everydaycharlotte

 

Emilian är i alla fall redo. Med nya brillor. Cooling som han är.

 

 

Men likväl gör han som han vill. Busbabyn som fått tänder i överkäken också. Ont gör det. När han bits.

 

 

Tidsfråga. När blir jag smittad? Suck och tråk. Trötta är de också. Hela tiden. Somnar lite överallt. Här vid maten till exempel.

 

 

 

 

 

Bouef bourguignon. På älg. Med rödvin i massor. Serverat med potaitsmos, gjort med kärlek, smör och flingsalt. Tyvärr orkade jag inte så mycket som jag hade velat. Måste berott på att jag hela eftermiddagen gått och provsmakat ur min gryta. Smask. Har ni inte lagat det här? Gör då det för tusan!

 

 

 

 

 

Och mycket riktigt. Jag vann högsta vinsten, på tre flaskor. Vilket var tur, då jag på lunchen köpte mitt bidrag till potten, inte köpte något att ta med hem. Tänkte att "jag vinner säkert". Såklart. Som vanligt. Inget nytt under solen. Men glad blev jag.

 

 

När jag inte kollade på One Direction på youtube vill säga. För att väga upp mitt vuxenbeteende I guess. Nästa vecka blir det STHLM tis och ons. Workwork!

 

 

Men idag är det lördag. Alltså slängde jag ihop en pasta. Riktigt lyckad om jag får säga det själv. Bilderna blev åt helvete. Jag tog faktiskt ordentliga med systemkameran, men nu orkar jag ärligt talat inte hämta den eller leta reda på sladden för överföring. Så varsegoda. Lördagspasta för en.

 

Min man han är kreativ. Nu kan han lägga till tunnelbygge i snöhög på sitt CV.

 

Sedan for alla tillsammans upp till Dalarna. Besök hos farmor och farfar. Stim och stoj om jag förstått det rätt. Hektiskt och intensivt. Precis som det ska vara på sportlovet.

 

 

Men jag har haft det himla bra. Fokuserat på jobbet och vilat ut varje kväll. Och nu, en helt oplanerad helg framför mig. Startade med en frisk (läs blåsig och rätt kall) PW. Så underbart, var alldeles för längesedan. Saknar som tusan.

 

Soffan nästa. Skidor på TV. En hel ny säsong av Hart of Dixie på datorn. Godis från Hemmakväll (bästa) och bara helt lugnt och skönt. Såklart saknar jag mina killar. Men de kommer snart hem, bäst att njuta av lugnet. Och som tur väl är finns "facetime call" på Iphonen. Får se och prata med dem "live" varje dag. Dagens höjdpunkt!

 

 

 

 

 

 

Ingen buss kommer, alla på hållplatsen börjar bli otålig. 08:04 fortfarande ingen buss. Jag är då så toa-nödig att jag måste springa tillbaka in i huset, går på toaletten i rasande fart, rusar tillbaka ut, fortfarande ingen buss. Men 08:09 dyker den upp. Herregud!

 

Alltså vad är oddsen? Att jag försover mig? Har aldrig hänt i hela mitt liv. Att bussen är nästan 20 minuter sen? Och att jag har ett kundmöte redan klockan 09? Det finns ju inte. Stressar in på kontoret, får iväg lite brådskande mail. Då ringer min säljare och hinner inte hämta upp mig. Får kasta mig ner i parkeringsgaraget mekka ut bilen från våra miniparkeringar och köra ut till kunden, som såklart är belägen i fucking Sandsbro. Alltså hade jag kunnat skita i att stressa som en tok och typ gått hemifrån direkt till kunden i stället. Jag dör!

 

Varför göra det enkelt för sig, när man kan göra det svårt?! Mötet gick i alla fall bra, jag fick frukost och resten av fredagen kändes med ens lekande lätt. Nu gör jag helg!

 

Pepparstek, friterad potatiskkaka med svecia och örter, något kryddsmör och bea. Jag säger det igen - herregud. Bästa på länge.

 

Jag tog då tillfället i akt. Heldag och kväll på stan med galej. Började med make over at 13:00. Hoppade på bussen at 15:00. Första glaset vin på PM at 15:30. Koncert med Petra Marklund at 17:00, magiskt - kanske det inte riktigt var, men 4 av 5 toast.

 

Middag med vinpaket at 19:30 på Piazza. Maten sedan, den var magiskt, herregud så gott. Lite Corona på det, med lime. Sedan PM igen, mer vin. Och tvisel, så himla trevligt. Slirade därifrån at 01:00 - två val, dansa en timme på Grace eller gå till mycket märkliga Bishops för en sista öl?! Helt otippad blev det Bishops.

 

Kanske inte my cup of thea men man ska inte vara rädd för nya saker. Jag drack massa vatten och glittrade så väldigt att det blev kommenterat. Tror att det var nyttigt för bishoparna - att få se på lite sparkling, för en gångs skull. 

 

Here is me - sparkling!

 

 

Den här babyn vi har alltså. Ibland undrar man hur det är ställt. Han trilskas om nätterna. Gastar och har sig. Han vaknar svintidigt om mornarna.

 

 

I alla fall så har vi det bra. I helgen var vi bortbjudna till exempel. Vi hyste ner våra kids i varsin vagn. Dinerade på Fyllerydsvägen och slirade hem framåt 01. My god så vilt.

 

Och på nu på lördag blir det koncert. För mamman. Petra Marklund minsann. Killarna far uppåt för sportlovshäng med släkten. Så nu vet vi, vad vi gör. Och vad vi kommer att göra.