everydaycharlotte

Jag flyttpackar. Det vill säga virar tidningspapper runt ömtåliga föremål. Emilian hjälper inte alls till. Han förstör nästan bara. Slänger ner tidningarna på golvet och kletar majskroksgegga överallt. Till slut fick jag nog. Han stoppades i säng. Dock kvarstår; 

Hur många olivbåtar kan en familj ha egentligen?

Pretty nice för att vara en "julhatare" som jag.

     
Bebisarna fick varsitt hjärta med sin bokstav. Några kunde inte komma. Deras bokstäver blev då tyvärr uppätna. Första ljuset i adventsstaken tänt.

Bjöd även på härliga lussekatter. Som min kära mor bakat. Chokladbollarna. Mina egna. Därav den något märkliga smaken.

I did not think gå-med-en-barnvagn-på-julskyltningen-ensam through! Galet mycket folk som helt enkelt bara var i vägen. Jag och Emilian trixade och knixade bäst vi kunde. Lite mys var det ändå. Sladdade in på jobbet. Fick årets första glögg. Mums.

1: advent minsann.

Jag är en riktig sucker för dåliga amerikanska tv-shows. Ni vet. Halvtimmeslånga med pålagda skratt, galet dåliga dialoger och ännu sämre handlingar.

Idag. Två avsnitt på raken av "According to Jim". Jag har skrattat och gråtit en skvätt. Jag lever mig alltid in. Herregud vad tragiskt. Tur att min man ligger och sover. Så han slipper se eländet.


Dock vet vi ju alla att den bästa bästa ändå är "Full House". Eller vad säger du E?


Too much to see - too little time.

Vid midnatt slår dagen över till första advent. Vår förlovningsdag. Vi firar två år som förlovade tu. Har lyxat till det med oxfiléplanka till middag. Catering of course. Vår tradition är att på slaget tolv i natt tända första ljuset i vår adventsljusstake. Precis som vi gjorde innan vi för första gången trädde på våra ringar. Cheezy - jo men visst.

Love is in the air tonight. ♥

Emilian och jag har hastat runt på stan. Diverse ärenden. Såg massor med "lyckliga" familjer som myste runt. Säkert var de superlyckliga där de spatserade genom stan i sin jävla familjeidyll. Kände mig inte alls bitter.

Att människorna i de där "lyckliga" familjerna förmodligen har snoriga och skrikiga ungar. Dåligt sexliv. Stora lån. Otrogna respektive. Förfallande yttre. Dålig smak. Trasiga innertak. Mögel i källaren. Tråkigt på jobbet. Är en annan femma. Alla såg så satans idylliga ut.

Saknar min fina man. Han spelar tennis.

Alltså om man har en butik med barnkläder och leksaker. Då får man väl för i helvete ha en jävla dörröppnare så människor med barnvagnar kommer in lätt och smidigt.

Det vore väl logiskt då deras målgrupp således bör vara just människor med barn. Som släpar på barnvagnar. Jag dör av irritation. Morr. Från och med idag kommer jag att bojkott alla barnbutiker som inte har dörröppnare, öppen dörr eller automatiska skjutdörrar. Så det så!


Vår vagn. Minus det röda. Mycket smidig. Kan rekomenderas. Teutonia spirit s3.

Min son är sex månader. Under dessa sex månader har jag varit uppe med honom varje natt. Minst en gång, ofta två gånger, ibland tre gånger, till och med fyra eller fem gånger. Det ska matas, bytas, somnas ja gud vet allt.  

I natt. Var den första natten på ett fucking halvår som jag fick sova helt utan avbrott. Jag skuttade glatt in och la mig i vårt gästrum, enligt överrenskommelse. Sov som en prinsessa. Herregud vad skönt. Alla ni utan barn. Sov. För i helvete sov medans tid finns. Det måste vara världens mest underskattade aktivitet.

Emilian har även han fått något nytt att smaka på - Majskrokar.

 Hm vad är det här för spännande?
 Hjälp vad gör du mamma?!
 Jag kan ju själv.
 Kolla in mig liksom!
 Fast blä. De var inte alls smaskiga.

Nej det var ingen hit. Än så länge. Mamman tyckte i och för sig att de inte var så dumma. Tryckte i sig cirka 38 stycken på en minut. Det måste vara något slags rekord.

Idag har jag köpt keso. Jag vet inte riktigt vad keso är. Men det ska väl vara ganska nyttigt eller? Måste nog googla lite på keso. Vad gör man med den liksom. Käkar man som den är? Jag får be att återkomma med recension och utlåtande. Jag köpte en naturell variant trots att jag ville ha den med feta- och olivsmak. Varför gör man sådana val.

Väljer en sak fast man vet att man vill ha en annan. Detta gäller mig speciellt vid val av parkeringsplats. Jag får råångest och värdens beslutsångest när jag ska parkera. Men nu handlade det om keso. Just det. Fråga inte vad du kan göra för keson utan vad kan keson göra för dig?

Keson is calling .

Idag är det fredag. Det firar vi med en dagens outfit.


Byxor: KappAhl
Skjorta: Name It
Undertröja: Lindex
Strumpor: Polarn o Pyret


Emilian tipsar: Är skjortan lite trång över magen. Knäpp upp nedersta knappen. Det ger ett soft och avslappnat intryck samtidigt som du lurar betraktaren lite.

Have a nice day!

Idag fick jag den här jackan av min man. (Den långa parkas versionen iofs men hittade ingen bra bild på den tyvärr.) Han är numera tretusenfyrahundra kronor fattigare. Men en otroligt glad och framförallt välklädd flickvän rikare. Tack älskling. ♥


Den finns här om du är intresserad. PeakPerformance. (OBS - inte jag på bilden)

Ord som jag ibland använder men egentligen inte förstår vad de betyder (eller kan stava till):

Neurotisk 
Opretentiös
Labil
Aspergers syndrom

Don´t know why!

Vi var på bröllop i juni. I programmet stod det lite om alla gäster. Om mig stod det bla att jag läser en bok om dagen.

Idag har jag läst i en bok ja. Möjligtvis har jag läst en hel bok sedan Emilian föddes. Men en om dagen. Nej. Skulle inte tro det.

Kanske att jag gjorde det när jag gick hemma med havandeskapspenning i våras och käkade vattenmeloner för hela slanten.

Såg ut som en vattenmelon gjorde jag också. Minus grön.

Vad är det för fel på mig egentligen? Jag stör ihäl mig på alla texter som inte är marginaljusterade. I love marginaljustering. Finns det något finare än långa marginaljusterade texter. Jag älskar att markera allt och sen se hur orden flyttar sig när de marginaljusteras. 
 
Känner lite lite förakt mot människor som inte marginaljusterar sina texter. Ser lite ner på dem och känner mig mycket bättre. Sinnes. Jag har till och med svårt för tjejer som söker jobb hos mig, och  lämnar in CV:n och personliga brev utan marginaljustering. De hamnar automatiskt i "kanske" högen.

Är det här vettigt? Är det bara jag?

Det räcker inte med marginaljustering. Det ska varar rätt styckeindrag och absolut inga särskrivningar. Herregud för särskrivningar. Jag får ont i hela kroppen av dem.

Sen att jag själv är usel på att stava det är en annan femma.

Vi säger god förmiddag.

Emilian-Smilian har inget mellanläge. Antingen sover han. Eller så är han klarvaken. I morse. Vaknar till, öppnar ett öga. Ser till min förtjusning att Emilian sover. Yes. Det innebär att jag kan sova lite till.

Det går tre sekunder. Tjitjing. En styck bebis är vaken. Pigg. Han fäktar med armar och ben. Sjunger. Jollrar extremt högt. Morrar. Snurrar rundor. Biter i sina gosedjur. Drar i sin mammas hår.

Morning has broken.


Här har vi honom. Busfröet. Morgonpigg as hell.

Ikväll har jag lyxat. Jag har varit på skönhetssalong minsann. Det tycker jag att alla borde unna sig. Även om det bara rörde sig om brynplock. Sen får man läsa Svensk Damtidning i väntsoffan.

Jag kommer alltid minst en kvart för tidigt.

Följande dialog kan vara något saltad. Det beror på vem man frågar.

R: Vad är det här du har på dig?
Jag: Vaddå en tunika ser du väl. Är den ful?
R: Var har du fått den ifrån då?
Jag: Hittade den i garderoben.
R: Så den bara hängde där?
Jag: Ja!

Paus.
R ska bege sig hemifrån. Vi står vid dörren.

Jag: Men vaddå var den så ful den här eller?
R: Njä, men den ser lite tight ut. Liten.
Jag: Va?!
R: Jaa den stramar liksom här. Pekar på höfterna och magen.
Jag: Va, jaha så du tycker att jag är tjock nu då alltså. Jaha men jaha så jävla kul! Jaha...men jaha ok vad bra då vet jag. Du tycker att jag är tjock. Kul kul kul. Gruff Gruff. Morr Morr. Grrr Grr.
R: Njä sa ju bara att den där tröjan (fattade han inte att det var en tunika eller) såg lite liten ut.

Jag hör knappt står och speglar mig från alla håll och kanter. R säger hej då och snabbar sig ut innan det riktiga utrbrottet börjar. Så nu blir det sallad och någon fattig rädisa för mig till middag hädanefter. Kul kul. Speciellt nu då med julen upcomming. Härligt.

Började denna regniga tisdag men att tjafsa med min darling. Via MSN. Är det normalt? Såklart att det blev missförstånd. Att bråka med sin partner via MSN är inget jag rekomenderar.

Speciellt inte när den ena befinner sig på jobb och således bör jobba. Och den andra befinner sig hemma med en hungrig bebis som illvrålar argt.

Ibland tjafsar vi via MSN när vi båda är hemma. Från varsitt rum. Herregud så high tech vi är. Eller bara extremt töntiga och looser-aktiga. Förmodligen.

De här söta brudarna hänger Emilian och jag ofta med. Mammorna  något stimmiga och stissiga inför denna fotografering. Bebisarna ser lite coolare ut. Visst blev det bra?!


Från Vänster: Ebba - Nellie - Greta - Emilian - Elly - Amanda


Emilian trivs väldigt bra bland alla tjejerna såklart!

Mamman försöker få till åtminstonde en bra bild. Helst med skrattande bebis. Bebis som ser in i kameran. Bebis som inte ramlar. Det blev cirka tjugo bilder. Här är de tre bästa. Verkligen.


Bebis vill inte. Han vill åt vänster.


Bebis vill verkligen inte. Nu vill han åt höger.


Bebis och mamman ger upp.

Man ska noga noga tänka sig för innan man drar igång stora livsprojek. Som barn och renovering. Samtidigt.

Jag känner mig ensam. Trots att jag är med min urfina och mysiga bebis känner jag mig lite utanför. Övrig familj är ute i huset. Typ hela tiden. Inte för att spackla och måla känns jättelockande. Men gemenskapen gör. Ibland blir det lite enformigt att bara prata med lilleman.

Det dålig vädret kan bidra till allmän höstdepp. Blä på regn och ruskt Svårt att dra igång projekt här hemma. Det finns dock tusen saker att ta tag i. Motivation noll.

Nästa misson ikväll blir körvströganöff. Min lott mitt i detta liv.

OM jag hade varit bakis, singel och inte en förälder som är mitt upp i flytt och renovering. Då hade min söndag troligtvis sett ut så här:

11.30 Idol
13.00 Idol utröstning
13.35 Robinson Karibien
15.00 Mammas Pojkar
16.00 Bonde söker Fru
17.00 Hell´s Kitchen
18.05 One Three Hill
19.00 Gossip Girl
20.00 Vem kan slå Filip och Fredrik (Varvat med Parlamentet 20.30)
22.00 Paradise Hotel

Jag hade förmodligen inte rest mig från soffan mer än för att öppna dörren för pizzabudet. MEN nu är jag verkligen inte bakis. Jag är då rakt inte singel. Och jag är i allra högsta grad en vuxen och ansvarstagande förälder. Mitt i Renovering och flytt.

You do the maths!

Jaha nähä. Nu har det svängt här. Är något jävla kärlekstema på Idol. Jag lipar i varje inslag. Jäkla vin alltså. När de beskriver kärlek och sjunger för sina älskade. Herregud.

Började såklart att tänka på min stora kärlek. Hur jag skulle beskriva honom och allt jag känner. Så här efter vinet. Shit jag känner massor. Nästan tur att han inte är hemma.

Men min älskling. Om du nu sitter på jobbet och mot all förmodan läser detta. Jag älskar dig så jäkla galet mycket. Helt sinnes. Du är fan bäst. ♥

Ni vet den där känslan. Man tar en klunk vin, man tar två, man tar ganska många till. Ja ni fattar. Där är jag nu. Efter några klunkar. Nu hade det i "vanliga" fall varit dags för make och outfit. Lite grym musik. Lite mer vin. Lite söta tjejpolare. Lite dans. Lite schlager. Lite fest, höga klackar och massa utgång.

Men nu. Nej nu sitter jag kvar i soffan. I mysbrallor. Ingen musik. Ingen partyblåsa. Ingen i afton dans. Fan idag saknar jag party-Lotta.

Var är min man? Han får banne mig komma hem och hålla mig sällskap nu. Jag kan ju inte sitta här och klunka vin i min ensamhet. Någon måtta får det faktiskt vara.

Mannen jobbar över. Liten sover (snart snart). Mamman kör fredagsmys.
Vin it is!

Tänkt att få sova tills jag vaknar av mig själv. Det är nog det jag drömmer om mest. Gick förbi en spegel nyss. Bebiskräks över hela axeln. Jaha undra hur länge jag har sett ut så? Småbarnsföräldrars vardag.

    
Mamman ville fotas. Bebisen ville inte alls vara med. Till slut efter massor med omtagningar. En glad bebis.


Mamman och en styck bebis. I bakgrunden. Tavlan som helt mystiskt föll ner i dag. Hemskt.

Oj hur ska jag förklara om det här. Ser "Ett fall för Louise". Barn beskriver hur de upplever sin vardag. Sin familj. Hur de upplever problem. Och framförallt hur de ser på sina föräldrar. Så intressant.

Svårt att förstå att min son en dag kommer att kunna sätta ord på hur jag är. Han kommer att känna saker om mig som förälder. Han är den enda som vet hur det är att ha mig och Ronnie som föräldrar. Så otroligt. Magiskt.

Nu är han en liten bebis. Jag är dock övertygad om att han märker av sinnesstämningar, tonfall och beteenden hos oss. Han är den enda som kan döma oss. Betygsätta oss. Tycka om eller inte tycka om. Det är en märklig känsla. Vi lever nog på ganska likt som vi gjort förut. Men nu är vi en till. En som ser, känner och bedömmer. Herregud vad lite jag har tänkt på det här märker jag. 

Grubblar ihjäl mig nu. Jag är för sjutton en förälder. 

Härligt, när man just sminkat sig, fixat håret och klätt på sig, får man en dusch med extra klibbig banangröt sprejad över hela sig. Perfekt när man har lite bråttom också. Den söta, gulliga, mysiga bebisen nyser samtidigt som man matar in gröten. Mums.

Nu, mer regn. Lite sångstund på det. Så kör vi den här dagen.

Men oj vad intressant och trevligt det var på jobbet. Kände för första gången sedan lilleman kom att jag saknar det lite. Längtade lite tillbaka. Jag har ju ynnesten (kan man säga så?) att få arbeta med ett av mina allra största intressen. Mode och kläder. Kikade på vårens kollektion. Åh blev inspirerad.

Färger, material, modeller, passform, kvalité, fabrikat, mönster, foder. Jag saknar faktiskt. Fick en riktig pepp. Saknar säljet. Kundkontakten. Butiken. Min butik. Konstigt. Trodde inte. Verkligen inte, att jag skulle känna så här. Positivt överraskad.

Men längtade hem till min skatt också. Min finaste.


Klart man längtar hem.


Till den här filuren.

Satan vad det regnar. Mysmys med babysim. Lite stissigt innan. Men allt gick bra. Lilleman verkade trivas som fisken i vattnet. Ironiskt nog. Pappan fick bada idag. Mamman fotade som en dåre i stället. Så söta alla små bebbarna var. Åh gulle liksom.


Lite nervöst utanför. En laddad Emilian.


Så roligt det var ändå. Tjoho.


Här kommer jag.


Mums med lite fingrar mitt i simmandet.

 
  
Roligt att busa med pappan, men roligast var alla leksaker som flöt förbi. Ville fånga alla.

   
  
Mamman kunde inte sluta fota.


Nämen vilken intressant mojäng.

Slutsats: Mycket trevlig aktivitet. Bebis och mamman for hem och sov i flera timmar. Pappan fick åka till jobbet.

Snart dags för inträde i vuxenvärlden. Personalmöte på jobbet. Längsedan jag gjorde något som vuxna mig. Ensam utan bebis inblandad. Undra om jag ens kommer ihåg hur. Trevligt avbrott. Men ingen jag känner längtan efter. Jag trodde aldrig att jag skulle njuta så mycket av att vara hemma med min lilla bebis. Rekomenderar det här. Hårt.

Njuter av varje sekund med min skatt. Att få vara med om varje dags händelser är helt fantastiskt. Det går så fort. Det händer verkligen saker varje dag. Jag vill aldrig att det ska ta slut.

Jag blir stolt, är rörd och förundrad precis hela tiden. Finaste bebis Emilian.

Jag måste nog gå och kramas lite med honom, igen.

Ösregn ute. Efter tio med Malou. Jag gillar Filip och Fredrik massor märker jag. Malou är inte bra alls.

Bebis sover. Snart babysim. Som vi har laddat. Det är en hel del som ska klaffa. Glad bebis. Mätt bebis. Bebis som inte bajsar. Mamman i bikini. Bebis som helst ska gilla att bada bassäng med andra bebisar. Smidigt ombyde av bebis efteråt. Herregud. Planering och mekk. 

Återkommer med recension.  

Emilian ska på babysim för första gången i morgon. Han är riktigt taggad. Han har provat sin nya badrock och stilat fram och tillbaka hela kvällen här. Han ville så gärna visa er hur fin han är.

Nu hälsar han god natt. ♥

Den här bloggen handla mycket om störig saker har jag märkt. Det kanske är så att jag har mycket att störa mig på. Här får jag utlopp för det. I alla fall. En  mycket störig sak.

Säg att du lagar mysmiddag till din man. Ni ska precis äta och njuta av varandras sällskap. Delge varandra om dagen som gått. Beundra ert barn och blicka samförstått på honom, som sitter som ett ljus och ler i sin barnstol. Ponera denna bild av en lycklig familj en måndagskväll. För så ser det väl ut hos alla?! 

Då sliter plötsligt mannen upp sin mobil och måste ringa någon mitt i myset och familjelyckan. Är inte det störigt om något?! Gruff.

Behöver jag säga vem som fick ta disken!

         
Mysmiddag på gång   Störig man som pratar i telefon

Superhektisk förmiddag. Jag, Emilian och mamma har farit runt. Kvik, Kvantum och Ekströms Färghus. Phu. Massa shoppat blev det. Färg, tapeter, blöjor, mat och glögg minsann. Nu är jag helt slut. Lämnade mamma i Sandsbro. Hon ska slipa spackel hela dagen. Lyckost henne liksom.

Jag och Emilian har en del att fixa med vi också. Först lunch. I eftermiddag blir det föräldrarträff på bvc. Får se hur irriterad jag blir. De där informationsträffarna brukar inte tillhöra det bästa jag vet. Får se om BM lyckas bättre denna gång.


Emilian var kundvagnsansvarig. Här i fruktdisken. Kvantum Norremark. Jag skulle vilja bo i den affären.

"Den var varken för sladdrig eller för hård. Den kändes bra i munnen."


 "Halv åtta hos mig" - en av deltagarna beskriver efterrätten.

Tidningen Mama har haft stor gala och utsett bla årets Mama. Sanna Lundell vann. I mitt tycke så borde jag ha vunnit. Jag tror att jag utnämner mig själv faktiskt. Det får man.

Without further ado - I give to you. Årets Mama!


Ingen kommentar.

Jag får inte till det med dagens bild på mig själv liksom. Det är supersvårt att fota sig själv. Har försökt i speglar men våra är så små att det är stört omöjligt. Så idag tänkte jag vara smart och fota mig själv i spegeln i hissen på väg ut.

Står och försöker få till en pose. Trixar och har mig. Märker inte att hissen åker ner. För att sedan åka uppåt igen. Helt plötsligt är vi på våning fem. Vi bor på trean. Dörren öppnas. Där står två personer. En i rullstol. Vilket har noll med det här att göra. De stirrar på mig. Med all rätt. Jag står för sjutton och fotar mig själv i spegeln.

Hinner tänka att nu gäller det att säga något smart. Eh. Öh. "Får ni plats eller". Det var det smartaste jag kom på. Åker neråt under tystnad. Jag och Emilian kastar oss ut.

Då kommer jag på att jag har glömt att borsta tänderna.

Här är den omtalade hissbilden. Alla blev skitdåliga. Crap.




Så här "bra" blev det i spegeln i min garderob. Suck.

Var på MQ häromdagen. Kom på mig själv med att fingra länge och väl på ett paljettprytt linne med smala axelband och bar rygg. Urtjusigt. Sen slog det mig. När ska jag använda det?

När jag leker med Emilian och han kräks över hela mig. - Nä.
När jag matar Emilian och han kladdar gröt överallt. - Nä.
När jag är i vårt hus och slipdammet ligger som en ridå i luften. - Nä.
När jag går runt sjön med barnvagnen, förmodligen inte. - Så nä. 

Blev inga paljetter för mig. Mitt behov av partyplagg är ungefär lika stort som Emilians behov av nya konståkningsskridskor. Mitt behov av nya snygga kläder finns knappt. Jag luffsar mest runt i tights varvat med tunikor och mjukisbrallor. Tur att min man inte är så kinkig. Hans kostym nowadays är arbetarbrallor och någon form av "slutspelsskägg". Tills köket är klart tydligen. 

Tur att vi redan har varandra. ♥


Fick lova att lägga upp denna bild. Ville illustrera hur fint det kan vara med lite glitter och glamour. HaHa

Fick ett galet infall. La mig ner på golvet för att göra lite sit-ups. Ligger som bäst och pustar och stonkar. Vrider huvudet. Min blick möter min sons. Aldrig har jag sett någon se mer förvånad ut. Förvånad med idiotförklararblick. Nu lär det dröja innan morsan försöker sig på fler gymnastikövningar.  


"Öh morsan. Vafan håller du på med. Så jävla pinsam"

Ungefär såhär såg morsan ut. (Ignorera tvättställning och golvplankor i bakgrunden)


Lite svårt att fota sig själv i sit-up pose dock.

Så här sitter man bokstavligt talat i sitt gym. Nu ligger han i det och testar sin röst. Grannarna måste undra. Det låter inte så fint. Illskrik. Skär i öronen. Han skriker av lycka och eufori och för att han kan -  förmodligen.

    Emilian smilar upp sig. En riktig liten linslus. Han är den bästa. Hänger med på allt vi gör. protesterar nästan aldrig. Tänk att vi fick en sån gullunge. Att det var Emilian-Smilian som låg i magen och for runt. Sparkade och grejade.

Tänk att det var just han där inne. Fortfarande svår att förstå. Att min skatt bott i mig. Galet. Biologi. Något alien-inspirerad biologi skulle jag vilja säga.

Fina Sabina och Danne alltså. Inte nog med att de körde mig och Emilian ut till Sandsbro via Claes Olsson. De fick dessutom vända halvvägs (nästan) till Jönköping. Virrpannan Håkansson hade glömt plånkan i deras bil. Det är riktiga vänner det.



Här har vi dem. Framför det brunaste huset i hela Sandsbro. Vårt. De såg potential. Sa de. Idag var det rusning. Vänner avlöste varandra. Trevliga avbrott i renoverandet.

Jag och Emilian hemma igen. Via donken. Så nu dags för gymet.

Babygymet.

Fick just mycket trevligt samtal. Sabina och Danne på spontanbesök. Den här söndagen steg drastiskt i värde. Vilken positiv överraskning.

Emilian och jag vilar lite middag efter hektiskt förmiddag med storfrulle, lek och det obligatoriska K-Rauta besöket. Middagen bestod av rester för mamman. Potatis, sås och avocado. Inget jag rekomenderar i längden.

Snart ut till renoveringsparadiset och hälsa på pappan. Finns nog lite överbliven kladdkaka i något dammigt hörn som vi kan trycka i oss.  

Helgerna springer iväg. Nästa vecka bjuder bland annat på bebisträff, fikamys, tapetsering och babysim. Då får vi även besök av herr elektriker herr rörmokare och herr snickare.

Det går framåt - sakta och lite osäkert.

Bilderna från min 25-årsdag gillades inte. Letade efter fina på mig och Ronnie. Hittade inga. Men jag ramlade över de här gamla godingarna från Carl-Ottos och Elins fina bröllop. 

 
Lite modemässigt med benen i kors. Resultat - ett jättetjockt ben.


Se vad lite löshår kan göra.

Fin klänning som Ronnie hittade åt mig i London. Såklart var det en annan tjej som hade likadan på bröllopet. Ronnies bordsdam till på köpet. Fuck.

Satan i helvete vad det är gott med vitt vin. Herregud. Efter nio månaders graviditet och fem månaders amning är det ta mig fan dags för en hel massa vin. Måste dricka ifatt liksom. Eller det måste jag inte. Jag och svärmor tömde dock en flarra rysligt snabbt ikväll. Gott. Mätta belåtna. Körslag på TV. Bebis i säng.

Bombnedslag på diskbänken. Det är en annan historia. Nu lever vi den här lördagskvällen.

I början när vi just blivit tillsammans firades varje månad. Vi köpte små kort och kärleksgåvor till varandra. Det har försvunnit mer och mer. Nu firar vi årsdagen och förlovningsdagen. 

Men idag honey får jag påminna och gratta oss. Det är vår 40-månadersdag idag. Kärlek.


Hihi vilken gammal och rolig bild. Min 25-årsdag verkar det som.


Vi ser så "unga"ut.

Middag med svärföräldrar. Idag kör vi på ett av mina säkra kort. Plommonspäckad helstekt fläskkarré med ugnsrostade rotsaker. Serveras med skysås, gelé och grönsallad. Lite rött på det. Ja tack.

I morn både mina och Ronnies föräldrar. Jag värdinna. Undra om jag ska vara så "vild" och göra ugnsstekt marinerad kyckling. Serverat med ljummen quinoasallad med feta, avocado, tomat och oliver. Tillbehör - tzatziki.

Jag kanske skulle "spajsat" till det lite mer men, why change a winning concept?

Vi behöver lite åsikter.

Vi kommer att ha den här sängen:


Ska vi då ha den här tapeten som fondvägg?


Eller ska vi ha den här? Sorry att den är lite suddig.


Det är samma tapet bara olika färger. Den första svart - vit - grå/siver. Den andra svart - vit - blå/silver.

Vilken tycker ni? Vi är såklart oense. Såklart.

Ut till huset idag. Fina pappa kom och hämtade mig och son. Han och mamma sliter som djur. Spacklar, målar, kör till tippen och nu har de till och med räffsat hela trädgården. Stort tack.

Jag lyckades hjälpa till lite idag. Tro det eller ej men spacklade en hel vägg. Med otrolig precision och noggrannhet. Var superstolt. Förevigade. Mallade mig. Tills jag insåg att just den väggen kommer att vara insidan av hallgarderoben. Härligt.

Kommer ni på besök, ta gärna en titt bakom ytterplaggen och beröm det fina hantverket. Gärna så Ronnie verkligen hör.

     
Glad jag som stolt visar upp min spackalde vägg. Lilleman inte så jätteintresserad. Och ja, jag har på min femtonhundrakronorskofta - smidig som vanlig.

Galmourbyggjobbare ut i fingerspetsarna. Såklart.

För att få bebis att somna. Gick tidigare. Blev en upplyftande promme på kyrkogården. Kändes lite deppigt. Men fint ändå. En vaktmästare undrade nog vad jag pysslade med. Fotade gravar liksom.

  

Lilleman var trots lack of sleep, pigg under sångstunden. Mamman fick mjölksyra i armarna. Alla ni som springer på gym. Vänta tills ni fått bebis, då behövs inga hantlar mer.

  

Idag fick vi även göra gipsavtryck. Emilian-Smilian var inte så gipsavtrycksvänligt inställd. Vi gjorde en alternativ tavla som även innehöll ärmmudd.

  

Nu sover han som en stock. Blir inget ByggMax. Mamman pustar ut. Städ och röj i stället. Ser fram emot trevligt veckoslut. Hade varit riktigt trevligt med sol. Kanske gud kan styra upp det. Nu när jag till och med har varit på kyrkogården och härjat. Vad det nu har med varandra att göra. Kändes bra. Så.

Märklig morgon. Vi är on time i alla fall. Dock en alldeles övertröttis till bebis. Varför blir det alltid märkligt när vi har tider att passa. Snart sångstund. Ser vi fram emot.

Blir nog ett besök på ByggMax i em. Det ser vi inte så jättemycket fram emot. Finaste föräldrar här och hjälper oss. Tusen tack.

Snart helg. Snart jul för sjutton. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Mycket som ska styras upp innn Kalle Anka och hans Vänner. Lite stress i magen. Bara lite.

Det blir nog bra. Nu iväg, mamman ska ta ton.

Lite bilder från det furufula huset:


Köket - det revs ut samma dag som vi skrev på kontraktet.


Härlig furupanel i köket + vägg mot förråd (som ej finns idag).


Väggen rivs.


Köket idag.


Föregående förråd - nu halva vardagsrummet.


Andra halvan av vardagsrummet.


Vårt sovrum - feel the love.


Gipsväggar med spackel is the shit. Tack mamma.


Min walk-in-closet - okej min och Ronnies.


Emilians rum - visst ser det barnvänligt ut.


Badrum - här ska vi inte renovera något nu i alla fall.

Det finns en hall, en tvättstuga, en ovanvåning och ett garage också. Vi har att göra.  Alla som vill är välkomna att hjälpa till - var inte blyga nu.

Idag fick den här flytta hem till oss. Den till höger på bilden. Såg en likadan hos bebis Elly häromveckan. Emilian har tjatat så sedan dess, om att han också ville ha en ninis. Trycker man honom på magen låter han ttt ttt ttt. tttt. Ninisen alltså.


Nöjd bebis med sin ninis. Eller egentligen nyvaken bebis som undrar vafan det är för rosa pälsmonster som sitter bredvid honom.

Idag på väg ner på stan. Framför oss åkte en kvinna i en elrullstol. Inget märkvärdigt med det. Men hon sjöng. För full hals. Helt ensam. Tänk om man själv kunde vara lite mer så. Bry sig lite mindre om vad andra skulle tycka. Tänk så mycker roligare det skulle vara om man själv gick runt och sjöng högt för alla.

Ja i mitt fall skulle jag ha roligare. Alla andra skulle må sämre. Då min sångröst är något så fruktansvärt dålig.

Ett varv inne på jobbet. Emilian fann sig direkt. Det roligaste var att sitta på fårfällen och i skyltfönstret och spana på folk. Damerna blev helt till sig. Ojoj viken söt liten pojke sas det.

                 
Kingen - sitter och tar igen sig en smula. Äger stället så att säga.


Men roligast var det i skyltfönstret.

Mission var att skicka ett tennisracket. På posten skrattade de åt mig. Tack för det älskling, nästa gång får du skicka dina leksaker själv.

Jag hatar när mamma har rätt.

"Du blir mycket piggare om du går ut en stund"

Ofta var det ösregn och iskallt ute när hon sa så (eller sviker mitt minne mig nu kanske). Men vem fan ville gå ut då? När man kunde ligga i sin säng och käka condis-kakor och glo på Bevvan, Tre Kronor eller The Loveboat. Det var ju vad jag pysslade med mest hela tiden då jag bodde hemma.  

Det där sista var en parantes om min barndom. Helt superärlig.

I alla fall har vi varit ute hela förmiddagen och jag känner mig sjukt pigg och full av energi. Vet inte vad jag ska ta tag i först. Disken, tvätten, stöket i hallen, dammsugning av golven, röjning i extrarummet? Härliga valmöjligheter. Jag är en lyckost (ost?).

Lyckans ost - Små röda baby bell. Åt två igår. Ronnie sa att jag luktade fis sen. Kul.

Oj nu vaknade bebis, måste nog gosa lite känner jag.

Ronnies föräldrar kommer på besök i helgen. Alltså mina svärföräldrar. Emilians farmor och farfar. Jag försöker vara smidig och planera lite ahed. Det vill säga att skriva någon slags inköpslista och matsedel. Då det är mitt område såhär i renoveringstider. (Läs i alla tider)

Frågar Ronnie om det är något särskilt han vill att vi ska bjuda dem på. Om det är någon av alla min förträffliga matkreationer han har fastnat för och vill att hans föräldrar ska få ta del av. Väntar med spänning. Vad av allt smaskigt som jag brukar laga tycker han bäst om liksom?

Först får jag inget svar alls. Han kommer inte på en endaste god maträtt som jag har gjort. Observera här att jag lagar mat till honom varje dag.

Sedan efter alldeles för lång stund klämmer han ur sig att Linus pastasallad (som vi ätit en gång i somras typ) den kan vi bjuda på. Den var riktigt god.

Why did I even ask?

Jag var ute i renoveringskaoset förut. Hjärtat stannade nästan då jag sprang på den här snyggingen under tappan. Varför jag var där och sprang (?) är oklart dock.

Jag: Hjälp vad fan är det där?
Mamma: En Grovis såklart
Jag: ??
Mamma: Jag har köpt den idag
Jag: ?? varför?
Mamma: Ja, man dammsuger med den. Grovsmust. Som nu här i ditt hus.
Jag: Jaha....vad bra, men eh ska jag eller?
Mamma: Nä, jag har redan dammsugit klart.
Jag: OK, vad bra!!


Blir ju livrädd - städovillig som man är.

Alltså allvarligt. Jag trodde att när jag får barn då skulle jag automatiskt bli vuxen. Då skulle jag helt sonika utveckla ordningssinne. Jag skulle bli pedantisk och organiserad. Det skulle ske av sig självt.

Icke.

Jag är en rörig människa med ett hem fullt av osorterat kraffs. Vi har i dags dato en skål i hallen, förvisso en snygg med spegelmosaik som jag släpat hem från Bali, med diverse prylar i. Allt ifrån räkningar, gem, rabattkuponger, solglasögon, pennor, tamponger till näsdukar, nappar, snören, matlådor och en ketchup minsann.

Vi har yttrerligare två skålar likt den i hallen, dem har jag tryckt in i ett köksskåp för att vi ska slippa se dem. Men jag vet att de finns där, fulla med saker som vi antagligen inte behöver. Men inte orkar kasta (?).

Sedan har vi en hög på skåpet i vardagsrummet med ungefär liknande produkter. Jag har ännu en hög inne vid datorn med gamla räkningar och "viktiga papper" som ska in i någon trist pärm vid tillfälle. Det ligger klädhögar på tvättställningen, på hatthyllan, i badrummet, under köksbordet och i soffan. Undra när de ska flyga in i sina skåp och lådor.

I diskstället finns en hel massa saker förutom ren disk, hittade just en gammal påse ostbågar som placerats där, vet att vi öppnade den någon gång i oktober. Bakom dörren in till extrarummet står en hel säck med saker jag faktiskt har sorterat ut men som inte kommit längre. Under Emilians babysitter är en mindre säck med andra säckar i, som förmodligen ska slängas, men man vet ju aldrig, så de får stå kvar.

Är det bara vi som har det så här? När blir jag så pass vuxen att dessa högar försvinner? Ska Emilian växa upp i ett hem av högar?

Alla som röstar för ett högfritt Sverige säger ja - ja!

Ta valfritt bröd. Ös på med chilisauce. Klicka på bredbar ost (Icas vitlök & örter) lägg på en skiva rökt skinka. Strössla (?) över hacka ölkorv och skivade plommontomater. Täck med tjocka skivor goudaost i mängder. Krydda med basilika. In i ugn 225 grader. 10-15 min.

I know - go ahed and thank me for this!

Litet steg för mänskligheten - stort steg för Emilian.

Just precis nu lyckades han vända sig från ryggläga till magläge. Han blev så glad att han tjöt av lycka. Jag rusade fram med kameran. Fotade och berömde. Och tjöt lite jag också. Ringde pappan och informerade om detta stora framsteg.



Tada. Precis "vält" över för första gången någonsin. Nu snurrar han på för fullt. Stolt mamma minsann.

Härligt när jag försöker vara lite snabb och effektiv. Hade en plåt med varma mackor i ugnen. Skulle under tiden får på bebis pyjamas, fixa i ordning nappflaska med ersättning (koka vatten + hälla i pulver), mata bebis, lägga bebis, få bebis att somna. Allt innan mackorna bränns vid.

Sen. Sjunka ner i soffan. Hinna se "Halv åtta hos mig" och njuta av min varma mat. Det var planen.

Försöka går ju. Jag var on track ett bra tag. Tills bebis bestämmer sig för att bajsa direkt då han lades i sin säng. Följt av att kräkas över hela sig (och lite mig) då jag skulle ta upp honom. Jag stressar för att byta på honom i rekordfart. Sliter med mig en ren pyjamas från torkställningen. Svidar om ungen. Slänger ett getöga i ugnen. Lugnt. Lyfter upp bebis. Som kräks igen.

Jag åt kalla mackor med lite vidbränd eftersmak akompanjerat av bebisvrål, genom baby watch:en. "Halv åtta hos mig" - slut - redan. Jaha bättre lycka nästa gång.

I morn.

Idag ville lilleman promt hålla i skeden och äta själv. Som synes. Det gick sådär.

Men - you can´t blame a bebis for trying.

Jag letar efter min inspiration. Emilian hjälper inte till. Han "pratar" på om sitt. Ganska högt och skrikigt (läs jättehögt och jätteskrikigt) och hela tiden. Han har fullt upp, testar sin röst. Jag kan inte sortera min tankar i detta oväsen, muttrar jag.

Plockar lite i diskamaskinen, kör ett varv med dammsugaren. Plockar lite mer ute i hallen. Pussar hej och hej då på min man. Blir galen.

Där har ni mig. Mitt liv. Nej - inget är rosenrött eller fluffigt. Varken glamourigt eller stjärnsprakande. Bara mellanmjölksaktigt. Så lever vi just nu.  

Note to alla som kommer hit - ta med öronproppar.

Hur vaknade ni i morse? Jag vaknade med den här filuren bredvid mig. Kan man annat än att älska denna måndagsmorgon?! Jag har då rakt ingen ny - vecka - ångest.


Träff i eftermiddag med trevligaste mammorna och sötaste tjejbebbarna. Mission. Fika så mycket det går och gulla med våra små. Enkelt liv. Ja tack.

Det där med mat är stort i mitt liv. Jag är förtjust i att laga mat. Älskar att äta mat. Kan kolla på recept i timmar. Lusläser menyer och veckomatsedlar. Ja ni fattar. Sen finns det störiga saker med mat. En av dem är det där med pizzan igår.

Fler störigheter kommer här:

Störigt om man är bortbjuden och det inte finns tillräckligt med mat. Man kan ju inte gärna be om en macka efteråt.

Störigt om man äter middag med tex sina svärisar och ingen tar mer mat, inte ens sin kille. Då kan man inte sitta där och gluffsa i sig, fastän man vill.

Störigt i sig om man äter mycket mer än sin kille, och dubbelt störigt om han påpekar det.

Störigt om man äter ute och alla beställer samma rätt, men ens egen är den minsta portionen.

Är det verkligen bara jag som är så här knäpp? Jag vet iofs att det finns åtminstonde en till tjej som känner som jag. Eller hur M.

Jag är inte särskilt teknisk eller bra på det där med dator - bild - form. Jag övar mig fram (som synes). Ronnie, mamma och pappa är i huset och renoverar. Emilian sover och jag?! -  Ja - jag har nog lite för lite att göra. 

Ska dock styra upp fars-dag-middag åt alla. Fläskfilégryta tror jag bestämt.

Gammalt mat-schema:
09.00 ammning
11.30 ammning
15.00 ammning
17.30 ammning
20.00 ammning
22.00 ammning
02.00 ammning
04.30 ammning
07.00 ammning

Snacka om att jag var slut mest hela tiden. Nu ny era.

Nytt mat-schema:
09.00 gröt
12.30 barnmat
16.00 flaska med ersättning
18.00 gröt
19.30 flaska med ersättning
23.00 flaska med ersättning
05.00 ammning

Men gudarna ska veta att det är tur man är mamma"ledig" så man hinner med allt det här matandet. Det ganska ombytligt. När det här publicerats (om cirka fem sekunder) kommer lilleman säkerligen att kräva nya rutiner.

Man är aldrig safe.

Den här och den här har jag klickat hem till lilleman. Han "tjatade" så.

  

Får knappt gå ner på stan för någon, det påstås att jag köper alldeles för mycket "onödiga" plagg till Emilian. Men någon har inte sagt något om att shoppa online.

Listig som en orm - det är jag det.

Visst är det störigt när man ska beställa hem mat och man är supersugen på pizza. Då ska helt plötsligt den personen man ska käka med ha en sallad, en wook, eller gyrostallrik. Det förstör ju hela grejen. Eller är det bara jag?!

Pizza for president

I det där huset som vi har köpt. Som jag tjatar om i varje inlägg. Verkar det som om de förra ägarna har gått in för att göra det så fult som möjligt.

Furu är ett ständigt återkommande insalg. Furuluckor i köket, furugolv, furutak, furudörrar  listan kan göras längre. Och som om det inte var nog så har de slagit upp lite härlig furupanel här och var. Why liksom?! Jag är numera allergisk mot furu. Allt ska bort.

För att dessutom göra det så knepigt för oss som möjligt har de på den betongplatta som huset ligger på, först lagt en härlig brun helteckningsmatta. Ovanpå den lite furugolv såklart. Och ovanpå den, en mysig plastpatta i träimmitation. Allt för att det ska vara så fult som det bara går.

Jag säger inte att jag har förutfattade meningar om folk som har extremt mycket furu i sina hem. Jag säger heller inte att jag ser ner på folk som har det fult i sina hem. Och jag säger absolut inte att människor som lägger olika sorters golv, i varje rum, i sina hem, borde skjutas.
,
It´s a hard knock life.

Direkt efter K-Rauta och City Gross. Emilian och jag tar igen oss på soffan samt posar för fullt. Trots det ser i alla fall jag ut som en mupp - inget nytt på den fronten alltså.
     
Min snälla mamma har varit här och hjälp oss. Vi har farit runt och handlat en massa målarfärg, penslar och golvlack. Herregud. Allvarligt. Jag tycker att det är dötrist. Tyvärr. Ute i huset satt jag och Emilian i en garderob när det skulle rivas tak. Vi sjöng om apor som hoppade i sängen. Perfekt.

Nu - överblivet vin från igår.

Vårt fredagsmys.

Välj en dag - förslagsvis en fredag.

Släng fram en kyckling, gärna hel. Välj marinad, låt marinera minst 7 timmar. Det sista där vet jag egentligen inte men det lät bra.
  
Drick gärna litta vin medan ni lagar. Det är alltid bra.


Stek kycklingen hel i stekpåse. Spar skyn till såsen. Koka potatis och morötter tillsammans. Servera med massor av sås och en sallad på gurka, majs, avocado och fetaost och oliver. Eller vad ni nu har hemma.
     

Glo på idol ät och njut av ert fredagsmys.

Tog en sväng på stan nu på förmiddagen. Förr om åren - lite shopping, mysig långfika, en tur till systemet.

Det är lite annorlunda nu. Ösregn. Bebis som inte sov. Panik utbröt inne på systemet då nappen helt plötsligt var försvunnen. Bebis skrek som en stolle. Stod i en evighetskö. Vagnen går inte igenom vid kassan. Herregud, vagnen får bara plats igenom kassa 1. Bebis tyckte inte att systemet var roligt. Mamman svettig. Svor lite över pappan som ville ha öl.
  
Ut i regnet. Mamman på jättedåligt humör. Bebis skrek mer. Mamman fotade sig själv. Sur bild. Sen glad bild.
  
Snart var vi hemma där vi bor. Bebis lite gladare. Åkte lite hiss.
  

Hemma. Vände upp och ner på lägenheten, hitta tillslut en napp på golvet. Bebis tyst.

Vad är det jag hör? Är det kladdkakans dag på lördag? Det måste nästan ses som min personliga bakdag. Och tack till David Lundmark. Det väl använda receptet is yours!

150 g smält smör
3 dl socker
2 ägg (ett i taget)
1½ dl vetemjöl
2 tsk vanlijsocker

Blanda samman allt i samma kastrull. Inget mekk med att blanda mjöl och sånt för sig. Ös upp i en smörad och bröad form. Grädda i mitten av ugnen. Ca 17-18 min för en riktig kladdig kaka. I like!

Måste tipsa om det här. Flingsalt med citronsmak. Bjöd mamma och pappa på fiskgryta med räkor och kräftstjärtar igår. Pricken över det förbannade i:et. Citronsalt. Finns på närmaste IKEA (?!)-varuhus. Säkert på fler varuhus - dock inte på K-Rauta.

Och nej, älskling. Man kan inte ha flingsalt i en saltkvarn.

EMILIAN skickar en kram till just DIG!

Eller Emilian sover men jag tog mig friheten.

Vilken respekt jag har för ensamstående föräldrar alltså. Jag är mycket själv med Emilian nu för tiden. Det är okey. Vi har det bra tillsammans. Men, jag är aldrig "fri" så att säga. Hela tiden har jag ansvar. Jag roar mig. Jag oroar mig, hela tiden ensam.

Ensam med flera barn. Jag vågar knappt tänka tanken. Herregud. Mardröm. För mig. Jag har nog med mig själv och en Emilian. En snäll Emilian. Hur gör dom. Hur orkar dom. Respekt! 

Vi är ju alltid två när kvällen tar slut. Jag är inte ensam i längden. Vi är ett team. Jag älskar pappan till mitt barn. För att han finns i mitt liv. För att han är den han är. För att han alltid är där när dagen tar slut.

Nu är denna dagen snart slut!

Igår hade jag till och med tid med det här.

     

Lilleman somnade runt åtta.

Kunde jag dammsuga - nej.
Kunde jag åka till huset och renovera - nej.
Kunde jag måla naglarna - ja.

Bra så. Inget snack.

Min man (blivande) (förhoppningsvis blivande) (hint) brukar kolla igenom bloggen varje kväll. För att se vad vi har för oss om dagarna. Visst tycker han att det är fina bilder och lite roligt att läsa. Men igår muttrades det lite om att jag har för mycket tid över. Som har tid med sånt här (trams - min tolkning såklart).

Började fundera. Faktiskt blir man beroende. Jag tänker i blogginlägg nu för tiden. Fotar allt jag gör. Känner att jag bara måste hinna blogga lite varje dag. Har jag för mycket tid över? Skulle jag kunna använda den tiden bättre? Förmodligen. Men. Skulle jag ha roligare? Nä!

Dålig natt. Jobbig morgon. Irriterad mamma. Gnällig bebis. Stress. Lite panik. Bråttom. Snöblandat regn.

Nu sångstund. Allt känns redan glömt.

Nu slog det mig. Om mindre än två månader kommer vi att flytta ut till Sandsbro. Förort. Och jag som är hemma hela dagarna.

Jag kommer att förvandlas till en Desperate Housewive. Undra vem av karraktärerna jag är mest lik. Eller jag är nog min egen karraktär.


Man ska tydligen se lite allvarlig och sådär svår ut på sina bloggbilder.

Är det någon som vet hur man får in en youtube-video här på bloggen?. Let me know please. För den här låten spelas på repeat här hemma. Ni måste lyssna. Vi tre är helt fast. Dansar runt och sjunger allt vad vi kan. Man kan säga att det är vår team song just nu.


http://www.youtube.com/watch?v=gBKl1V9b7pc&NR=1


Och ja vi vet - Talladega nights!

Jag var ett stort fan av tv-serien Ebba och Didrik när det begav sig. Man tyckte att han, Ebbas kompis, Philip (hette han så?!) var mysig och söt. Men det var ju Didrik som var seriens hunk. Jag satt i mitt rosa flickrum och trånade.

Ända sedan dess har jag varit svag för Johan Widerberg. (Lust och Fägring Stor någon?!) På ett "crush on a movie star-vis". Nu är han på tapeten igen. Jag blir fortfarande knäsvag. Hur töntig får man bli?


Tänk om Didrik hade skrivit den där "Aj löööv you"-låten till mig. Jag hade dött.

Sovmorgon till halv nio minsann. Mysig morgon tillsammans. Att jag satte mig i bebiskräk räknas knappt. Jag och Emilian tog ett bad. Det är inte helt enkelt. Nu, ren bebis. Trött bebis. Sovande bebis. Trevlig.

Dagens agenda:

Prata med sotare - check
Fixa rörmokare - check
Tvätta - check
Bada bebis - check
Flyttpacka - blä

     
Trött nybadad supergosig bebis - i för liten badrock.

Varför i helvete föreslog jag något slags vad där jag skulle sluta äta godis om Ronnie slutade snusa. Och gud varför slutade han snusa.

Jag vill ha choklad. Jag dör. Fick en hel påse mumsiga (de ser iaf mumsiga ut) praliner av tjejerna från Göteborg. Har varit och klämt på dem ett antal gånger. Snart måste jag slänga alternativ ge bort dem. Jag får krupp.

Det vattnas i munnen nu när jag skriver det här. Skulle dessutom googla fram en passande bild. Fastnade i flera minuter.

Det finns många fina chokladbitar i cyperspace.

Söta Hanna kom förbi. Såhär glad blir man då. Emilian fick jättefin mössa + vantar. Bortskämd som han är.

Nu sover han sött (hoppas jag). Lätt nattning idag. Phu. Är alltid lite extra nervöst när man är ensam. Ronnie gjorde ett snabbstopp här hemma, fick ett gäng köttbullar, innan han for ut till huset.

Renovering it is.

                

Dagens tips: Om du har tråkigt, fota dig själv, ta gärna sisådär hundra meningslösa bilder. Lägg upp dem på din blogg. Tråka ut dina läsare.

Så ja. Bra där.

Många nyblivna föräldrar känner säkert att "när ska jag hinna ha ett liv". Jag har kommit till insikt. Det här är mitt liv. Jag har slutat att planera in i framtiden. Jag existerar här och nu. Vi lever här. Jag njuter.

Det är ett förbannat bra liv.


Mycket av mitt liv just nu består av att koka olika pryttlar.

Did I really sign up for this?!

Äntligen säger jag, äntligen ut ur amningsträsket. Det vill säga att lillen börjar käka som vanligt folk, fast föda. Så jäkla nice. Dock behövs det lite mer prepping och fix inför varje måltid. Det är det värt.

Kan se ut enligt följande:

   
Val av meny          Placering av barn + mat-material

    
Hungrigt barn         Barn som äter duktigt

    
Barn som dricker    Barn som är mätt

Tada!

Bra natt. Bra morgon.

Emilian och jag tog snabb promme upp till Kvik. Kök beställdes, bänkskiva beställdes. Hua. Mycket pengar blir det. En sväng till K-rauta (Ronnies idé såklart), klinker beställda.

Sammanfattning: mellan 10-11 denna förmidag har vi lyckats spendera runt
100 000:-. Det är starkt jobbat.

Här är vårt vardagsrum - får jag bjuda på en kopp te kanske?


Kök + mannen i mitt liv!


Den osminkade versionen + den andra, minimannen i mitt liv!

Behöver jag säga att jag och Emilian inte fann renoveringsarbetet jätteintressant. Men vi höll god (!?) min och jobbade på i alla fall.


Emilians mormor var superduktig!

Nu för tiden är det inte så lätt att komma i tid. Jag har förut aldrig haft problem med att passa tider. Har nog aldrig kommit försent till skolan eller jobbet. Jag har i princip aldrig missat en buss eller ett tåg (förutom en båt på Lankawi då tidsomställningen ställde till det) någonsin. Jag gillar att ha goda marginaler och vara på plats helt enkelt. 

Jag gillar fortfarande det, att vara i tid och att ha marginaler, dock är det inte så att jag numera kan ta min väska och gå. Jag kan inte heller springa och spegla mig en tio gånger innan jag ska iväg. Nej, numera får jag vara glad att jag kommer iväg alls. Och att jag få med mig åtminstonde hälften av diverse nappflaskor, gosedjur, filtar, våtservetter, blöjor, ombyteskläder till bebis, och ja att bebisen kommer med är också ett under.  

Jag tycker att jag är rationell och planerar duktigt, ändå stressar jag som en iller innan vi ska iväg någonstans. Det gör att jag den senaste tiden alltid är varm och svettig, ofta glömt mascara på ena ögat, ser ut som ett skatebo i håret och har omatchade strumpor. 

Så alla ni som tror att det går att leva som vanligt med en bebis - tänk om
- dags att komma försent!

 

Jag har tidigare varit ett fan av shopping. Stammis på HM, Gina Tricot, MQ, TopShop, Zara, ja listan kan göras lång. I Samband med graviditet och barnafördande har shoppinglusten, trots vattenmelontillstånd, bestått. Även om butikerna numera heter, Polar o Pyret, Krokodila, Name It. Jag köper den förändringen, det gör jag. Lilleman har redan garderob som en fashionista.

Vad jag inte vill vara med på, är att vi numera är stammisar här.  Jag får ångest och lite smått panik varje gång vi går in genom den stora entrén. Jag är inte intresserad av olika sorters skruvar, pluggar, gångjärn, fogmassa och allt vad det finns. Trots att det är till vårt hus, finner jag denna typ av shopping fruktansvärd.

Jag blir som en gnällig sjuåring. Frågar hela tiden när vi är klara. Måste mutas med glass för att överhuvud taget följa med in. Jag svettas, fryser, blir törstig, är trött om vartannat.   

För mig är shopping förenat med tjusiga tunikor, paljettprydda toppar, klänningar, kjolar. Eventuellt, nu då, små söta snickarbrallor och tuffa munkjackor i storlek 74.

Kanske är det likadant för min man, när han följer med på min shopping och i panik ser sig om efter pojkvänsstolen direkt innanför dörrarna. Från och med nu ska jag aldrig mer tvinga med dig honey. Jag ska inte bli sur när du inte vill springa och hämta fler storlekar bland galna reahungriga kvinnor. Jag ska inte gnälla när du inte kan förstå hur man kan kolla på nagellack i tre olika butiker på rad. Jag ska låta dig vänta utanför. Promise.


Bra att det finns - men jag känner någon som kan liknas vid hat.

Bjuder på bonusbild från i somras. Min skatt. Kan omjöligt blir irriterad. Hur omöjlig han än är. Kärlek!

Jag har hört att det finns bebisar som sover hela nätterna. Jag har läst om dem, hört rykten, människor i min närhet har sagt att det verkligen är så. Min bebis sover inte hela nätterna. Han för ett jävla liv. Knorrar, skriker, gråter, skrattar, gurglar, äter, kräks, bajsar är bara några av de saker han har för sig. Gärna varannan timme.

Trötta nu - nä verkligen inte!