everydaycharlotte

Kaosdagen från helvetet. I ett par dagar har jag haft lite svullnad i ögat. Övre ögonlocket, i ögonvrån, in mot näsan. Inte tänkt så mycket på det, utan mest stört mig då det ömmar. Plus att jag inte kunnat sminka mig.

Så igår blev det värre. Mer irriterat och svullet. Ringde 1177 och de sa att jag skulle kontakta jourläkarcentralen på lördagen (idag) då v-centralen redan hade stängt. I morse hade allt blivit värre. Svullet ögonlock. Ont som tusan. Irriterat och allmänt jobbigt. Trots receptfri mjukgörande kräm som Ronnie köpt åt mig.

Såg dessutom suddigt och ville helst ha ögat stängt. Köra bil ingen ide liksom. Tyvärr skulle Ronnie jobba på återvinningsstationen via sin idrottsförening och for kl 9. Jag ringde jourläkarcentralen och de ville att jag skulle komma omgående. Ringer Ronnie som lovat köra mig. Nähä ingen täckning på återvinningsstationen. Kommer till telefonsvar direkt. Ringer sjuttioelva gånger. Börjar gråta. Har ont. Emilian är galen. Han kletar bl.a. kokt ägg över hela köket och sig själv. Samt springer runt och skriker.

Ringer min supersnälla granne. Hon är en ängel. Kör mig och Emilian, först till återvinningen för att meddela Ronnie om läget, och sedan till jourläkarcentralen. Emilian är totalt omöjlig. Jag ser knappt och har ännu mer ont. Vi väntar i väntrummet. Emilian springer runt som en tok. Skriker och är allmänt vild. Jag vill ärligt talat typ dö.

Då bajsar han ner sig. Toppen. Då jag åkt ifrån både blöjor och våtservetter. Plus blivit meddelad att doktorn kommer snart. Får vänta i ett undersökningsrum. Emilian pillar på allt. Välter saker. Förstör inredningen. Löper amok helt enkelt. Jag får tag på Ronnie som genast ska åka hem och hämta blöjor och komma och hämta oss.

Han ringer dock upp igen. Och har inga nycklar hem. Men vafan. Blir skogstokig på Emilian som förutom att han stinker bajs. Beter sig som ett adhd-barn på speed. Doktorn kommer. Kan knappt undersökas så ont gör det. Försöker samtidigt hålla koll på vilddjuret. Har en infektion/inflammation på ögonlocket. Ska få salva. Glömmer fråga om painkillers då Emilian än en gång välter något.

Får be en sköterska om en blöja. Inte det lättaste att sedan byta på honom. Utan våtservetter. Med ett öga. Plus svinont i det andra ögat. Vrålar som en galning. Emilian störtgrinar. Ronnie kommer äntligen. Jag är då så arg och irriterad att jag skriker att det inte blir något lördagsgodis, ever!

Far till Apoteket. Får min salva. Åker hem. Ronnie måste tillbaka till återvinningen. Eftersom jag inte hann äta någon frukost. Kastar i mig kalla kokta ägg. Mår skit. Emilian superjobbig. Kletar nu kaviar över hela sig, mig och i pappans säng. Tror jag. Orkar inte undersöka saken närmare.

Jag skriker mest hela tiden. Emilian gråter och är omöjlig. Allt är fuck. Och inte har ögat blivit bättre. Till slut somnar han. Jag ringer om painkillers, får inga. Har nu mycket mer ont. Allt har blivit värre. I morgon blir det akuten och ögonläkaren där.

Här är han. Redo för förstörelse.

I morse hade mamman, Cissi + yngsta fröken Krantz, på besök. Långfrukost. Lyx. Speciellt när de två stora (vildarna) var på dagis. Förortshäng is the shit. Just saying.

Jag blir snart tokig. Den lille har kommit in i en varför-period. Han frågar "men varför" om precis allting.

Så här söt och prydlig kan man vara. I ungefär 15sek. I en kyrka. När Agnes döps. Nu är hon dopad enligt den lille.

Den lille går numera på gympa. Varje måndag. En timme. Roliga timmen. Det är mycket prat och längtan efter denna timme. Caroline som håller i det hela är fantastisk. Pedagogisk, påhittig och tålmodig.

Först är det uppvärmning till musik. Olika övningar och rörelser. Samling i ringen. Därefter plockas redskap fram. Ofta hinderbarna/olika redskapsstationer. Barn och föräldrar hjälps åt. Alla kör så svetten rinner. Kanske inte den gravida mamman, men alla andra.


Bilder från flera olika tillfällen.

Den lille springer som en tok. Klättrar. Hoppar. Gör kullerbyttor. Kryper i tunnel. Går balansgång. Åker kana. Gör volter. Kastar ärtpåsar. Zickzackar i slalombanan. Han är urduktig.

Därefter plockas allting undan. Mer lek. Kom alla mina kycklingar. Eller danslekar. Till slut avslappning och nervarvning. Mellis i form av vatten och banan. Innan hemfärd. Alltid en trött liten på måndagskvällarna. Trött och lycklig.

Mamman har hämtat den lille på dagis. Beger sig hemåt. Med barnvagn. Kommer till uppförsbacken från hell. Orkar knappt. Barnet får resa sig och gå upp för backen. Ända till den blåa skylten måste han gå.

Sedan får han åka igen. Det måste väl vara okey?! Trots att han numera vid samma ställe, alltid frågar om han måste gå heeeela vägen till den blåa skylten. Ja mitt barn. Ja.

Efter bowlingen blev det drinks på stan. Alkoholfritt för undertecknad. But still. Knäppte en bild. At the toilett. Kan ni forna Växjögirls se på vilket ställe vi var?! Det var nästan en aha-upplevelse.

"Jaha, är det såhär det ser ut. Egentligen."


Gravid och nykter. Lite annorlunda. At this place.

Efter födelsedagslunch blev det hastigt och lustigt bestämt att den lille skulle följa med mormor och morfar hem. Mamman och pappan således barnfria. En födelselördagskväll.

Dinner med vänner samt bowling styrdes upp. Och inte vilken bowling som helst. Discobowling. Nice. Tre gravida girls, alla i 6-7 månaden. Bowlade riktigt bra. Trots varsitt extraklot under tröjan. Vem som vann? Vet inte så noga. Men tippar på min man och Mia. 

     

Årets första. Leggings-och-utan-jacka. Den 24 mars. På min mans födelsedag minsann.




Den lille. Vårjacka. Keps och trehjuling.

Vi vet inte vem han har fått det ifrån. Men fotogenisk. Det är han. Och snygg. Det vet vi däremot. Att det kommer från - mamman (och pappan dårå). Helt solklart.


Foto: Erik Sällström

Har haft lite paus. Men här är vi. Jag och magen. Right now.


Foto: Erik Sällström