Man Är Alltid Två
Alltså, hur jag än vrider och vänder mig så är vi alltid, och kommer alltid att vara två om vår son. Vi är två som har "gjort" honom och vi är två som ska "skapa" honom. Det vill säga påverka - uppfostra honom till en liten individ. Men nu, hur gör man egentligen, inget vet väl bäst, och vi vill båda hans bästa. Ibland är man oense, hur gör vi nu, är det den som tar honom först som får bestämma. Ibland blir jag galen, jag vill göra på mitt sätt, vårt sätt, som vi gör, han och jag om dagarna. Det kortet spelar jag dock sällan ut, nästan aldrig faktiskt.
Idag gick det bra, men det kommer att bli fler tvister, åsikter, gräl. Det löser vi nog då, vill inte ta något snack ikväll i alla fall. Te, soffa, tv känns så mycket mer riskfritt. Själen behöver sin ro. Älskar ljudet av diskmaskinen.
