom - svar ja
dricka något - svar ja, med måtta, en och en halv öl är helt ok
bestämma vad jag ska ha på mig, vad har man på sig som morsa på stan - svar ingen aning vad fan är inne nu liksom?!

Usch det var lite märkligt att svira om till party måste jag säga. Körde vad jag trodde var ett säkert kort med smala jeans stövlar och linne. Det visade sig att Grace kryllade av glammiga brudar i lyxförpackningar. Kände mig tråkig men safe, smälte nog nästan in i väggarna med min likgiltiga outfit. Drack väldigt lite, det var okey. Dansade en del, det kan lämna övrigt att önska, stel som en pinne, kände inte igen några av inne-hitsen, men stuffade på ändå.

Mina tjejer är de bästa om man vill ha en rolig utekväll, då spelar kläder, musik och trendig dans föga roll.

Då var helgen nästan slut. Som vanlig gick den galet fort. Fredagen var lika med fredagsmys, ugnsstekt kyckling och klyftpotatis såklart. Snäll bebbe som somnade i tid, lite Idol på det. Vad kan en människa mer begära, en kyss av sin älskade också såklart. Himmel.

Mysiga vänner trillade in allteftersom under lördagförmiddagen, jag älskar verkligen dessa flickor. Växjö bjöd såklart på sitt bästa väder, hellregn, inget nytt på den fronten alltså. Lilleman däremot bjöd verkligen på sitt bästa jag, tror inte han skrikit en enda gång i helgen, då det funnits många famnar att mysa runt mellan. Lunch och lite fika på stan, följt av slapp och mys i soffan. Därefter bryter helvetet lös, eller nja, sex yra töser som ska samsas om en dusch, två speglar, en fön, ja beskrivning överflödig. Allt under skratt och glam.

Middag tillreddes, kycklingmekk enligt Ronnies recept. Alla lovprisade denna enkla kokkonst. Vin avnjöts, tempot höjdes. Dock relativ lugnt tillställning, kan bero på barn i bilden. Tripp till Grace, ja även för mamman. Alla rörande överrens om att Växjös utbud av såväl snyggt manfolk som trendiga uteställen fortfarande lyser med sin frånvaro. Det hindrade inte oss från att äga the dancefloor, ni vet vilka ni är.

Mysig söndag med lång frukost följt av fika hos Söderkvists på Teleborg. Mycket fint hus och mycket goda kakor. Sabina och jag gjorde the campus tour efteråt. Nostalgi.

Det var en slagen familj Ericsson/Håkansson i eftermiddags. Jag och Emilian sov ett par timmar. En underbar helg helt enkelt. Jag är så glad ock tacksam för mina fina vänner. Vilka tjejer alltså!

I morgon kommer Sandra Stina Åsa Sabina Cissi Johanna och Paulina på besök. Det ska bli galet kul, saknar dem som fan helt enkelt. Det var fruktansvärt när alla flyttade. Poff sa det, så var alla borta. Nu är det bättre men i början var det jättetungt och ensamt. Egentligen bor de inte så rysligt långt bort, men från att ha bott i samma hus/på samma gård, på Forskaren blev det ett jättelångt avstånd.

Det bästa är att varje gång vi ses är det som vanligt. Samtalämnena har dock förädrats en smula. Från att ha pratat mest tentatermer, Sivanskön, måndagsmiddag är det nu husköp, förlovningar, bröllop och barn...steget vi tagit är långt. En resa helt enkelt, som vi gjort tillsammans. Jag älskar dessa tjejer. Vi uppdaterar varandra ofta via mail, msn, facebook etc. men ingen går upp mot att ses live. De flesta var här en sväng i somras då Emilian var ny, nu känns det som en evighet sedan.

Jag längtar, det ska bli så underbart att ses igen. Mys står på schemat, middag, vin, lite utgång kanske. Får se hur Emilian ställer sig till allt detta bara. Ronnie har lovat passa. Får även se om party-Lotta finns kvar här inne någonstans. Risken är stor att jag känner mig som "morsa på stan" om vi går ut. Saknar min gamla killer-body (eller killer och killer) mina skinny-jeans något enormt. Lär bli någon mammatunika till slut.

Vill vara cool. Svårt när min coolhetsfaktor är lika hög som risken att min mamma skulle röka på. Det vill säga obefintlig.

Det är jag som är Emilian-Smilian =). Gästbloggar här på mammas blogg, hon tjatade så på mig. Suck! 

Jag tycker mycket om att ligga i mitt baby-gym, sitta i min baby-sitter eller softa i vagnen. Dock endast när det passar mig. Mamma och pappa får inte bestämma, nej det gör jag. Kom ihåg det, Emilian rules!

Jag älskar att får äta själv ur min blå nappflaska, sedan spyr jag gärna på pappa också. Jag blir liksom så till mig så att allt bara kommer upp. Jag bryr mig inte så mycket, men pappa verkar tycka att kräks är lite ofräscht. Han är en sådan mes ibland. Herregud, bajs och kräk är naturligt pappa.

När mamma och jag är på sångstunden träffar jag mina polare, de är okey fastän de är tjejer. Förra veckan var de här och hälsade på, fyra brudbebisar, lite jobbigt tyckte jag men jag stod ut, det gäller att gilla läget liksom. De sånger ja gillar bäst är när jag får slå på trumman och flyga högt upp i taket. Tyvärr verkar mamma tycka att de är lite jobbiga, hon pustar och har sig, mera mamma, mera säger jag!

Nähä nu orkar jag inte skriva mer, kan ju inte slösa min dyrbara bebistid med sådan här dravel. Jag har saker att sköta, nallen ska dreglas på, nyckelpigan ska skrikas på och spöket Laban måste få sin Emilian-dos också.

So long!

Älskar mitt hår här. Nu ser det ut som ett skatebo =/. Nackdelen med att trappa ner på amning.



Här ser det också nice ut. Hela jag ser nice ut, dock tar Emilian allt fokus, den lille godingen, ibland är han så söt att jag vill äta upp honom.

I morse skrattade jag...nästan, jag stod i hallen i linne och morgontofflor med famnen full av smutstvätt, Ronnie stod framför spegeln iförd snyggbrallor, vit skjorta, och sin ullparkas. Snacka om stereotyp kärnfamiljsfördelning. Han susade iväg till jobb, jag lufsade in till tvättmaskinen. Dock klagar jag inte för jag är typen som gillar att vara hemma och skrota. Just nu känner jag inte alls för att vara någon slags karriärkvinna (som om jag någonsin varit det), jag älskar dagarna med Emilian, disk och tvätt till trots.

Igår såg vi "Burn after reading" eller Ronnie såg, jag vet inte riktigt vad jag gjorde. Sen blev det tjaffs, det ska inte alls alltid vara på mitt sätt, men Emilians sätt verkar låta som mitt sätt enligt Ronnie. Blä. Hatar tjaffs. Tycker inte heller om att vi inte alltid pratar ut (aldrig) om tjaffset dagen efter. Snart kommer det väl att smälla ordentligt. Jag avskyr när vi bråkar, hur väl jag tänkt ut mina argument i förväg och hur arg jag än är "vinner" jag aldrig. Ronnie är en mästare på gräl, envis, arg, aggressiv, usch. Nu kanske jag är partiskt (såklart) men det får man vara. Känner att jag är lite irriterad än, sedan igår. Hoppas det går över.

Idag har vi städ, tvätt, matshopping på schemat. Lillen sover i sin vagn, tog en timme, skam den som ger sig. I morgon kommer bästaste tjejerna. Som jag har längtat!

Behöver inte säga så mycket mer. Nu sover han sött, jag njuter av ensamtid. Nyss hemkomna från sångstund och lite fika på det. Supermysigt. Jag som knappt kan ta en ton (enligt Ronnie i alla fall) älskar torsdagsförmiddagarna.

Trots att vi inte alls vill tjaffsa, argumentera eller bråka är det ibland ofrånkomligt. Speciellt då båda är trötta. Emilian har under eftermiddagen varit allt annat än på solskenshumör. Trött och grinig. Försökte med massage, kanske att han skulle slappna av, inte då. Testade vagna upp och ner för dörrmattan, resultat - gallskrik och gråt. Till slut fräste jag och Ronnie åt varandra om ett golv som vi har köpt. Finaly somnade alla tre.

Jag drömde att vi hade en bebis till, en liten Sture. Mycket märkligt då jag senast igår sa till Ronnie att jag ville ha ett syskon till vår son, snart. Men Sture kom lite väl snart, var omtöcknad när jag vaknade. Plus seg som man alltid är då man sover på dagen. Sture kändes alldeles för verklig. Då kommer det väl att bli svårt med sömnen i kväll vilket gör det svårt att komma upp till baby caféet imorgon. Allt får man sota för.

Nu är alla glada. Snart köttbullar på bordet. Hoppas jag. Ronnie har lovat. Vi får se vem som gör dem.

Först tänkte jag hela tiden på att någon skulle läsa vad jag skrev, och försökte således anpassa mig efter det och skriva lite roligt (jag tänkte att jag skulle göra så). Nu känns det mer som att jag skriver för min egen skull. Har länge tänkt att skriva ner några rader om vad jag och Emilian gör varje dag. Det har inte orkats med, jag får alltid kramp i handen när jag skriver för hand + att jag skriver så satans fult. Så bloggen här får funka som min lilla "vad vi har gjort idag" dagbok. Nog om det.

Frulle och Äntligen Morgon - check
Facebookat - check
Promme runt sjön - check
MSN:at - check

Ja såhär kommer det förmodligen att se ut varje dag. Emilian sover i sin vagn i hallen, jag sitter med datorn i knät. Har Ronnies löpartights (med BossMedia logga) på mig, kände mig oerhört proffsig när jag "powerwalkade" runt sjön (skenet bedrog), jag har typ aldrig sprungit några längre sträckor. Men "the look" är allt som man säger.

Ronnie var hemma idag, sjuk. Nu är han på jobbet i alla fall. Dörren var olåst när vi kom hem, jag reflekterade inte ens över eventuella inbrott - det är att vara godtrogen. Trots att jag haft inbrott och blivit bestulen tidigare.

Note to selfe - fila ner naglarn, det tar för lång tid att skriva på den här minidatorn alltså!

Alltså, hur jag än vrider och vänder mig så är vi alltid, och kommer alltid att vara två om vår son. Vi är två som har "gjort" honom och vi är två som ska "skapa" honom. Det vill säga påverka - uppfostra honom till en liten individ. Men nu, hur gör man egentligen, inget vet väl bäst, och vi vill båda hans bästa. Ibland är man oense, hur gör vi nu, är det den som tar honom först som får bestämma. Ibland blir jag galen, jag vill göra på mitt sätt, vårt sätt, som vi gör, han och jag om dagarna. Det kortet spelar jag dock sällan ut, nästan aldrig faktiskt.

Idag gick det bra, men det kommer att bli fler tvister, åsikter, gräl. Det löser vi nog då, vill inte ta något snack ikväll i alla fall. Te, soffa, tv känns så mycket mer riskfritt. Själen behöver sin ro. Älskar ljudet av diskmaskinen.

Nyss hemkomna från föräldragrupp. Mannen var för sjuk för att följa med (jo men visst). Inget revolutionerande sades, varken av barnmorska ett eller barnmorska två. Ärligt talat ger det, i alla fall mig, mer att googla då problem uppstår. Mammor frågade frågor, inga svar från varken barnmorska ett eller två. Snarare ifrågasättning och lustiggörande av huskurer.

Jag kanske är kritisk. Snobbig. De barnmorskor jag hittills mött på mvc, bb, bvc har varken imponerat eller direkt hjälpt mig i min mammaroll. Är det inte generationsbyte inom den branschen snart. Emilian tyckte nog att det var okey, somnade som en stock under den korta prommisen hem.

Här hemma möts jag av en sovande man, alltså ingen mat på bordet. Hade jag verkligen hoppats på det? Jag vill ju oftast göra det själv egentligen. Köttfärssås. Amningshungern har satt in.

Då var jag alltså igång. Vet inte om jag kommer att gilla det här med bloggande. Gör ett försök, mest för min egen skull skulle jag tro. Kanske för att någon gång i framtiden kunna visa min son att jag faktiskt dokumenterat lite om hans bebistid. Föga troligt dock, att han som femtonårig kommer att bry sig. Men Emlilian, det här är vad mamma pysslade med när du låg i ditt babygym och jollrade som bäst.

Idag vaknade vi någotsånär utsövda jag försökte sno åt mig några få sekunders mer sömn trots att lilleman hade någon form av sångtävling cirka en centimeter från mitt öra. Härligt. Blev ett sjövarv, helt underbart ute, tog på mig alldeles för mycket kläder som vanligt. Mötte flera mammor som alla gick i par. Varför känner man sig alltid som en looser när man går själv. Försökte intala mig själv att jag har massor med mammavänner. Insåg sedan snabbt att jag var en tönt och njöt av vädret i stället.