everydaycharlotte

Dagens tips. Åk till en galleria (ensam utan man och barn givetvis) en måndagsförmiddag. Du är garanterat typ alone i butikerna. Det är möjligt att lassa in hur mycket som helst i provrummen. Och. Gå ut och hämta nya saker. Det är ingen kö i kassan. Det är inte någon trängsel. Det finns personal tillgänglig. Det är underbart. Speciellt om det står jeans på inköpslistan.

Dessa kom jag hem med. Billiga. Sköna. Bra att ha jeans. Vet inte om jag måste skriva det självklara. Men. Det är inte jag på bilden. Jag ser en smula midre hot ut i mina. Men jeansen ser ut precis såhär.


Bild ginatricot.com


Sedan blev det nya skor också (inte dem på bilden). Och lite tingeltangel. Sådant som man som småbarnsmorsa aldrig har tid för (tar sig tid för) längre. Nice.

Egentligen vill jag ha en sänghimmel från Lisbeth Dahl. Men eftersom jag aldrig hittar den. Köper jag annat under tiden. Här är mina fynd från Drömgården i Norrköping.

Smyckeshållare (förvisso Lisbeth Dahl), smyckesskrin (också LD), ljusshållare i lila, ljushållare med pärlor (de två sistnämna är från en annan butik, men jag kommer inte ihåg vad den hette).

Jag köpte även en slags ljusstjärna av pärlor/glitter som hänger i fönstret. Den fick dock inte plats på bilden. Min man var överlycklig. Promise.


Krimskrams som glittrat. My cup of tea.

Liten söndagshälsning från oss just nu. Soffan. Under täcket. Myser. Ser på Musse. Igen.




Emilian slår på stort. Med en slängkyss.

Det kunde man inte tro. Att jag 2005 på min och Stinas roadtrip i Asien. Faktsikt skulle samla på mig kunskap/viktig info. Som jag hade nytta av igår. När jag fullständigt krossade min man i "På Spåret". Eller nja krossade är väl att ta i. Men jag vann i alla fall. Solklart. Han kanske inte kommer att hålla med om detta. Men hallå. Det är ju inte hans blogg. Eller hur.

Förra veckan var HongKong ett av resemålen. Och yes jag kunde en del. Och igår var det Saigon. Som jag typ tog på 10 poäng (eller?). Hur som helst måste jag ha ramlat över viss fakta när vi var där. Trots en ansenlig mängd buckets och drinkelidrinks.

Tänkte att jag skulle publicera en fin bild från just Saigon. Men eftersom bilderna finns på en annan dator, kikade jag igenom dem som fortfarande ligger kvar på Resedagboken. Hittade en som jag med säkerhet vet är från Saigon. Så det får bli den.


Me and Mike-the-Bike på en takterass klockan 05-06 på morgonen.


Sedan hittade jag den här. Från Thailand. Och herregud vad brun/svart jag var. Har aldrig varit (och kommer nog aldrig bli) så brun. My good.

Men vad är det här? Nu är pappan sjuk. Så in i helvete sjuk. Han kräks och kräks och kräks. Den lille och mamman försöker parera. Så att vi inte är i närheten.

Eftersom vi inte heller är helt hundra, har vi hängt inomhus hela dagen. Vi har sett på film mest hela tiden. Musse Pigg och hans jävla vänner. Den lille kan se den om, och om, och om igen. Vi har tappat räkningen på exakt hur många gånger vi har tjoat JAAA när Musse frågar om vi vill hänga med på hans äventyr. JAAA för helvete. 

Nu är mamman alone i soffan. Uttråkad och rastlös. Hoppas verkligen att morgondagen bjuder på fler och roligare aktiviteter.



  

När man kommer till jobbet och upptäcken en stor fläck lingonsylt (den lille to blame då jag ej äter lingonsylt) på sin kofta. Då. Är det praktiskt att jobba i en klädbutik.

Vips var jag omsvirad. Basskjorta (som jag för övrigt avskyr) åkte på. Och. Vips så såldes en. Mycket bra. Tack vare den lille kan man kanske säga.



Me in basskjorta working.

Här kommer en bild. På mig. En dag på jobbet. När jag hade lockat håret. Och förmodligen hade det ganska lugnt. Då tar man bilder. På sitt lockiga hår. Bakifrån. Enjoy.

Då var det dags för den lille. Kräksjuk. Perfekt tajming också. Precis när mamman målat naglarna (ej torkat alltså) och pappan är på tennis. Då blev det kräkkavalkad inne hos den lille. Märkligt nog klarade sängen sig.

Vi får dock vara glada att det skedde där och inte på till exempel ICA eller i bilen. Det hade inte varit nice. Inte för att det var speciellt nice någon av de sju gångerna han kräktes. Stackars liten som inte förstod någonting av vad som hände. Och stackars föräldrarna som inte heller förstod hur så mycket kräks kunde finnas i en sådan liten kille.

Tre pyjamasar, två maskiner tvätt, och några (flera) timmar senare somnade lilla familjen utmattade. Pappan jobbar hemifrån idag. Mamman jobbar bortifrån. Och den lille kryar på sig.

Detta blir ett inlägg utan bild. Det kanske ingen misstycker mot.

Jaha då är jag sjuk då. Jag som inte har haft en enda sjukdag från jobbet sedan 2006 typ. Magen är i uppror. Det går kräksjuka både på jobbet och på Emilians dagis. Örk. Jag huserar på ovanvåningen. Mannen och den lille lever där nere. 

Igår när jag var som sämst med feber och allt. Då skulle mannen på någon slags företagsmiddag. Han har ju bytt tjänst (igen) och då ingår det visst lite fancy dining. Alltså. Fick den lille rycka in och ta hand om sin mamma. Han var en ängel. En exemplarisk liten som roade sig själv samt såg "bompa" (Bolibompa) så mamman kunde vila och kurera.

Hemma från jobbet. Kör med Pro Viva och Sex and the City maraton.

Visst är det lite för bra uträknat av folktandvården, att skicka påminnelsesms, kvällen innan det bokade (glömda) tandläkarbesöket. Då har man ju noll chans att ringa återbud. Morr.
 
Emilian och jag säger grrrr. Och visar våra tänder. Jag mina övre och Emilian sina nedre.

Vi åt härliga trerätters på Bacchus Källare. Det var gudomligt gott. Det vita vinet var underbart. Den lille uppförde sig som en prins. (Nästan). Alltså väldans trevligt. Maten. Herregud maten. Jag åt:

Förrätt: Klassisk Toast Skagen på handpillade räkor toppad med löjrom.

Varmrätt: Grillad Oxfilé. Örtbakad tomat. Rostad smålök. Balsamicosky. Potatispure smaksatt med vitlök.

Efterrätt: Presentation av choklad. Mörk chokladfondant. Mjölkchokladmousse och vitchokladbrulée.

Herregud igen alltså.

   
Hm, vad ska vi äta nu då? Nä nu vilar jag mig lite här. Bäst att sitta hos farfar.

Den lille var exemplarisk. Precis vad man kan begära av en ett och halvtåring på finrestaurang. Ibland gjorde han små avstickare. Dock kan man alltid muta med pepparkakor. Och vinna några minuters frid och fröjd. Over all. Underbart.

I helgen har lilla familjen varit på lyxweekend. Norrköping. Minsann. För att fira far. Svärfar. Farfar. Som fyllde 60. Nu tänker ni då genast. Men han bor väl inte i Norrköping. Och. Nej. Det gör han icke. Men vi sammanstrålade där. Någonstans mittemellan liksom. Perfekt.


Foto: Charlotte Håkansson

Här bodde vi. Riktigt nice mitt i stan. Som ni alla vet är ju jag en sucker för hotellfrukost. Eller. Nu vet ni. Och den här frukosten hade allt. Äggröra. Bacon. Olika frallor. Kokta ägg. Rökt lax (oväntat gott till frulle). Ostar. Charkuterier. Fil/yoggi och sånt bjäfs. Färskpressad juice. Grönsaker. Färsk frukt. Till och med jordgubbar. Smoothies. Morotskaka. Winerbröd. Kakor. Bärmousse.

Ja gud vet allt. Vi åt galet mycket. Hade inte ens tid att skämmas då den lille skrek i falsett, så hela matsalen tystnade. Annars var han otrolig duktig. Den lille.

På Emilians dagis har alla barnen (i alla fall de på Fjärilen och Nasse) varsin liten bildebok. Med foton på sig själva, familjen, saker de gillar eller kanske något husdjur.

Dessa bildeböcker är det upp till föräldrarna att skapa. Min man muttrade lite om att han nog inte var så bra på pyssel och knåp. Alltså fick mamman helt fria händer. Jag kanske gick en smula över styr med klistermärkena. Men hey. Scrapbooking var ju fun. En stund.

Här är några utav sidorna. Det saknas dem med farmor och farfar. Faster och kusinerna. De är under bearbetning as we speak.

Då är vi klara med inskolningen av den lille. Stort tack till mormor som varit hos oss i en och en halv vecka. Stort tack. Emilian älskar (eller i alla fall gillar starkt) sitt dagis. På morgonen när vi säger att nu är det dags för dagis. Då sladdar han ut i hallen och river fram sina ytterkläder. Han stänger av tv:n (japp vi kör Bolibompa på mornarna) och ser uppfordrande på sin mamma. Hon måste ju skynda sig.

Allt har gått galant. Inte en tår. Bara en hej då kram. Han stormar sedan fram och kastar sig in bland barn och underbar personal. Än så länge är det bara sju barn på avdelningen Fjärilen. Emilian. Greta. Alva. Gustav. Elsi-Lou. David. Ellie. Skönt med lite mindre grupp så här i början.

För mamman är det en smula konstigt. Att den lille har ett eget liv. Med sovstund. Mellis och middag. Hur ska det här gå. Mamman vill vara med honom jämt. Eller nej förresten. Inte när han är irriterande och omöjlig. Japp, det händer också. Men oftast är han. Alldeles. Alldeles. Underbar. Mitt barn.

Emilian och Kaaaatiiii (som han då heter) sitter bänkade.

Varje gång någon lämnar huset. Ska den lille vinka av. Att det ibland går över en timme spelar inte så stor roll. Fram med stol/fåtölj och upp för att vinka.

     

Då var det dags. Det oundvikliga. Den lille. Tar sig numera obehindrat i och ur sin säng. Det enda stället där man kunde placera honom och veta vart man hade honom. No more. Nu gör han som han vill.

     
Här har han placerat två stolar så att han ska ha något att stå på då han klättrar i.

   
Dessa stolar är även praktiska att lända på när han klättrara ur. Smart!

Mamman och den lille delar inte alla intressen. Den lille är sjukt intresserad av bilar. Eller bara av bilar. Mamman not at all. Det är bilar högt och lågt. I går natt skulle han promt sova med ett par i sängen.

Och gud nåde om man råkar flytta bort en av de små metallklumparna utom räckhåll. Vi har tamigfan bilar överallt. Och ja, det gör jävligt ont om man trampar på dem.




Här kan han sitta i timmar. Helst ska någon (pappan såklart) sitta med och brumma runt.

06.30 - uppstigning
07.00 - dusch + smink + föning + plattning + volymning + påklädning
07.30 - byta på och klä den lille + göra honom ren
08.00 - mata den lille med gröt + äta lite själv i förbifarten
08.30 - dags för ytterkläder och packa väskan
08.45 - gå till dagis
09.00 - lek på dagis
09.30 - mamman lämnar den lille på avdelningen med fröknar och andra barn - går fint
10.30 - mamman kommer tillbaka - den lille noterar det knappt, allt lugnt 
10.45 - ytterkläder på - promenad hem
11.00 - mata den lille med spagetti (han vägrar att äta)
11.15 - lämna över till mormor
11.20 - rusa till bussen
11.38 - anländer till jobbet - jobbar som en tok
18.00 - slut på jobb - får skjuts hem av mannen
18.30 - laga mat
19.00 - lek, bus och mys med den lille
19.30 - halv åtta hos mig
20.00 - pyjamasdags för den lille
20.15 - nattning av den lille (tar egentligen bara 1 minut)
20.30 - egentid/städa/plocka/tvätta/fixa inför morgondag
22.00 - god natt typ

Roligt schema va. Snacka om tidspressat och inrutat. Och då har vi ändå hjälp av mormor denna veckan. Shit när allting ska klaffa av sig självt. Som tur är, verkar den lille nöjd och tillfreds med dagis. Han har roligt, leker och märker knappt av mamman.

Mamman som för övrigt borde få in lite träning i det där schemat också. Och kanske lite kvalitetstid med mannen. Och lite social tid med övrig bekantskapskrets.  Kanske dags för ett exceldokument på det här med tid.

Greta kryper ner i sängen. Emilian är inte sen att hoppa efter. Än så länge är det tillåtet med killar på rummet. Och. I sängen. Tydligen. Vi får se hur vi ska tackla det här om 15 år. 12 år? 10år? Hjälp så snart!

Det är inte utan att mamman känner sig en smula utanför. Då den lille dagarna i ända går runt och vrålar. "Pappa pappa pappa paaaaapaaaaa."

Och det är bara pappa som duger. Till allting. I princip. Mamman är klart undanskuffad. Kanske att hon blir framtagen och avdammad så småningom. Men tills vidare lyssnar vi till "Pappa pappa pappa paaaaapaaaaa."

Då var han igång. Skogslekens förskola. Fjärilens avdelning. Det gick bra idag. Han ville knappt följa med mamman hem. Mest ville han leka med alla bilar som fanns. Och så var ju både Alva och Greta där. Emilians krok i kapprummet är mittemellan favvotjejerna. Vilken tur.

  
Så små har blivit stora. Emilian och Elsa-Lou (?) ritar och pysslar. Greta och Alva kikar på de stora barnen på gården.


Tänk att han sitter här. På sin förskola. Och är stor.

När en försvinner ut ur bild. Då dyker en annan in.

En oskön incident i fredags kväll. Jag var trött. Skulle tvätta bort mitt ögonsmink med min ögonremover. Tog fram en bomullspad. Dränkte den i remover och pressade mot ögat (som var stängt). Hann under en microsekund notera att det luktade starkt. Men gnuggade ändå mot ögat.

Innan jag inser att det är nagelacksremover. Med ACETON, som jag står och gnider mitt öga med. I stället för att skölja med vatten. (Det sved som satan). Rusar jag ut och ropar på min man. Han kommer susande ner för trappan och menar på att jag bör skölja ögat genast. No shit liksom.

Det är så typiskt mig. Inte att ta fel. Utan att i en krissituation ropa på hjälp i stället för att fixa själv. Som den gången då det brann utanför mitt lägenhetsfönster. Då ringde jag min vän Kent och skrek att det brinner. I stället för att ringa brandkåren. Thats me.


Hur kunde jag ta så fel?

Jaja. Om ni verkligen vill så. Me on new year. Black lace dress. Typ. Fick beskära bort lite av min överarm då den tenderade att ta över hela bilden. Det är den största fördelen, med att ha en blogg. Man får beskära lite som man tycker.

Enjoy!

Snart blir det kanske tjatigt. Men vi har det galet mysigt. Hemmagjord chiliräkpaj. Charkdelikatesser. Vitt vin. Ostbågar. Chips. Choklad. Soffan. På Spåret. Lets Dance. Fredag. Åh I love. 

Enda smolket (-en). Ska jobba i morgon. Och. Vår son saknas.

Mamman saknar den lille. Vilde. Men ibland är det skönt att vara vara ensamma. Mamman och pappan har haft en riktig kvalitetsdag tillsammans. Insnöade. I vårt hus.




Här är han, under julkortsfotograferingen. Gullungen. Som ibland kan vara en riktig liten satunge. Eller i alla fall en unge som gör sattyg.

Just nu amazing. Barnfria. Sovmorgon till 10.30. Frukost på sängen av min fina man. Skidor i soffan (alltså tittat på, inte åkt). Tränat. (I know!). Och nu tacos (rester från igår) till lunch (något sen sådan). Detta on top of en grym VIP-REA igår. Som trots diverse teknikstrul gick över förväntan. Jag är liksom bara så jävla grym jämt. Jag vet, det är magiskt.

En annan sak. Vi känner sjukt många som ska ha barn i maj. Det är galet. Alla som ska ha barn nästa år ska tydligen ha i maj (och någon i juni - but still). Fem-sex majbebbar att se fram emot alltså.

För förtydligande. Vi ska inte ha barn i maj.

♥

Jag hatar teknikstrul på jobbet. Speciellt när jag är ledig. Cirka sju samtal i vardera riktning. Plus att min snälla man och min underbara son for med mig ner för att försöka få rätsida på problemen (japp plural).

Trots dryga två timmar var allting ändå kaos. Och har ni någonsin försökt roa en vild 1½-åring i en damkonfektionsbutik vet ni exakt efter hur många sekunder (japp sekunder) det blir tråkigt.  

Hoppas hoppas att det nu löser sig i morgon. Annars strejkar jag.

Happy New Year!

Of course åt vi en fabolous dinner på new years eve. Menyn.

Förrätt: Kräftstjärtar och halstrade pilgrimsmusslor. Serverade med en liten sallad på ruccola, avocado, tomat, gurka, fetaost. Pricken över i:et. Ringlad balsamico.

Varmrätt: Helstekt oxfilé. Vitlöksdoftande krämig potatisgratäng. Blandsallad. Chilibea. Tresorterspepparbea. Tzatziki. Och. Rödvinssås.

Efterrätt: Vit chokladmousse med en mängd bär.

Tyvärr finns inga bildbevis på maten. Som smakade gudomligt. Med det finns lite andra bilder. Here they are.
 
    

   

Special thanks to: Pär. Caroline. Alva. Johan. Emma. Niclas. Ronnie. Emilian.