everydaycharlotte

Vilken respekt jag har för ensamstående föräldrar alltså. Jag är mycket själv med Emilian nu för tiden. Det är okey. Vi har det bra tillsammans. Men, jag är aldrig "fri" så att säga. Hela tiden har jag ansvar. Jag roar mig. Jag oroar mig, hela tiden ensam.

Ensam med flera barn. Jag vågar knappt tänka tanken. Herregud. Mardröm. För mig. Jag har nog med mig själv och en Emilian. En snäll Emilian. Hur gör dom. Hur orkar dom. Respekt! 

Vi är ju alltid två när kvällen tar slut. Jag är inte ensam i längden. Vi är ett team. Jag älskar pappan till mitt barn. För att han finns i mitt liv. För att han är den han är. För att han alltid är där när dagen tar slut.

Nu är denna dagen snart slut!