När Tröttheten Talar
Trots att vi inte alls vill tjaffsa, argumentera eller bråka är det ibland ofrånkomligt. Speciellt då båda är trötta. Emilian har under eftermiddagen varit allt annat än på solskenshumör. Trött och grinig. Försökte med massage, kanske att han skulle slappna av, inte då. Testade vagna upp och ner för dörrmattan, resultat - gallskrik och gråt. Till slut fräste jag och Ronnie åt varandra om ett golv som vi har köpt. Finaly somnade alla tre.
Jag drömde att vi hade en bebis till, en liten Sture. Mycket märkligt då jag senast igår sa till Ronnie att jag ville ha ett syskon till vår son, snart. Men Sture kom lite väl snart, var omtöcknad när jag vaknade. Plus seg som man alltid är då man sover på dagen. Sture kändes alldeles för verklig. Då kommer det väl att bli svårt med sömnen i kväll vilket gör det svårt att komma upp till baby caféet imorgon. Allt får man sota för.
Nu är alla glada. Snart köttbullar på bordet. Hoppas jag. Ronnie har lovat. Vi får se vem som gör dem.
