Vardagssörjan
I morse skrattade jag...nästan, jag stod i hallen i linne och morgontofflor med famnen full av smutstvätt, Ronnie stod framför spegeln iförd snyggbrallor, vit skjorta, och sin ullparkas. Snacka om stereotyp kärnfamiljsfördelning. Han susade iväg till jobb, jag lufsade in till tvättmaskinen. Dock klagar jag inte för jag är typen som gillar att vara hemma och skrota. Just nu känner jag inte alls för att vara någon slags karriärkvinna (som om jag någonsin varit det), jag älskar dagarna med Emilian, disk och tvätt till trots.
Igår såg vi "Burn after reading" eller Ronnie såg, jag vet inte riktigt vad jag gjorde. Sen blev det tjaffs, det ska inte alls alltid vara på mitt sätt, men Emilians sätt verkar låta som mitt sätt enligt Ronnie. Blä. Hatar tjaffs. Tycker inte heller om att vi inte alltid pratar ut (aldrig) om tjaffset dagen efter. Snart kommer det väl att smälla ordentligt. Jag avskyr när vi bråkar, hur väl jag tänkt ut mina argument i förväg och hur arg jag än är "vinner" jag aldrig. Ronnie är en mästare på gräl, envis, arg, aggressiv, usch. Nu kanske jag är partiskt (såklart) men det får man vara. Känner att jag är lite irriterad än, sedan igår. Hoppas det går över.
Idag har vi städ, tvätt, matshopping på schemat. Lillen sover i sin vagn, tog en timme, skam den som ger sig. I morgon kommer bästaste tjejerna. Som jag har längtat!
