4 Veckor

Edith. En smula mindre nöjd. Vi hade typ glömt hur små de är. De där nästan nyfödda. Gud så liten. En liten sötskrutta. Som mest bara sov och åt. Det var tider det. Eller ja, här skriker hon lite i och för sig. Sådant hade vi också glömt. Eller snarare förträngt.

Ronnie med sitt första kusinbarn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0