Sovmorgon - NOT
I min enfald tänkte jag nog igår kväll att nu vankas det sovmorgon. Det är ju lördag och helg. Att sådant som sovmorgon inte existerar för bebis glömde jag visst.
Trodde nog (hoppades) att bebisen också skulle inse att på lördagen då sover man länge. Icke. Han envisades med att väcka mamman vid 06.30 och kräva att få ligga mellan föräldrarna. Väl där snodde han runt och grejade satan för att sedan slumra alternativt sova räv fram till halv åtta.
Då var det som om en duracellkanin på speed hade attackerat sängen. Det krängdes, hoppades, studsades, sjöngs, skreks, pratades, klättrades, slogs, bankades, drogs i hår, ja allt man kan tänka sig, av saker man inte uppskattar en tidig lördagsmorgon. Föräldrarna i chock. Vad hade tagit åt den lille? Han var skogstokig. Galet pigg. Überglad och stimmig. Han gav sig inte förrän både mamman och pappan var invigda i leken.
Eftersom vi gick upp i ottan då, för att vara lördag, är det väl dags för lunch snart. 
Sängkammarblick?
"Alla ska vakna och vara med och leka! Basta!"
