Otroligt Lättskrämd

Jag hatar att bli skrämd. Är extremt rädd för allting. I alla situationer. Kan inte se skräckfilm eller ens läsa deckare. Camilla Läckberg-böcker ger mig mardrömmar i veckor. Stieg Larsson tiologin fick mig att tvinga Ronnie att sova med alla lampor tända och hålla om mig trots att det var varmt som satan. Ja ni fattar.
 
Idag var min man iväg på förmiddagen. Jag och kidsen hängde hemma. Adrian sov nästan hela tiden och Emilian snodde runt som vanligt. Vid ett tillfälle var vi alla tre i badrummet. Adrian låg på skötbordet och jollrade åt sin fisk-mobil. Emilian tjatade hål i huvudet på mig. Och jag plattade håret typ.
 
Från ingenstans hoppar då pappan fram i dörröppningen och säger "och vad gör ni?". Alltså han skrek inte eller sa buuu ens. Men. Jag blir på allvar så rädd att jag vrålar högt rakt ut. Grabbar tag i min 3-årings arm och liksom ska dra honom framför mig, som skydd, trycker jättehårt. Höjer plattången som vapen. Samtidigt som jag med all min kraft får pressa tillbaka tårarna för att inte brista ut i storgråt och skrämma min 3-åring mer än jag redan gör. Är det vettigt beteende?! Va? När ska jag bli vuxen?
 
Och ja just det. Såhär kan det se ut när man lämnar sin dator obevakad i fem sekunder. Be aware.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0