everydaycharlotte

Vi har varit förskonade. Jag inser det nu. Trots att vi var tre vuxna. Alltså massivt numerärt överläge. Lyckades den lille med konststycket att skapa superirritation och total maktlöshet. Efter en heldag på stan (igår) då han faktiskt skött sig exemplariskt i sin vagn. Fick han. I de två sista butikerna. Värsta spelet. Han skulle prompt:

springa runt överallt
leka "du kan inte ta mig"
krypa under bord och klädställningar
öppna alla provrumsdörrar (inte uppskattat av dem i provrummen)
skrika högt
klättra upp i skyltfönster
kasta sig ner på golvet och skrika ännu mer
gråta
dra i skytdockor
vägra sitta i sin vagn - högljutt
vägra bli buren
endast bli buren av mamman (som inte orkade)

Alltså vi var helt slut. Helt utmattade. Döda i princip. Och då. Ja då kände vi att, gå in på ett bibliotek det är nog bra. Där ska man ju absolut inte vara tyst och stilla....


Han satt inte direkt på det här sättet. Om man säger så.