Nu Vet Jag Också Hur Det Känns!
Jag är ju, som ni vet, alone i huset. Igår kväll var jag helt uppe i varv och kunde omöjligt somna. Det resulterade i att jag förmodligen var trött som tusan idag. Vaknade, av mig själv, hann notera att det är ljust ute, väldigt ljust, för ljust för att vara innan klockan ska ringa. 07:23 på mobilen. Två minuter innan bussen jag brukar åka ska går. PANIK! Klockjäveln har inte ringt.
Far upp, tokstressad. Inser att jag absolut kommer att hinna med 07:55 bussen och således vara på jobbet lite över 08:00. Det blir perfekt då jag har ett kundbesök och ska bli upphämtad 08:30 av min säljare. Stressar med smink och kläder, slänger med en matlåda och rusar ut. 07:47 står jag på hållplatsen. Bussen ska gå 07:53. Lugnt med tid. Njuter av solen.
Ingen buss kommer, alla på hållplatsen börjar bli otålig. 08:04 fortfarande ingen buss. Jag är då så toa-nödig att jag måste springa tillbaka in i huset, går på toaletten i rasande fart, rusar tillbaka ut, fortfarande ingen buss. Men 08:09 dyker den upp. Herregud!
Alltså vad är oddsen? Att jag försover mig? Har aldrig hänt i hela mitt liv. Att bussen är nästan 20 minuter sen? Och att jag har ett kundmöte redan klockan 09? Det finns ju inte. Stressar in på kontoret, får iväg lite brådskande mail. Då ringer min säljare och hinner inte hämta upp mig. Får kasta mig ner i parkeringsgaraget mekka ut bilen från våra miniparkeringar och köra ut till kunden, som såklart är belägen i fucking Sandsbro. Alltså hade jag kunnat skita i att stressa som en tok och typ gått hemifrån direkt till kunden i stället. Jag dör!
Varför göra det enkelt för sig, när man kan göra det svårt?! Mötet gick i alla fall bra, jag fick frukost och resten av fredagen kändes med ens lekande lätt. Nu gör jag helg!
Kommentarer
Trackback
