everydaycharlotte

Fredagsmiddag. Hanna och Tomas. Helstekt fläskytterfilé. Potatisgratäng. Gräddsås. Gelé. Panacotta. Chipsbuffé. Solsidan. Schas Ove. Schas.

Lördag. Tåg tre timmar. Ensamlyx. Finaste Åsa, Johanna, Sandra, Sabina, Cissi. Linssoppa. Muffins. Florsocker på Jo. Ultraljudsredskap. Bästa vänner. Shopping. Twist & Tango. Spårvagn. Innergård. Köpt lägenhet. Andreas. Vitt sinnesjukt gott leva vin. Fniss i soffan. Hjärtan. Bästa maten ever. Balsamico. Schlager. Minnen. Citat. Erövra världen. Mellan 3:e och 4:e glaset vin. Mer vin. Mycket mer vin. Gospel. Dans. Spårvagn. Inte Joel K. Dimma. Jo home. Underbar sömn.

Söndag. Sovmorgon. Mysfrukost. Shopping. Monki. Långlunch. Bebistalk. Tåg. Utgående vagn. 1:a klass. Sträckläsning. 292 sidor. Längtan efter bebbe. Mina två bästa. Uräcklig pizza. Lister. Lek. Bus. Gos. Borta bra men hemma bäst. Min man.

Underbar helg. Magisk. Fantastisk. Rolig. Lyxig. Flashig. Glamouring. Allt en förortsmorsa kan önska sig.

(Är den ok S?)
Jag har massor med bilder. Men ingen som är så märklig som den här. Ingen syns, men alla är med. Och den illustrerar ganska mycket ändå. Vilka vi är. Ni vet vilka ni är. ♥

Nu drar jag till Göteborg. Ska bli så jäkla underbart. Träffa de finaste flickor som typ finns. I Love.



Good bye - renovering, målning, städ, disk, tvätt, blöjor och barnmat! Hello - shopping, drinkar, lyx och glammour! ( Hm kanske något överdrivet)

Smart av min man att boka tennistid mellan 17-18 när vi ska ha "middagsbjudning" kl 19. Det betyder att han tyvärr inte kunde vara med och laga maten, städa huset, fixa med duktning eller ta hand om bebis förrän tidigast 18.30.

Då kan det nästan kvitta.

Han fick dock order om att handla en ingrediens samt köpa blommor. Då fick jag svaret att jag skulle sms:a vilka blommor. Herregud ska det vara så svårt att köpa en blomma till sin käresta, när hon ber om det?! Alla vet ju att det är tulpaner som gäller så här års. Vita tulpaner. Alltid vita tulpaner.

Äntligen. Efter att vardagrummet de senaste dagarna sett ut såhär:



Och såhär:



Har vi nu ett rum där vi kan vistas. Ta emot vänner och liksom leva i. Underbart.



Åh I like.



Magiskt. Det är såklart sjukt mycket kvar. Men nu har vi i alla fall fungerande umgängesutrymmen. Jag och Emilian går runt och myser idag. Vi städar ganska mycket. Men mest myser vi.

Emilian sover två gånger om dagen. En stund på förmiddagen och en på eftermiddagen. Då sover han inte i sin säng utan i vagninsatsen som står i vårt gäst/skräprum. I vanliga fall brukar han tala om (gasta) när han har vaknat så mamman kan hämta upp honom.

Igår gastades det inte. Det kom andra konstigt skrapande ljud inifrån gästrummet. Först trodde jag att det spökade innan jag kika in. Möttes av den här synen.


Någon liten filur försöker ta sig ut ur insatsen som är placerad på golvet.


Och klättra upp i sängen. Häromdagen hade han verkligen tagit sig ur och tvärsigenom rummet. Han satt och lekte (!) med en lampa när pappan fann den lille rackarungen.

Verkligen time to baby proof the house!

Nej men mer snö. Så underbart. Härligt. Varför inte. Jag blir tokig. Nu räcker det. Vi är typ insnöade jag och Emilian. Vagn i förort med skyhöga snövallar är inte att rekomendera. Blåser gör det också.

Eftersom att målarfärgen är slut blir det inte så mycket målat idag. Vi sysslar med tvätt och städ i stället. Glamour it is. Men på lördag blir det lite mer glamour för mamman. Då bär det av mot storstan. (Om tåget går vill säga) Jag ska dricka drinkar, shoppa och tjejsnacka med de finaste av flickor. Ser jag mycket fram emot.

Idag väcktes vi av mannen som förkunnade att det var någon slags kvartsfinal. Som gick åt helvete. Men tur att vi gick upp och såg den sista deprimerande perioden. Perfekt sätt att börja dagen på. Hockeyförlust.

I morgon kommer Tomas och Hanna på middag. Egentligen skulle jag styra upp beef bourguignon med älgkött. Känner dock att det projektet blir lite för stort med tanke på husets övriga projekt. Då en sådan gryta tar en sisådär 4-5 timmar att tillaga. De får nöja sig med ytterflié tror jag bestämt.

Jaha det här var ett antal meningslösa rader om livet just nu. Idag räknar jag 4 tänder i bebisens överkäke och 3 i undekäken. Det gör ont att bli biten.

Nu slipar och målar min man. Jag har OS-skiftet framför TV:n. Stafett tydligen. Jag rapporterar neråt. Det är en galen tid. När vi målar och ser på OS i skift.

Eftersom målarbilder är sådär roliga visas det ikväll en lilleman i snön. Första gången.


Hm. Mycket intressant det där med snö. Märkligt men intressant.


Och där försvinner han iväg. Han kröp som en galning på garageuppfarten. Ut på vägen och bort. Hur ska mamman tolka det?

Termotossor i kamouflage blev det endast för att de var de enda som fanns. Inget mamman egentligen vill klä sin son i.

Jag målar. Panikmålar hela tiden. När bebis sover målar jag snabbt, för jag vet att han kommer att vakna. När han är vaken målar jag ännu snabbare för att han vrålar. Jag målar i princip hela tiden.

Jag minns en underbar tid när det enda jag behövde göra var att ta hand om bebis. Och kanske styra upp lite middag. Nu är det helt galet. Tiden räcker inte till. Måla, städa, tvätta, plocka saker, disk, laga mat, handla, aktiviteter, ut i solen, bebis. Jag är konstant stressad. Usch.

Nu tänker ni att jag borde vara klar snart så som jag har målat. Icke. Hallen må vara liten men fan vad många väggar det finns. Alla ska målas minst tre gånger också.

Här är (några av) väggarna:

1 2 3 4  

1 - Vägg som kommer att vara inne i hallens garderob
2 - Vägg med ytterdörr
3 - Vägg mot tvättstuga
4 - Vägg mot badrum

5 6 7 8

5 - Vägg mot Emilians rum + Vägg mot vårt sovrum (man kan skymta en liten filur på den här bilden)
6 - Vägg Under trappan (halvmålad)
7 - Vägg bredvid trappan (målad 3 gånger idag)
8 - Vägg i trappan som ska tapetseras

Sedan finns det vägg ovanför trappan, trappväg och ett snedtak i trappan som ska målas. Inte heller att förglömma taket i allrumet. Det ska slipas och målas. Efter allt detta. Då ska jag inte måla på väldigt länge.

Äntligen blev det pulkatime för oss.

  
Det blev en minipulka med ryggstöd. Perfekt för en bebis. Fanns sele (spännband) så det gick att spänna fast honom också. Och det var tur. Först ville han inte alls men till slut  köpte han läget och lät sig åkas (?!). 


Han såg en smula skeptiskt ut måste jag erkänna. Tänkte nog att mamman var allt bra knasig som tog ut honom på dessa konstigheter. Här ger han mormor en "kom och hjälp mig"- blick.


Men sedan så. Det var ju riktigt skoj till och med. Han pratade och sjöng och hade sig. Grannarna tittade muntert upp från sitt skottande. Nästan alla var ute och pysslade med sina snövallar. Vi snicksnackade, sicksackade och hade det mycket trevligt här på Hedvägen.

Idag tog jag de här bilderna på vår skatt. Det slår mig nu att det är ingen bebis längre. Han sitter på knä och lyfter sina leksaker. Han är en stor kille nu. När hände det här? Nästa vecka är han 9 månader. Om tre månader ett år. Det är inte klokt vad tiden flyger iväg.

Jag hinner inte med.


Stora killen.


Så gulligt när han sitter såhär.


Min lilla bebis. Som inte längre är någon bebis. Buhuuu. Det går lite för fort nu.

Jag tar mig friheter. Utan att diskutera med någon. Någon skulle nämligen föreslå spackling och slipning. I hate spackling och slipning. Därför diskuterar jag inte med någon.  



Så här såg dörrposten och dörren (man ser den till höger i bild) ut när min man for till jobbet i morse. Jag skulle måla väggarna och inget annat. Fick ett infall och vips.



Nu ser det ut såhär. Dock lite mer vitt. Jag har målat dörren 5 (!!!) gånger idag. + Dörrposten lika många. Med stor roller. Med liten roller. Med pensel allra längst in i hörnen. Gud vad tråkigt jag har. Emilian är inte nöjd. Han har skrikit i kapp. Inte roligt när mamman bara målar och målar. Inte för någon inblandad.

Snart dags för ännu en omgång. Fy fan. Men fint blir det.

Konversation i morse, tidigt, eller kl 08 dårå. Men jag var helt yrvaken.

Ronnie: Det är 19 grader ute!!
Jag: Minus?
Ronnie: Eh...nä plus...vad tror du...

Jag fattade ju såklart att det inte var 19 plusgrader. Men varför säger man sådär? Fast man vet. Kanske bäst om jag höll truten i bland.

Hålla truten - märkligt uttryck. Nej nu gör vi måndag. Lek med bebis och målning av hallen på schemat. Vi stannar i alla fall inne idag.

Just det ja. Vi har ägnat en och en halv timme åt att skrapa bort fogskum från vårt nylagda ekgolv. Detta med hjälp av bomullstussar indränkta i nagellacksremover. Why? För att vi inte vill ha fogskum över hela vårt nylagda golv kanske.

Idag var det rätt. Det var step up. Inte för att skryta men jag var grym. De andra hade ju varit på passet flera gånger förut. Men jag lyckades också sätta allting. Kanske inte varje gång men flera gånger.

Blev dock sjukt trött. Gjorde fel med vilje ibland för att få lite microvila. Eller nä. Gjorde fel ibland och då fick jag microvila. Så var det. Ja.

Glöm det här med pedagogiska leksaker. Köp en Coca Cola. Dick ur. Ge flaskan till barnet. Låt honom banka sig själv i skallen. Han har roligt och du kan se på TV i lugn och ro.

 

 

Det här paketet fick min man på alla ♥ dag av mig. (Eller han fick det i torsdags för vi "firade" då.) När jag hade slagit in det blev jag så förtjust i paketets look att jag ville ha det själv. Är det friskt?


Vad det innehöll? Kalsonger såklart. Det är sånt man ger sin man på alla ♥ dag.

Whats up with the snow. Vad fan är grejen. Så klart att det ska vara värsta istiden just den här vintern när vi flyttar till hus. Vi har skottat så mycket att skyffeln gått sönder. Och de är slut i hela Växjö kommun och hos alla leverantörer. Igår försökte jag liksom skuffa undan snön med foten. Den taktiken är inte att rekomendera.

Tur att vi har snälla grannar som lånar ut skyfflar. Vissa grannar påpekar att vi har skatebon som ska utrotas. Jag visste inte att det fanns skatpoliser. Tydligen. Vi har mycket att lära om förortsboende. Annars så stannar vi inne idag. Kanske ska ta tag i det där måleriet också. Men oj vad trött jag blev. Soffan.

Vi har försökt spärra av en del av vårt stora allrum på ovanvåningen. Mest för att lilleman inte ska ramla ner för trappan då vi inte har någon grind än. Men även för att vi ska få det lite lugnare och inte behöva springa benen av oss. Då han är snabb som en liten vessla.

Nu har han dock kommit på att man kan pressa sig bakom fåtoljen som står invid väggen. Grattis bebis. Suck för föräldrarna.


Här ser man hur bebisen kämpar. Eller man ser hur hans tassar kämpar.


Han vet så väl vad han inte får göra. Den här minen har han alltid när han pillar på TV:n, bankar på ps3:an, sliter ur saker ur kök- och badrumsskåp, äter på hushållspappret, drar i lampsladdar, kladdar med maten, kastar sina leksaker, drar ner saker från soffbordet etcetrar. Ni fattar. Vi har ett klåfingrigt busfrö.

Måste komma från pappan.

Till dagens fredagsmys har jag slagit på stort. Bjöd min man på lasagne. Lasagne made from scratch. Ingen pulverpåse inblandad alltså. Egen bechamelsås med parmesan och herrgårdsost. Inte för att skryta men den här, som för övrigt är min första lasagne made from scratch, måste vara den bästa lasagne jag någonsin ätit.

Eller i alla fall lätt topp tre. De andra är nog Venezias, den de hade innan de gjorde om där. Och en som jag åt när jag och Joel var i Lund och häslade på Sanna och Anders. Ångrar mig än idag att jag inte åt upp allt utan lät Anders ta halva.


Här är den. Galet god. Kan tyvärr inte dela med mig av receptet då jag tog i princip allt som fanns i kylen. Lite soltorkade tomater, lite creme fraiche, basilika, en näve parmesanost, you name it.


Vi avnjöt lasagnen med ett glas vitt vin, sallad och viss publik.

Nu - bråk om fjärkontrollen. OS vs Let´s Dance.

Det händer saker när vi åker buss. Fick sms i morse om att jag och Emilian varit med på TV när vi steg på bussen hem igår. Herregud. Här åker man buss till förorten och TV uppmärksammar. Jag vet ju att det var stort, men så här stort.

Här är klippet.

Dock har de redigerat lite. Det ser ut som att vi åker med 1:an när vi i själva verket hoppar på 5:an. Så det så. Eller hoppar och hoppar. Döm själva.  

Idag har vi varit aktiva. Vill gärna illustrera detta med en serie extremt dåliga bilder. Håll till godo.


Vi har åkt buss. Det var svårt att komma på. Svårt att komma av. Och chauffören körde som en dåre. Vagnen for hit och dit. Och Gretas vagn välte faktiskt. Med Greta i (!!). Jag och Cissi i chock. Reaktionsförmågan lika med noll. Tyvärr.


Vi har varit på öppna förskolan. Idag var det sångstund som innehöll badbollar. Mycket intressant. Emilian syns svischa förbi i röda sockar. Han var inte stilla en sekund. Mamman fick svischa efter bäst hon kunde.


Det var hopp och lek i kuddhavet. Allra roligast var att stå och skrika glatt vid kanten. Eller att kasta sig rakt bakåt.


Alla bebisar var till slut ganska trötta och donade med sitt. Emilian, Nellie, Greta och Ebba.


Vi var på restaurang och min lilla kille uppförde sig exemplariskt. Han åt upp sin mat. Lekte med sina leksaker. Och skrattade när mamman försökte vara rolig. En supermysig dag med roliga aktiviteter och trevligt sällskap. Såklart blev det en del shoppat också. Mest till mamman.

Emilian och mamman var på shoppingtur idag. Samarkand. Mamman planerade och räknade kallt med att bebis skulle sova. Icke. Han sov dock i en affär. Leksaksaffären. Smart unge.



Han missade alla roliga leksaker. Mamman tog tid på sig. Testade allt. Mycket roligt. Till slut fick den här båten följa med hem. Även om mamman var lite (mycket) mer intresserad av barbiedockan. Emilian föredrog nog ändå NallePuh-båten. För att inte tala om pappan. Som förmodligen fått spel (alltså inte fått ett sällskapsspel, utan blivit galen) om dockan hade flyttat in. Mest på grund av priset, men även för att det räknas som en tjejgrej. 
 


Så fort vi kom ut vaknade bebis. Men var medgörlig och följde glatt (nja) med när mamman provade sjutton par skor och elva klänningar.

Nu är vi det här rikare:

1 par coola jeans
1 par högklackade svarta skor
1 vit- och rödrandig tröja
1 kort granitgrå klänning
1 NallePuh-båt

2 saker till mamman och 3 saker till bebisen. Vem som fick vad får ni räkna ut själva.  Good Luck.

Morgonfrilla.


Kvällsfrilla.


+ En clownbild.

Min lilla miniclown. Med mockasiner som står ut på märkligt sätt.

"Någon" måste kommit åt inställningarna på kameran som gör bilderna enormt avlånga. Detta kan dock endast åtgärdas då min man kommer hem. Jag är enormt oteknisk. Och ointresserad också för den delen.

Det känns som att det är sjukt jävla överskattad att dammtorka. Det är år 2010. Det borde finnas bättre sätt än att gå runt med en dammtrasa i näven. Jag bojkottar.

Jag blåser oftast bort dammet när det blir för tjocka lager. Eller tar strumor, som av någon anledning alltid tycks ligga lite varstans, och drar bort det värsta med. Detta måste väl vara okey.

Meningslös info. I know!

I eftermiddags hade vi finbesök av söta Lina. Vi fick vackra blommor och jag bjöd på fisksoppa. Perfekt dag helt enkelt.

Två underbara. ♥

Pay no attention till den extremt fula väv/bubbeltapeten. Den ska dö inom snar framtid.

Då har vi varit på öppna förskolan här ute i förorten också. Jag, Cissi, Emilian och Greta. Trevligt. Mer intimt och med färre barn än i stan. Lite väl kyrkligt för min och Emilians smak i och för sig. Vi höll till i församlingshemmets "kyrkosal" framför altaret. Hm. Och det sjöngs en psalm. Hm. Men annars var det en del samma sånger och rörelser som vi är vana vid, vi var som proffs.

Efter fikat. Såklart. Blev det lek och bus. Dock missade jag och Cissi att det fanns ett lekrum så våra stackars barn fick leka på en matta framför ett minialtare. Hm. De andra uppfattade nog oss som extremt kyrkliga. Och troende. Emilian som inte ens är döpt. 

Ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle engagera mig i sånt här babytjafs. Jag som inte ens gillar barn eller att leka med barn. Men att se Emilian in action är fantastiskt och han älskar sångerna.  Han älskar att leka och busa med de andra bebbarna och pyssla med alla leksaker. Det gör det värt att sjunga en och annan psalm. 

Vi anmälde oss visst till barnrytmik också då ja.
 

Vet inte om det har framkommit men vårt barn är ett hungrigt barn. Så fort vi ens närmar oss barnmatsburkarna, grötpaketet eller vällingflaskan blir han som tokigt. Han liksom skakar och hoppar med hela kroppen, som spasmer, matspasmer.

Han tjuter av lycka när vi placerar honom i barnstolen och sätter på haklappen. Går det för sakta får han raseriutbrott. Om vi, gud förbjude, skulle mata in för långsamt blir det krokodiltårar. Ja ni fattar. Han är glad för mat.

Men nu börjar det gå lite väl långt. När han så fort tandborsten kommer fram, glatt öppnar munnen och smaskar i sig tandkrämen innan vi hinner borsta en endaste bissing.

Det är tur att han kryper och klättrar som ett vilddjur. Så han gör av med allt som stoppas in.

  
Mums med tandkräm alltså?!

  
Fanns det mer mat eller?!

Träningsvärk är bara förnamnet. Jag har ont i varenda muskel. Man brukar ju säga att man har ont i muskler man inte visste att man har. Jag har ont i alla muskler jag vet att jag har. Alltså så otränad är jag. Tänk vad lite tantgympa kan ställa till med. Hasar runt som en skadeskjuten kråka och kraxar om än det ena än det andra.

Just nu:


Självklart tar jag minst 20 bilder och väljer ut de "bästa".


Och jag står för det. How lame am I. Ser ut som en förrymd psykpatient här. Varggrinet.


Lite mer ljuv avslutning dårå.

I eftermiddag blir det mamma/bebis fika hos Cissi här ute i förorten. Like. Jag har ju bakat som jag ska ta med. Får se om någon vågar sig på mina små kakkatastrofer.

Det var väldigt längesedan jag tränade någonting alls. Därför blev jag hemskt glad och lite fövånad då jag i veckan fick veta att det finns step up här ute i förorten. Mycket trevligt.

Jag har laddat hela dagen. Verkligen ställt in mig på att gå. Då meddelar mannen 60 minuter innan passet att han ska åka 1,2 mil på skidor. Jaha men snabba på då liksom.

Går här hemma och funderar fram och tillbaka. Det är riktigt lätt att skippa på grund av alla omständigheter. Jag vet faktiskt inte heller riktigt vart det är någonstans. Om det kostar något. Om jag ens hinner dit.

Klockan närmar sig. Snart är det mindre än tio minuter kvar. Bebis sover. Mannen är inte hemkommen. Jag är ombytt och klar. Känns sjukt trist om jag inte ska hinna nu när jag verkligen ställt in mig. Och anmält mig. Och bytt om. Och tagit på mig ytterkläderna.

Fem minuter senare kommer mannen. Som hävdar att han blivit sinkad av två tanter som ville hälsa välkommen till gatan. Han var alltså tvungen att snicksnacka med dem. Hade jag inte varit så sen hade jag nog rasat.

Jag rusar ut och ser en annan försenad motionär som susar gatan fram. Jag tar rygg på henne och det är en jäkla tur. Sandsbro skolas gymnastiksal ligger inne i skolan bakom vinklar och vrår. Jag skulle aldrig hittat. Plus att ytterdörren tydligen låses om man inte är i tid. Nu hade jag tur. Passet har redan börjar och vi smyger in.

Jaha uppvärmning tänker jag. Springa runt runt. Lite hopp och studs. Men inga stepbrädor? Då helt plötsligt ska vi ner på golvet. Armhävningar, cykling, plankhelvetet. Åh nej jag är på ett fucking medelpass. Jag hatar medelpass. Jag hatar skidhopp. Jag hatar att ligga på gympasalsgolv. Men främst av allt hatar jag medelpassmusik.

Idag var det bland annat "Om du vill bli min fru", "Sofia dansar gogo", "Working 9 to 5". Hata Hata. Genomlider passet. Dock inser jag att det i alla fall är bättre än att sitta i soffan. Men jag som hade sett fram emot step up så himla mycket.

Fantiserar om att jag själv ska bli gympaledare och bara ha coola step up pass med ny hipp musik. Försöker tänka ut bra step up låtar. Den enda låt jag över huvud taget kommer på är "Alla flickor utom jag". Jättehipp, cool och framförallt ny musik att vänta på mina pass alltså.

Idag är det då alla hjärtans dag och jag har hoppat skidhopp ackompanjerad av Drängarna - great!

Nu kommer ett (för er utan barn) ovärderligt tips. Alltså, om ni inte har barn men planerar att skaffa/få i framtiden. Släng med ett paket våtservetter (barnvåtservetter såklart, inga handservetter med citrondoft) typ varje gång ni handlar.

Ni kommer att tacka mig. För hur ni än vänder er kommer våtservetten att vara er bästa vän i många dagar framöver. Bunkra upp så ni har ett rejält lager. Plecera sedan ut dem i alla rum. Gärna i varsin ände på rummen så de alltid finns inom räckhåll.

Om ni börjar handla på er dem nu så blir chocken inte så stor sedan, när ni  inser hur mycket pengar ni faktiskt lägger på denna vara. Och hur ofta ni tvingas att köpa den.

Perfekt tips, I´m on fire today.


Även om bebis ser trött, mysig och gosig ut kan det när som helst komma kräk, bajs, kiss, snor, välling, gröt etcetera, från olika ändar.

Som ni ser saknar en av kuddarna överdrag just av denna anledning. Eller...här var det i och för sig Erik som spillde ut öl förra veckan. Men ni förstår my point.  

Barn ska inte se för mycket på TV, eller hur var det nu?
Barn ska se mycket på TV?
Barn ska se TV:n mycket?
Barn ska vara nära TV:n ofta?
Barn ska ta på TV:n?


Vi gör alla rätt här känner jag.

Jag vet inte om jag tycker att det är helt okey när Ronnie köper en Toblerone när vi står i kön vid godishyllan. Sen är det verkligen inte okey att han BER MIG att öppna den och ta fram chokladen ur foliepappret när vi åker hem.

Slutsats: Jag satt med en ljuvlig chokladdoftande Toblerone i min hand - som jag inte fick smaka på, bara känna lukten av. Och se min man gluffsa i sig. Den där sabla vadslagningen alltså.

Är inte det lite grymt? Funderar allvarligt på att köpa en snusdosa och stila runt med här hemma. Kanske till och med ta en liten prilla bara för att. Trots att jag inte snusar och förmodligen skulle kräkas rakt ut.

(Nej, kakan jag bakade tidigare är inte godis. Plus att den ska sparas till mamma/bebisfikat på måndag.)

Nu har det bakats. Allt som kunde gå fel gick fel. Men slutresultatet blev gott. Fel men gott. Jag bakade efter det här receptet som jag fått från söta Sofia.

150g smör
3ägg
4,5dl socker
1dl kakao
1/2tsk salt
1msk vaniljsocker
2 1/4dl vetemjöl

Smörj en långpanna ca 22x35cm.Ströa gärna kokos istället för ströbröd. Vispa ägg och strösocker vitt och poröst.Tillsätt de torra ingredienserna och rör samman. Tillsätt det smälta smöret. Häll smeten i långpannan och grädda kakan i 200gr.i 10min.-15min.Kakan måste få lite yta.

Och som om detta inte är onyttigt nog ska det här smetas ovanpå.


Koka under tiden samman 175gr. kokos, 2dl socker, 1dl ljus sirap, 1½dl vispgrädde, 100gr smör till en tjock smet. Rör hela tiden. Ta ut formen ur ugnen och häll kokossmeten så jämt du kan över chokladkakan. Grädda i ytterligare ca.15min. Låt svalna och skär sedan i rutor.

Snacka om kaloribomb. Men serverar man med fruktsallad blir det "minus för frukten och plus för kakan - alltså plus minus noll" citat Emma. I love Emma alltså.


Jag hade en liten hjälpreda i köket. Ändå blev allt fel och bränt och fan och hans moster.

Meningar med frågetecken som stör en smula i min annars så perfekta värld. 

Hur gör man när bebis somnar under promenad och då hamnar inne i hallen i termooverall, termomössa nerbäddad i åkpåsen. Tar man upp honom? Låter honom sova med allt på? Försöker klä av honom?

Varför blir det så att min man alltid/ofta  bara har kalsonger på sig när vi har folk på besök? Spelar ingen roll om det är svärmor, mina tjejkompisar, hans arbetskompisar eller Emilians vänner.

Hur kommer det sig att det alltid behövs städas någonstans i huset. Trots att jag städar lite varje dag?

Varför är min hjärna fortfarande på halvfart? Graviditeten tog ju slut för över 8 månader sedan?

När blir vi klara med den här sabla renoveringen egentligen?

Vad är rimligt att betala i hushållselkostnad?

Vilken förskola är bäst för Emilian?

Kommer vi att ångra en röd-svart-vit-rosa tapet i hallen?



Usch nu märkte jag att det blev fler och fler meningar. Utifrån mina från början uttänkta. Bäst jag lägger ner detta inlägg innan jag får en panikångestatack.

Nu blir det baka i stället.

Idag kom min man hem med souvlaki och tzatziki till mig. Precis vad jag ville ha. Min man och mat. Alltid och i den ordningen.

Herregud vad det är skönt att ha ett klockslag varje dag då jag vet att vi kommer att vara två som ser efter vårt lilla vilddjur. Även om det inte direkt är jobbigt att vara med Emilian hela dagarna så är jag alltid på helspänn. Särskilt sedan han har börjat krypa och ställa sig upp. Vilket då även ger ramla och slå sig.

Och ramlas det gör det.


Om han inte har slagit sig ordenligt fejkskriker han lite. Det ser oftast ut såhär. Ihopknipna ögon och mer skrik än gråt. Ser väldigt komiskt ut och föräldrarna har svårt att hålla sig för skratt.

Varför är det alltid så att bebisen lyckas att bajsa ner precis hela sig när alla våtservetter och alla andra babyservetter är slut inne på toan. Samt såklart kissar ner hela golvet (där det ligger kläder, tidningar, leksaker och handdukar) då mamman rusar ut i köket för att hämta nya. Som av någon anledning ligger i ett köksskåp.

Detta slår aldrig fel. Helst händer det när mamman är trött och grinig efter att ha målat taket två gånger. Lagom irriterad mamma som byter outfit på bebis för tredje gången idag. Hoppas han somnar snart. Så mamman får välbehövlig vila.

Tyvärr verkar han oroväckande pigg.


Bebis "hjälper till" att måla tak.


Ser alltför nöjd ut. Här vet han säkert att mamman kommer att få ett helvete med blöjbytet.

Idag kom Cissi, Greta (bebisen) och Malte (vovven) förbi på spontanbesök. Först tänkte jag att det var typiskt att de kom just när det var kaos och panik här hemma. Men sen slog det mig att det alltid är kaos och panik hos oss. Även när vi bodde i lägenheten utan renoveringssörjan. Det är liksom så vi lever.

I alla fall känns det supermys att de numera också bor i förorten. Bara några gator bort. I ett jättetjusigt hus där det till synes inte råder kaos och panik.

Här är deras tjusiga förortsvilla. Med Malte som vakt utanför. Bilden lånade jag från Cissis sida. Som finns HÄR. 

Om man inte har målat ett tak förut kan man omöjligt tänka sig in i hur jävla jobbigt det faktiskt är. Idag har jag målat halva taket i vår hall. Två gånger.

Jag är helt förstörd. Mina armar känns som spagetti. Händerna har fastnat i någon märklig kloaktig form. Nacken är stel. Axlarna gör ont. Ja, hela jag gör ont. Plus att jag är helt vitprickig i ansiktet, i håret och på kroppen.

Om det blev bra? Som allt jag tar mig för. Såklart!


Golvet plastat och klart. Obs - mycket dålig idé med plast då det blir svinhalt. Ronnies förslag of course.


Jag rollar som en besatt. Obs - lampan i bild, ska inte bo kvar.


Målarmästaren. Så sjukt jäkla nöjd. Som alltid med mina projekt.

Nu är det Lars Winnerbäck nostalgi här på Hedvägen 3. Plötsligt är jag tillbaka i min första etta, 27 kvadrat på campus. Jag är i mitt tjugoåriga jag. En värld fylld av obetalda räkningar, röriga pojkvänsbeskymmer, hemtentor, föreläsningar i Weber, Sivansköer, alldeles för många fjortisfyllor och bakfyllor. Långt ifrån bebis, barnmat och barnvagn. Nästan en livstid sedan. Tiden går fort.

Konstigt att viss musik eller vissa textrader får minnen att kännas så nära, så verkliga.

"...att fånga en fjäril, som vill
fälla vingarna ut över världen, en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst, hur som helst..."

Detta var min all time favorite. Töntig jag? Javisst. Men det får man vara.
Who cares!

Sist det var babysim var mamman så förvirrad att hon glömde ta av sitt linne. Snacka om fokus på bebis. Som för övrigt inte alls var sugen på sim. Armkuddarna var inte imponerande. Bollen var väl halvkul.


Flytstången var inte rolig.


Sitta i simring var mystiskt.


Att försöka sig på ett dyk var inte att tala om. Nu är simkursen slut. Hädanefter blir det bad i stora badhuset. Vattenrutschkanan kanske kan vara något?

Det kan vara önsketänkande. Inbillning. Fantasi. Men jag, mamman. Är helt övertygad om att mitt barn numera faktiskt kan säga sitt första ord. MAMMA. Såklart.

Vi övar flitigt varje dag. Och banne mig om det inte sitter nu. Det är inte så att han alltid vill. Men jag upprepar och upprepar. Det låter lite som mammomammaomamaoama. Men det måste väl räknas eller hur?! 

Visst övar vi på att säga pappa också. Kanske inte lika frekvent och ihärdigt. Men visst övar vi på att säga pappa. Visst.


"Mamma Mamma Mamma"

 

Hej alla. Som ni vet skriver min mamma en del om mig. Ganska bra faktiskt. Fina bilder också. Fast ibland vill jag inte riktigt vara med. Nu ska jag visa vad jag gillar mest. Att hjälpa pappa med renoveringern. Så det blir klart nån himla gång. Lika bra att jag blanda mig i annars blir de aldrig färdiga.

Här är vi i köket. Fixar i skåpet för ugn och micro. Jag kollar lite så täckskenorna sitter rakt. Ser bra ut pappa. Nu observerade ni kanske att jag inte har mina snickarbrallor på mig. Det är mammas fel. Hon valde mjukisar. Men de är lika vita på knäna som pappas arbetarbrallor. Det har jag sett till.



Nu har jag fixat klart i skåpet. På väg mot nästa projekt. Vardagsrummet. Stollarna håller ju på i alla rum samtidigt. Så orutinerat. Tur att jag finns som styr upp det hela lite.


Men åh. Pappa var visst inte klar. Tur att jag kom på att kolla en sista sak. Bäst jag fixar den. Annars blir det väl aldrig gjort. Bra att dom har mig. Hur skulle det annars se ut här hemma egentligen.



Jag har dessutom lagt fram lite golvplankor också så de kan lägga klart golvet i hallen. Nu är det bara golv i halva hallen. Vad är det liksom. Hur tänkte de där. Suck. Mina föräldrar alltså. Två virrpannor som försöker leka husägare. Jag sär då det. Jag har att göra jag.

Det var allt från mig för den här gången. So Long!

Jag försöker få min son att modella lite. Det går sådär. Eller det går åt helvete. Han vill verkligen inte sitta och le sött. Trots att mamman försöker med diverse ljud och gester.

     
Vill inte sitta stolen. Vill stå bordet. Släpp mig mamma.

     
Vi provar i soffan. Men gäsp vad ointressant mamman är.


Fick dock till en hyfsad reklambild. Altenativt för Benetton eller Sony Ericsson. Men ingen bebis. Till slut lyckades han kräkas över halva sig och slapp på så vis undan kameran. Smart unge det där.

En dusch, brunch och ett ton smink senare. Mår okey. Kanske inte direkt happy happy över vårt stök. Men orkar leva i alla fall. Vi väntar just nu på att en viss bebis ska vakna så att vi kan gå ut. Vi var knappt utanför dörren igår. Vi behöver nog en dos frisk luft.

Min man är okontaktbar. Han kolla nån slags fighting som tydligen gick inatt. Som han somnade ifrån trots att han slaggade på soffan för att kunna se. Ja, jag säger ingenting. Så har jag ingenting sagt. Men jag tycker att det är fånigt fånigt fånigt.

Tanken är fri.


Vår lille fighter som bestämt sig för att sova sova sova.

Jag brukar inte klaga på vår situation. Men idag är jag så jävla trött på allt slipdamm som ligger överallt. Och då menar jag överallt. Dammsuger igen och igen. Skurar golven igen och igen. Plockar disk och plockar en miljon andra saker. Snubblar på sladdar, hyllplan, stolar, golvplankor, leksaker, tvätt och allsköns attiraljer som vi tvunget ska ha framme.

Är sur som en citron. Trots att lilleman bjöd på sovmorgon till halv 10 minsann. Ingen skön söndag. Övriga familjen gör klokt i att hålla sig undan mig.

Kom på att jag faktiskt åt citron igår, massor. På mina pannkakor. Det skulle jag nog aldrig ha gjort.

I min enfald tänkte jag nog igår kväll att nu vankas det sovmorgon. Det är ju lördag och helg. Att sådant som sovmorgon inte existerar för bebis glömde jag visst.

Trodde nog (hoppades) att bebisen också skulle inse att på lördagen då sover man länge. Icke. Han envisades med att väcka mamman vid 06.30 och kräva att få ligga mellan föräldrarna. Väl där snodde han runt och grejade satan för att sedan slumra alternativt sova räv fram till halv åtta.

Då var det som om en duracellkanin på speed hade attackerat sängen. Det krängdes, hoppades, studsades, sjöngs, skreks, pratades, klättrades, slogs, bankades, drogs i hår, ja allt man kan tänka sig, av saker man inte uppskattar en tidig lördagsmorgon. Föräldrarna i chock. Vad hade tagit åt den lille? Han var skogstokig. Galet pigg. Überglad och stimmig. Han gav sig inte förrän både mamman och pappan var invigda i leken.

Eftersom vi gick upp i ottan då, för att vara lördag, är det väl dags för lunch snart.


Sängkammarblick?


"Alla ska vakna och vara med och leka! Basta!"

Det var härlig sol när vi var ute och gick idag. Mamman njöt och solade sig.



Alla gillade inte solen. Utan drog ner mössan och vägrade allting typ. Detta. Utöver en förmiddagslur på hela 3 timmar. Galet. Eller. Sådan mor sådan son.

Vår son är lite märklig. Så fort det är reklam på TV:n blir han helt tyst och stannar upp i sin lek. Sedan när programmen börjar igen, då återgår han till sina leksaker och sitt under det vanliga babblet och pratet. Detta beteende förbryllar föräldrarna.

Någon som vet något?

Nu har Emilian sovit i över 2 och en halv timme. Är uttråkad och saknar  bebis. Det sämsta med Emilians sovstunder är att jag aldrig vet hur länge de varar.

Drar jag igång något projekt vaknar han såklart. Gör jag inget och känner mig onyttig sover han alltid jättelänge. Så nu sitter jag här med dåligt samvete och har inte gjort någonting på 2 och en halv timme.

Och det är sol ute.

Jag rotar runt efter lämpligt foto till mitt CV. Hittar inget. Kommer på att jag kan ta ett nytt. Ingen bra idé. Alla bilder blir crap. Eller i alla fall inte CV-användbara. Hur fan ska en bra CV-bild se ut?  I need help. Ni som jobbar med sånt här. Kontakta mig snarast.


Vad indikerar den här liksom? Avslappnad och soft. Knappast arbetsvillig och effektiv. Och vad är grejen med de gula kuddarna i bakgrunden.  Jag ser mer ut att höra hemma i ett "hemma hos reportage". Som om någon, någonsin skulle vilja göra ett sådant reportage här i vårt renoveringshelvete.


Jaha vad hände här kan man undra. Denna känns inte aktuell för ändamålet. Inte aktuell för något ändamål egentligen.


Eh. Busig blick? Sne mun och allmänt pillemarisk. Suck.

Jag tog 18 bilder. Dessa tre är bland de bättre. Då säger det kanske en del. Någon CV-fotograf blir jag alltså inte. Och inte heller någon CV-modell. Tyvärr är ju jag  den enda som kan vara modell för mitt CV. Satan.

Eftersom lilleman numera tar sig upp och ställer sig vid allt som är lämpligt och i lagom höjd. Exempelvis soffbordet, då måste man fort som attans flytta in alla saker till mitten. Idag har datorn, två fjärrkontroller, en kaviartub, kameran och mammans mobil fått sätta livet till.

Han är snabb som en kobra den där lilleman och allt ska ner i golvet till varje pris. Ibland (ofta) är det han själv som faller. Det är omväxlande glädjeskrik, skratt och gråt, dagarna i ända.


"Nu är det bäst att du passar dina saker mamma....mohahaha...."


Minuter innan han vänder sig om och faller med näsan in i skohyllan bakom.

En mamma, jag och en bebis, Emilian. Min lilla favoritkille alltså. Han är helt ljuvlig. Att få barn måste vara det absolut bästa. Jag som inte ens gillar barn.

Är totalt såld på min underbara bebbe. Han är lätt det finaste som finns. Alltid lika glad och snäll. Hänger med på det mesta och bråkar aldrig. Vi har verkligen haft tur som fick just Emilian. Sikken tur egentligen. Kunde gått galet. Vi hade nog inte tänkt igenom bebisbeslutet på riktigt. Men se så bra det blev.

Så kom den då. Plogbilen. Äntligen. Eller? Hedvägen verkar ligga i ingenmansland och har inte blivit plogad på flera dagar. Alla som har varit uppmärksamma har väl noterat att det fallit enorma mängder med snö?

Hence - skithög snövall som blockerar vår garageuppfart. Där målaren just kört in sin bil. För att jag inte ska bli fast med honom här hela dagen fanns det bara ett alternativ. Söva bebis. Ut och skotta. Som jag skottade. Svor åt vädergudarna och slet i mitt anletes svett. (Något överdriven beskrivning kanske).

Då kommer såklart en "hjälpsam" granne och påpekar att jag skottar åt fel håll! Vafalls?! Dra åt helvete. Sa jag inte, men jag tänkte. Trots att han hade så himla rätt. Snöhögen ska såklart placeras efter ens egen uppfart då plogbilen nästa gång inte ska skicka fram all snön igen.

Jag kanske borde gå kursen "Bo i villa 20p".

Ibland är det praktiskt att bo i ett renoveringskaos. Det finns alltid saker att resa sig mot. Här är spackelspannar.  Perfekt höjd för en liten kille som helst av allt vill stå upp hela tiden.


Busfröet Ericsson.


Ibland ramlas det. Men baken är vadderad så ingen fara på taket här inte.

Duschat, röjt byggmaterial i hall. Burit ut plankor, stämp och skräp från hall. Sopat fram bilen under all snö. Skottat hela uppfarten. Matat bebis. Dammsugit kök, hall, vardagsrum, sovrum och badrum. Samt skurat alla dessa golv. Klätt bebis och fixat honom. Käkat frulle.

Inget märkvärdigt tänker ni. Nä kanske inte, MEN eftersom jag gjort allt innan klockan tio på förmiddagen är det fucking amazing. Jag är en superwoman.

Lite babysim på det här så är dagen som gjord.

Gym, aerobic, spinning och step up kan slänga sig i väggen. Lite hederlig snöskottning, renovering och bebisbärande. Det är träning som heter duga det. Jag siktar på dessa pass i stället för att ta mig till diverse träningslokaler.

Så nu vet ni det.

Den bästa stunden nu. Lilleman tar sin förmiddagslur. Brukar bli en till två timmar. Jag myser runt i raggsockor och bara njuter av tystnaden och ensamheten.

Fan insåg just att jag är hooked på "Days of Our Lives". Trodde jag vuxit ifrån detta spektakelprogram. Men icke. Jag sitter som klistrad varje dag. Och det är skitdåligt. Det sämsta ever.


I´m a hip hopper yes I am...

Jag vet bild som inte alls passar till text. Ibland blir det så. Jag bjuder på det.

I did not think...promenad till Ica i snöstorm...through....

Hade jag sett det här löpet hade jag kanske tagit mitt förnuft till fånga och stannat inne.


I början var det ganska okey. Men sedan kom det snö. I massor. Gigantiska flingor vräkte ner över oss. I motvind också såklart.


Jag försökte hålla skenet uppe. Men till slut var jag extremt irriterad. Inte blev det bättre när Emilian bestämde sig för att somna ifrån alltihop. Och inte alls stötta sin stackars mamma.


När vi långt om länge. (Två timmar). Kom hem såg vagnen ut såhär. Hur jag själv såg ut vågar jag inte ens tänka på.

Vi har dessutom uppförsbacke till huset. Uppförsbacke, snöstorm, oplogad väg, barnvagn. Jag kommer att ha träningsvärk i morgon. Fast det kanske säger mer om min "ovältränadstatus" än om terrängen.

Emilian den förädaren. Sover som en stock. Nu (och hädanefter) blir det inomhusaktiviteter för oss två.

Igår kväll gick jag och Ronnie loss bland barnvisorna på Spotify. Herregud vi hittade massor av gamla slagdängor. Sånger man trodde sig ha glömt. Vi sjöng, dansade och gjorde rörelser med stor inlevelse. Förmodligen hade vi mycket roligare än lilleman som var något skeptisk.

När jag sedan skulle sova låg jag och tragglade olika strofer i skallen.

"Vi gick in i en affär sa goddag vad har ni här. Kan man möjligtvis köpa ett läppstift här? Nej tyvärr, nej tyvärr. För detta är...en stamp i golvet affär, stamp i golvet affär, stamp i golvet affär..."

"Hajarna hajarna hajarna...å pappa haj bapa babababa, å mamma haj bapa babababa, å bebis haj bapa babababa. Dom tog en arm bapa bababa..."

"Nu ska vi ut på rövartåg ja vi ska ut och röva, men bara sånt vi kommer åt och sånt vi kan behöva....annars så tar vi så lite vi kan både Casper och Jesper och Jonathan..."

"Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil....han var så tjock och fet och blåste i trumpet, men bilen var för trång och svansen var för lång...så den fick ligga på ett litet flak där bak..."

"Jag har en kompis han har väldigt korta ben, kroppen den är lång och hans huvud känns som sten, han trivs bäst i vatten, kan simma flera mil, för han är en krokodil....han heter kaj, han heter kaj, raj raj raj..."

Tips - lyssna ej på barnsånger innan läggdags, du somnar aldrig.