Äta Själv

Då var vi framme vid det oundvikliga. Emilian äter själv. Emilian äter med hela ansiktet. Båda händerna. Samtidigt. Jag lade fram en sked till honom. Who am I kidding. Men. Han är för söt det måste erkännas. Söt och överlycklig.







Mamman kanske inte direkt överlycklig. Det blir en del att städa. Tur att det finns en pappa också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0