Åh Orkar Inte Mer

Idag är jag verkligen gravid. Hade en pedikyr inplanerad. Som jag har sett fram emot detta. Studsade upp. Skuttade in i duschen (nåja lufsade då). Var en glad och happy mamma. Tills de ringer 08.15 och meddelar att vi måste boka om då Linda är sjuk.

Jag blev helt sänkt. All luft gick ur mig. Pressade till och med fram en tår (ett gäng). För att jag tyckte så synd om mig själv. Att jag inte skulle få komma ut på detta major event. Deppade hela förmiddagen. Låg i sängen och sov mest i och för sig. Men deppade i sömnen. Bu.

Nu börjar det att bli obekvämt. Det här med bebis i magen. Inget är skönt. Är rastlös. Men orkar inte ta mig för någonting. Blir trött av minsta lilla. Kan inte ligga ner på något bekvämt sätt. Kan inte sitt skönt. Kan inte äta och dricka det jag vill. Är sjukt irriterad. Dåligt tålamod (mer än vanligt). Vet inte hur jag ska vara eller vad jag vill. Beslutsångest om precis allt.

Stackars min familj. Mest stackars min man, som får stå ut med utbrott och humörsvängningar. Häromdagen fick jag tokspel, när han försiktigt påpekade att det nog är bra, att jag rör på mig, i och med hämtning och lämning av Emilian varje dag. Jag upprepar - tokspel, med skrik och gråt. Att han står ut. Detta on top of snarkningar från hell. Varje natt.

Nej jag är redo. Let the kid out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0