everydaycharlotte

Jag åker buss varenda dag. Till och från jobbet. Och jag har aldrig. Aldrig någonsin i hela mitt liv faktiskt. Missat en buss eller behövt att springa till den. Men så idag. Typ den enda dagen som Ronnie och bilen inte var hemma.

Kom ut från garageuppfarten och ser till min fasa att bussen redan står på min hållplats. Dock stilla, då ett par andra personer kliver på. Först fryser jag till is. Innan jag inser att jag bör springa. Det är bara typ 30-50 meter. Springer/slirar då jag har mina klackstövlar mot bussen. (Tänker konstigt nog inte på att alla på bussen förmodligen sitter och ser mig). Viftar kanske något med ena armen.

Bussen börjar att åka, men då är jag typ framför den. Så han stannar men kan ändå inte släppa på mig då det är en gigantisk snöhög i vägen. Så han får backa en smula. Och sedan öppna för mig. Sen kommer det faktiskt en annan man springandes från andra hållet så bussen väntar lite till. Som tur väl är, var det bara tre personer på bussen så ingen pinsamhetsattack. Men jag var lite skakis hela vägen in.

Här är nog anledningen till att jag var lite sen (men bussen var tidigt också). Försökte ta en bloggbild av mig själv med min nya mössa. Som enligt min man ser ut som en peruk.


Hemsk bild. Men jag bjuder på det.