Emilian-Smilian Fakta
Idag var vi på vårt tredje utvecklingssamtal för den lille. Det är sinnes vad tiden går. Jag gillar ju som bekant att prata om mig själv, men att prata om den lille är minsann snäppet roligare. Vi fick information om hur han är i sin förskolegrupp. Vilken roll han har och hur han interagerar och kommunicerar med andra. Barn och vuxna.
Hemskt intressant. Emilian Ericsson är en bra person. Bara positiv respons. Han driver gruppen framåt. Är alltid intresserad och nyfiken kring de olika projekten och vill alltid vara med när det händer saker. Han leker med alla och är mån om alla. Han har livlig fantasi och många tankar och frågor. Han pratar mycket, tar plats, på ett bra och positivt sätt. Han är en tillgång för gruppen sades det till och med.
Mest hänger han i "rörelserummet" där man kan dansa och sjunga. Typ Eric Saade-låtar och då gärna i rosa gummistövlar. Annars leker han typiska "pojklekar" och är riktigt "pojkig" i sina intressen. Dock det här med brottning. Det är inget annat barn (nähä det var ju oväntat) som är inne på den linjen, och just det intresset får stå tillbaka och endast utövas i hemmiljö.
Alltså det går inte att förklara känslan men jag blir så sjukt stolt. Över mitt barn. Som det sades så fina saker om. Som är en tillgång. Som har bra och livlig fantasi. Som är mån om andra. Som är grym helt enkelt. Det innebär ju att vi som föräldrar har lyckats på något sätt och gjort någonting bra. Bekräftelse på det är alltid nice.
Här är min finaste Emilian. Världens bästa.
